I remissen lämnas förslag till ändring i marknadsföringslagen (2008:486), lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, lagen (2010:751) om betaltjänster, läkemedelslagen (2015:315) samt lagen (2016:1024) om bostadskrediter.

Förslaget anges i huvudsak innebära följande. Det föreslås att Konsumentverket (Konsumentombudsmannen), Finansinspektionen och Läkemededelsverket uttryckligen ska pekas ut som behöriga myndigheter enligt en nyligen antagagen EU-förordning om samarbete mellan nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen. En behörig myndighet ska inom sitt tillsynsområde få förelägga var och en att både lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende om tillämpningen av aktuell lagstiftning. Utredningen föreslår i detta sammanhang att det ska införas regler som under vissa förutsättningar bryter den lagstadgade tystnadsplikten för den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst avseende en uppgift om abonnemang. Det klargörs också att Konsumentombudsmannen i samband med en inspektion enligt marknadsföringslagen eller avtalsvillkorslagen ska få ta del av handlingar och begära upplysningar på platsen. Ett vitesföreläggande från Konsumentombudsmannen ska inte längre behöva föregås av en uppmaning. Konsumentombudsmannen ska få bestämma att ett sådant föreläggande ska gälla omedelbart. Vidare anges att förslaget innebär att de behöriga myndigheterna ska få köpa produkter under dold identitet om det är nödvändigt för tillsynen i ett ärende (s.k. testköp). I den mån det inte är oskäligt ska myndigheten få kräva att näringsidkaren ersätter det som har betalats vid testköpet. Beträffande åtgärder som rör webbplatser föreslår utredningen att en näringsidkare som genom sitt agerande på internet bryter mot den konsumentskyddande lagstiftningen, exempelvis genom otillbörlig marknadsföring, ska kunna åläggas att vid vite ta in ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen. En förutsättning för detta ska vara att överträdelsens allvar motiverar åtgärden. Om inga andra effektiva medel står till buds, ska ett sådant åläggande kunna ges även mot värdtjänstleverantören och internetleverantörerna.