Intervju med Lena Hägglöf, kanslichef för Implementeringsrådet

Förra året tillsatte regeringen en statlig kommitté som ska bistå regeringen i arbetet med att stärka svenska företags konkurrenskraft. Kommittén, som tagit namnet Implementeringsrådet, har i uppdrag att lyfta företagsperspektivet tidigt i EU-processen och verka för att EU-lagstiftning inte ska genomföras över miniminivå i Sverige.

Syftet är att minska företagens regelbörda, administrativa kostnader och andra fullgörandekostnader som kan uppstå till följd av nya EU-rättsakter. Vi har pratat med Lena Hägglöf, huvudsekreterare och kanslichef för Implementeringsrådet.

Ett viktigt och roligt nytt uppdrag

Lena har lång erfarenhet från Regeringskansliet, främst från Klimat- och näringslivsdepartementet och f.d. Näringsdepartementet där hon haft olika befattningar och ansvarsområden. Hon har arbetat mycket med digitaliseringspolitik och elektroniska kommunikation och suttit i flera offentliga utredningar, senast Utredningen om digital post för vilken hon också var huvudsekreterare. Hon hann arbeta några månader med förenklingsfrågor på Klimat- och näringsdepartementet innan hon fick frågan om att bli kanslichef för det nya Implementeringsrådet.

– Det är roligt att bygga upp något från grunden, att dra upp strategier, rekrytera personal och att utveckla verksamheten tillsammans med rådets ledamöter och med kansliet nu när det har kommit på plats, säger hon.

Bredare mandat än vad namnet antyder

Enligt kommittédirektivet ska rådet mer konkret:

• bevaka EU-kommissionens initiativ till ny eller ändrad lagstiftning,
• identifiera kommande EU-rättsakter med stor påverkan på företagens regelbörda, kostnader, konkurrenskraft och tillväxt,
• prioritera vilka kommande EU-rättsakter som ska analyseras,
• ta fram underlag med analyser av kommande EU-rättsakter som regeringen bör uppmärksammas på,
• lämna underlag med analyser i ett så tidigt skede som möjligt,
• lämna rekommendationer om genomförande för de EU-rättsakter som rådet prioriterat inom fyra veckor från det att rättsakten publicerats

Lena konstaterar att flera av dessa uppgifter riktar in sig på mer än bara implementering - eller genomförande - av EU-lagstiftning i nationell rätt, dvs det steg i lagstiftningsprocessen som inträder först efter det att en rättsakt från EU är antagen av Europaparlamentet och rådet.

– Men det är bra att Implementeringsrådet kommer in i ett tidigare skede, då möjligheten till påverkan av reglernas utformning är större, säger hon.

Analyser och rekommendationer

Förväntningarna på Implementeringsrådet har varit stora. Flera ledamöter utsågs relativt snart, men det har tagit tid att rekrytera personal till kansliet, vars uppgifter bland annat är att genomföra analyser och förbereda rådets yttranden till regeringen och hantera det löpande arbetet.

I februari överlämnades en första delrapport till regeringen. Den rapporten utgör en sammanfattning av de första månadernas arbete, men presenterade också grunderna för det fortsatta arbetet samt principer för genomförande och tillämpning och kriterier för att definiera vad som utgör överimplementering.

Därefter har flera yttranden med specifika analyser och rekommendationer på vitt skilda områden tagits fram och överlämnats till regeringen. Det rör underlag till svenska ståndpunkter i pågående eller kommande EU-förhandlingar, såsom omnibus I-paketet för förenkling angående företagens hållbarhetsrapportering, omnibus IV-paketet om digitalisering och gemensamma specifikationer, förslag till förordning om djurtransport, förslag till direktiv om miljöpåståenden, förordning om utfasning av fossila bränslen i industrin och förslag till revidering av förordning om kemikalier (Reach). Rådet har även lämnat rekommendationer om genomförande av antagna rättsakter såsom förslag till genomförande av de nya förordningarna om fluorerande växthusgaser respektive ämnen som bryter ned ozonskiktet.

På rådets webbplats publiceras även pågående analysarbete. Bland dessa kan nämnas analyser av förslag om den gemensamma jordbrukspolitiken, den europeiska konkurrenskraftsfonden, digitala nätverk och given för en ren industri.

Implementeringsrådets särskilda roll

Vi konstaterar att dessa rättsakter även kommer att behandlas på sedvanligt sätt inom de olika departement och expertmyndigheter som ansvarar för de respektive sakområdena. Så vilken roll spelar egentligen Implementeringsrådet? Blir det inte dubbelarbete? Och vilka reaktioner möts Implementeringsrådet av från departement och expertmyndigheter när rådet ger sig in på ”deras” områden?

Lena säger att det ofta saknas ett systematiskt företagsperspektiv på många områden, och särskilt tidigt i EU-lagstiftningsprocessen, något som ju också Regelrådet har noterat i de bristfälliga konsekvensutredningar som Regelrådet har att granska. Hon tror att detta beror på begränsad kunskap och resurser och det är just detta som är Implementeringsrådets särskilda roll, att bidra till ett mer systematiskt och grundligt företagsperspektiv i lagstiftningsprocessen. Därför har hon också uppfattningen att berörda departement i princip är positivt inställda till en dialog. Hon konstaterar dock att i rådets analysarbete är det främst företrädare för företags- och branschorganisationer man har kontakt med. Kontakterna med departementen består därför mest i att få reda på var i processen olika initiativ befinner sig och hur Implementeringsrådet eventuellt kan bidra i arbetet. På så sätt undviks också dubbelarbete.

– Att Implementeringsrådet dels har gjort prioriteringar av kommande rättsakters betydelse för företag, dels har gjort en analys av förslagets påverkan på företagen redan i ett tidigt skede, ger därför ett mervärde för Regeringskansliet i sitt arbete med att skriva faktapromemorior inför förhandlingar, att utforma ståndpunkter under förhandlingar och att fatta beslut om genomförande, säger Lena.

Utmaningar

En av rådets huvuduppgifter, men också den främsta utmaningen, är att prioritera vilka rättsakter som rådet ska arbeta med bland den mängd EU-initiativ som presenteras. Utgångspunkten är EU-kommissionens arbetsprogram. Lena berättar att det finns en beslutsordning i fråga om prioriteringar (A-, B- och C-kategoriseringar), som håller på att utvecklas.

En annan utmaning är att det är svårt att sätta siffror på kostnader, särskilt i ett tidigt skede då kommissionen inte lagt fram ett konkret eller detaljerat förslag ännu. Då är det svårt att veta vilka branscher och företag som kommer att beröras och vilka antaganden som bör ligga till grund för beräkningar. Branschorganisationer har ofta en ungefärlig uppfattning, men inte alltid. Detsamma gäller när ett konkret förslag väl presenterats. Det är inte alltid kommissionen har gjort någon konsekvensutredning, vilket gör analysen svårare.

– Rådet och kansliet gör så bra beräkningar vi kan, konstaterar hon, genom att samla in den information som finns, i Sverige eller i andra länder.

Implementeringsrådet har även lämnat ett uppdrag till Högskolan i Jönköping för att få underlag till en modell som syftar till att ge bättre underlag för att göra uppskattningar av antal berörda företag, hur stora kostnaderna kan bli samt hur det påverkar Sveriges konkurrenskraft.

Analyser som rör implementeringsfasen ska enligt utredningsdirektivet göras under en tidsperiod på fyra veckor, efter att rättsakten beslutats och publicerats vilket förstås är en stor utmaning, inte minst när det gäller förslag som omfattar ett stort antal rättsakter, såsom alla omnibuspaket som nu läggs fram i rask takt.

Kansliet består i dagsläget av sju personer, varav två arbetar deltid. Utredningssekreterarna är jurister och ekonomer. Rådet sammanträder en gång i månaden, men fattar även beslut löpande enligt skriftligt förfarande.

Reflektioner om framtiden

Implementeringsrådet ska lämna sin nästa delredovisning den 28 februari 2026 och slutredovisning senast den 31 december 2027. Den rapporten ska bland annat innehålla en samlad bedömning av hur den svenska processen för genomförande av EU-rättsakter kan förbättras. Rådet har redan publicerat en vägledning för ökad företagshänsyn i EU-rättsakter. Vi konstaterar att den vägledningen och de principer för överväganden vid genomförande av EU-lagstiftning i stort överensstämmer med den vägledning för konsekvensutredning som Regelrådet tagit fram.

I sammanhanget konstaterar Lena att samarbetet mellan Implementeringsrådet, Förenklingsrådet och Regelrådet, som spelar olika roller i olika delar av lagstiftningsprocessen, har givit en hel del insikter. Bland annat behovet av att upprätta tidiga, preliminära, nationella konsekvensutredningar som kan uppdateras under lagstiftningsprocessens gång, både som stöd i förhandlingar och som grund för analyser inför genomförande och utvärdering av EU-lagstiftning.

Läs mer om Implementeringsrådet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.