Tips för dig som arbetar med regelgivning på en myndighet
Regelrådet har i sin granskning av föreskrifter gjort en del iakttagelser av redaktionell natur. Med anledning av det följer här lite skrivtips för dig som arbetar med författningskrivning på en myndighet.
En författning består av en rubrik, en ingress, huvudtexten samt ikraft- och övergångsbestämmelser. Varje del kräver särskilda överväganden.
Rubriken
Författningens rubrik bör vara kort och slagkraftig. Långa rubriker är besvärliga att läsa och citera.
Det går bra att ha föreskrifter och allmänna råd i samma författning under förutsättning att det klart framgår vad som är det ena och det andra. Däremot går det inte att utfärda föreskrifter om allmänna råd.
Ingressen
Det är naturligtvis nödvändigt att författningen anges med korrekt rubrik även i ingressen. Om den aktuella åtgärden bara omfattar en ändring i befintliga föreskrifter ska i ingressen anges att ”x och y §§” ska ha följande lydelse. Uttrycket ”i fråga om” används endast när föreskriften är föremål för andra typer av ingrepp, t.ex. införande av nya eller upphävande av gamla paragrafer.
Huvudtexten
Som alla vet är det ingen lätt uppgift att utforma bindande föreskrifter så att de uppfyller kraven på enkelhet och tydlighet. För att lyckas måste regelgivaren på ett tidigt stadium ta ställning till föreskriftens struktur i pedagogiskt och logiskt hänseende.
En lämplig disposition av huvudtexten kan vara att inleda med en portalparagraf i vilken föreskriftens allmänna innehåll redovisas. I anslutning till portalparagrafen kan hänvisning ges till de bestämmelser – EG-förordningar, svenska lagar och förordningar – som ligger till grund för den aktuella föreskriften. Förekommande tekniska begrepp bör också definieras i detta inledande sammanhang.
Det synes däremot mer tveksamt om avsnittet gemensamma bestämmelser bör placeras i föreskriftens inledning. Logiskt sett hör sådana regler hemma i slutet av föreskriften (undantag finns dock).
Det förekommer att en innehållsförteckning görs till en del av föreskriften. Detta synes mindre lämpligt. Föreligger behov av en innehållsförteckning är det tillräckligt att denna formlöst fogas till föreskriften.
Den löpande texten bör utformas så att läsaren på enklast möjliga sätt kan ta till sig det budskap som föreskriften ska förmedla. Detta ställer krav på genomtänkt disposition, enhetlig terminologi samt såvitt möjligt korta paragrafer, stycken och meningar. Målsättningen ska vara att även personer utan fackkunskap ska kunna förstå och tillämpa föreskrifterna.
Ett särskilt problem uppkommer om den aktuella föreskriften ingår som en del av ett större regelkomplex. För att få en komplett bild är det då ofta nödvändigt att känna till innehållet i andra författningar. I sådana sammanhang är det önskvärt att undvika ”tomma” hänvisningar till andra regelverk. Om möjligt bör det åtminstone ges en indikation på innehållet i den regel till vilken hänvisning sker.
Spaltning
Efter beslut om ändring i en föreskrift synes en del myndigheter regelmässigt förordna om ett omtryck av hela föreskriften. Regelrådet har inget att invända mot denna praxis. Vid remitteringen av förslag till ändringar kan det dock finnas skäl att vid sidan av den omtryckta versionen redovisa de ändrade partierna i vänster och högerspalt (nuvarande och föreslagen lydelse). Genom spaltningen, som kan göras i konsekvensutredningen, får läsaren omedelbart klart för sig omfattningen av de tilltänkta ändringarna.
Ikraft- och övergångsbestämmelser
Det är viktigt att skilja mellan bestämmelser om ikraftträdande (från vilken tidpunkt ingår ett beslut rörande en föreskrift i det generella föreskriftssystemet) och övergångsbestämmelser (på vilka händelser ska de nya föreskrifterna tillämpas). Saknas övergångsbestämmelser torde som allmän förvaltningsrättslig princip gälla att bestämmelser som trätt i kraft ska tillämpas fullt ut såväl bakåt som framåt i tiden (se bl.a. RÅ 1988 ref. 132 och RÅ 1994 ref. 43).
Ikraft- och övergångsbestämmelser bör undvikas inne i den löpande texten. Vid omtryck är det bättre att redovisa sådana bestämmelser som en anmärkning i anslutning till den ändrade paragrafen än i en serie av bestämmelser i slutet av föreskriften.