2016-05-25

Finansinspektionen

Yttrande över regler om förenklade skyldigheter för återhämtningsplaner och koncernåterhämtningsplaner

Regelrådets ställningstagande:

Tumme upp

Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning

Innehållet i förslaget

Artikel 4.1 i krishanteringsdirektivet[1] ger medlemsstaterna möjlighet att införa förenklade skyldigheter i fråga om återhämtningsplaner och koncernåterhämtningsplaner för banker, kreditmarknadsföretag, värdepappersföretag och vissa moderföretag som i lägre grad är systemviktiga. Det föreslås att företagen ska delas in i tre kategorier. Kategori A innehåller de företag som har fullständiga skyldigheter i fråga om återhämtningsplaner. För dessa företag föreslås det inga förändringar. Kategori B består av företag som genom ett särskilt beslut får ett mera begränsat undantag från huvudregeln och kategori C av företag som får ett mer långtgående undantag. Det föreslås att graden av undantagande ska vara baserat på hur systemviktiga företagen är, där de företag som är minst systemviktiga får mest långtgående undantag.

Det föreslås att dessa företag efter beslut från Finansinspektionen (FI) ska kunna åläggas att upprätta mindre omfattande återhämtningsplaner. Det föreslås också bestämmelser om när en återhämtningsplan eller koncernåterhämtningsplan senast ska vara upprättad.

FI har tidigare remitterat en konsekvensutredning som innehåller en beskrivning av konsekvenserna till följd av kraven på att upprätta återhämtningsplaner. Konsekvensutredningen bedömdes av Regelrådet i yttrande RR 2015-000422 uppfylla kraven i förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.



[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EG, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012.