Finansinspektionen föreslår föreskrifter om försäkringsdistribution med bl.a. krav på vad en ansökan om tillstånd ska innehålla, vilken kunskap och kompetens en försäkringsdistributör ska ha, interna regler för verksamheten och information till kunder. Reglerna innehåller även nya krav på försäkringsbaserade investeringsprodukter och vissa pensionsförsäkringar. De nya och ändrade föreskrifterna genomför, tillsammans med ny lagstiftning om försäkringsdistribution som regeringen föreslår, Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/97/EU av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (IDD). De föreslagna reglerna ersätter de nuvarande föreskrifterna om försäkringsförmedling. Huvuddelen av de föreslagna föreskrifterna och ändringsföreskrifterna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2018. Bestämmelser om krav vid distribution av vissa pensionsförsäkringar föreslås träda i kraft den 1 oktober 2019.

Finansinspektionen föreslår vidare ändringar i föreskrifterna (FFFS 2013:9) om värdepappersfonder (fondföreskrifterna) samt i föreskrifterna (FFFS 2013:10) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-föreskrifterna) samt föreskrifterna (FFFS 2004:4) om finansiell rådgivning till konsumenter (rådgivningsföreskrifterna). Förslagen innebär bl.a. att det blir tydligt vilka krav som ska gälla vid mottagande av medel med redovisningsskyldighet och rådgivning om andelar i fonder inom fondverksamhet till kunder. De ändrade föreskrifterna föreslås börja gälla den 1 augusti 2018.

Närmare beskrivning

• Mer omfattande krav införs vad gäller den information som ska lämnas i samband med ansökan om tillstånd att bedriva försäkringsdistribution.
• De föreslagna reglerna preciserar vad en försäkringsdistributör ska kontrollera avseende anställda och fysiska personer som är anknutna sidoverksamma förmedlare eller anknutna förmedlare. Möjligheten att enbart lämna en skriftlig försäkran tas bort, vilket innebär att det nu alltid ska visas att kraven uppfylls.
• Ett generellt kunskapskrav införs för försäkringsdistributörer som är fysiska personer och, för en försäkringsdistributör som är en juridisk person, samt för sådana anställda som direkt deltar i, eller ansvarar för, distributionen av försäkringar.
• Krav införs på att det kunskapstest som ska ha genomförts av försäkringsdistributörer måste ha godkänts av en oberoende granskare, om testet inte tillhandahålls av någon som är fristående från distributören. Kunskapstestet ska enligt förslaget genomföras minst årligen. Förslaget innebär också att en minimigräns om sex månaders praktisk erfarenhet införs för viss typ av försäkrings­distribution.
• Den som ska ingå i ledningen för en juridisk person med tillstånd att bedriva försäkringsdistribution (eller vara ersättare för denne) ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet. Kraven utvidgas till att omfatta samtliga personer som ska ingå i ledningen för en juridisk person som ska distribuera försäkringar. Enligt nuvarande föreskrifter krävs endast att kraven uppfylls av någon som ingår i ledningen.
• Distribution av försäkringar omfattas av en ansvarsförsäkring. De ersättningsbelopp som måste täckas av ansvarsförsäkringen höjs.
• Försäkringsdistributörer ska upprätta och tillämpa interna regler som anger hur den enskilde distributören avser att följa och tillämpa god försäkringsdistributionssed. Vidare införs nya krav på interna regler för kontroll av kunskap och kompetens samt om ersättningssystem. Vissa interna regler ska beslutas av styrelsen och utvärderas minst en gång per år.
• Särskilda krav ställs på försäkringsförmedlare som vill bedriva rådgivning grundad på opartisk och personlig analys. Det uppställs exempelvis krav på att försäkringsförmedlaren ska ha en process för urval bland ett tillräckligt stort antal produkter för att rådgivningen ska kunna anses vara grundad på opartisk och personlig analys. Vidare får den nämnda analysen inte omfatta produkter som helt eller delvis utvecklats av försäkringsförmedlaren eller av andra närstående företag.
• Krav på interna regler, att klagomål ska handläggas inom viss angiven tid (tre arbetsdagar) jämfört med att klagomålen tidigare skulle hanteras ”snarast möjligt” samt att det ska ske en intern uppföljning av handläggning av klagomål. Krav införs på att försäkringsdistributörer kontinuerligt ska analysera data om handläggning av klagomål för att identifiera och avhjälpa systematiska problem liksom juridisk eller operativa risker med deras produkter och tjänster.
• Ytterligare krav vid distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter, framförallt krav på att viss information ska lämnas till kunden. Det handlar dels om information angående rådgivningens art, produkten och hur urval har skett, dels eventuella tredjepartsersättningar.
• Försäkringsdistributörer som distribuerar vissa pensionsförsäkringar föreslås omfattas av regler om rutiner och riktlinjer för intressekonflikter, incitament, lämplighetsbedömning, dokumentation samt information om tredjepartsersättningar.
• Samtliga fondbolag och svenska AIF-förvaltare som lämnar råd om fondandelar inom fondverksamheten kommer att träffas av föreskrifterna i de delar som avser rådgivning av fondandelar. Även utländska förvaltningsbolag och AIF-förvaltare som bedriver filial i Sverige omfattas. Förslaget berör de AIF-förvaltare som inom ramen för sitt diskretionära tillstånd lämnar råd om strukturerade insättningar. Den nya bestämmelsen medför enligt Finansinspektionens bedömning ett behov för dessa förvaltare att se över sina interna processer och rutiner för att anpassa dem till de nya bestämmelserna.