Regelrådet

Förslaget till nya föreskrifter är tänkt att ersätta tidigare mätföreskrifter för fjärrvärme (EIFS 2014:2).

Förslaget innebär i huvudsak att:

• de nya bestämmelserna i fjärrvärmelagen inte gör någon skillnad på konsumenter och näringsidkare, vilket medför utökade skyldigheter för fjärrvärmeföretag och därmed utökade rättigheter för fjärrvärmekunder,
• fjärrvärmeföretagen ska se till att kunderna får information om den faktiska energianvändningen,
• insamling av mätvärden ska ske genom fjärravläsning,
• fakturering ska ske minst fyra gånger per år,
• kunderna ska kunna välja elektronisk faktura.

Det föreslås att i en ny föreskrift införa bestämmelser om skyldighet för nätföretag (lokal-, region-, och transmissionnätsföretag) att rapportera uppgifter för övervakning och rapportering av utvecklingen av smarta elnät. Uppgifterna som ska lämnas årligen till Energimarknadsinspektionen (Ei) kategoriseras under indikatorerna spänningskvalitet, automationsgrad av elnätets stationer, användning av flexibilitetstjänster, total kapacitet av anslutet energilager, användningen av dynamisk belastningsbarhet, nyttjandegrad av transformatorer samt nättariffer. Vad som ska inhämtas inom dessa indikatorer är bland annat uppgifter om:

• nätstyrka (andel anläggningspunkter som har en förimpedans över 0,5 Ohm respektive över 1,0 Ohm)
• utrustning för mätning (antal och andel transformatorstationer som har kontinuerlig och centralt kommunicerad mätning med minst timvärden av inkommande och/eller utgående, transformerad ström, inkommande och/eller utgående respektive transformerad spänning och andel transformatorstationer som har kontinuerlig och centralt kommunicerad mätning av jordfel och kortslutningsström)
• automatisk spänningsreglering (andel transformatorstationer med automatiserad spänningsreglering respektive spänningsreglerutrustning manövrerbara från driftcentralen)
• fjärrstyrning (andel stationer med kopplingsutrustning manövrerbara från driftcentralen)
• automatisk omsektionering (andel stationer)
• flexibilitetstjänster via marknad respektive bilaterala avtal (antal avrop/avtal för upp- respektive nedreglering, storlek på avropade effekter, värdet på lägsta och högsta avropade effekten samt medelvärdet)
• total kapacitet av anslutet energilager inom redovisningsenheten som ägs av nätföretagen respektive tredje part
• i förekommande fall typer av tidsdifferentierad nättariff, vilka komponenter de består av och hur de tillämpas.
• fjärravlästa reläskydd (antal och andel varifrån störningsinformation kan hämtas)
• antal ledningssträckor med automatiserad dynamisk belastningsbarhet och aggregerad längd
• transformatorernas utjämning och kapacitetsutnyttjande (medelvärde och standardavvikelse för kvoterna mellan medeleffekten och maxeffekten)

De föreslagna föreskrifterna innebär inrapportering av totalt 42 uppgifter för lokalnätsföretagen, 43 uppgifter för regionnätsföretagen samt 47 uppgifter för transmissionsnätsföretaget. Föreskrifterna föreslås träda i kraft den 1 januari 2023 och tillämpas första gången på rapportering av uppgifter för det kalenderår som börjar den 1 januari 2023.

Den aktuella föreskriften reglerar hur naturgasföretagen ska beräkna den ekonomiska livslängden för anläggningstillgångar som tagits i bruk före den 1 januari 2013 och återfinns i 8 § andra stycket i myndighetens föreskrifter och allmänna råd (EIFS 2014:6).

Den föreslagna ändringen innebär att den ekonomiska livslängden ska beräknas från den 1 januari det kalenderår som infaller efter det kalenderår då tillgången ursprungligen började användas i stället för att den ekonomiska livslängden ska beräknas från det kalenderår som tillgången togs i bruk. Ändringen medför en harmonisering med motsvarande bestämmelse i förslagsställarens föreskrifter och allmänna råd (EIFS 2019:2) om beräkning av intäktsram för elnätsföretag.

Remissen innehåller förslag till föreskrifter om utformning av nättariff för ett effektivt utnyttjande av elnätet (2022:XX). Föreskrifterna gäller för utformning av nättariffer enligt 4 kap. ellagen (1997: 857).

I remissen anges att regeringen i oktober 2018 beslutade om en ändring i elförordningen (2013:208). Ändringen innebär att förslagsställaren får meddela föreskrifter om hur nättariffer ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet. Föreskriftsrätten började gälla den 1 januari 2019. Konsekvensutredningen syftar till att redovisa myndighetens förslag, hur arbetet har lett fram till förslaget samt vilka konsekvenser förslaget får.

Förslagsställaren konstaterar att endast flerdelade tariffer uppfyller de krav på kostnadsreflektivitet[1] som ställs på en modern tariffstruktur. Vid sidan av kostnadsreflektivitet, som behövs för att tariffen ska förmedla rätt prissignaler till kunderna, behöver tariffstrukturen även medge kostnadstäckning.

Myndighetens analys visar att fyra tariffkomponenter som prissätter olika egenskaper ger en kostnadsreflektiv och kostnadstäckande tariffmodell. Därför föreslås en tariffstruktur enligt följande:

• Tariffkomponent för rörliga kostnader, där införandet av energiavgifter förordas då de upplevs som enkla, lättförståeliga och rättvisa. Energiavgiften föreslås vara volymbaserad, prissättas med en avgift per kilowattimme och får tidsdifferentieras. Storleken på energiavgiften avgörs av vilka kostnader som det aktuella nätföretaget har som är kortsiktiga och rörliga samt vilka energikostnader som företaget har till angränsande nät.
• Tariffkomponent för framåtblickande kostnader, som syftar till att främja ett effektivt nätutnyttjande på lång sikt. I tariffen föreslås en effektavgiftskomponent ingå. Nätföretagen ska beräkna hur stor avgiften ska vara. Denna avgift ska sända kunden en signal om vad kundens användning av nätet idag medför för kostnader för nätet på lång sikt och matcha de tidpunkter då det är trångt i näten.
• Tariffkomponent för kundspecifika kostnader, som ska tas ut som en fast avgift per kundgrupp och fördelas lika inom kundgruppen. Den ska täcka de specifika kostnader som nätföretaget har för just den kundgruppen, till exempel mätning, beräkning och rapportering. Den kundspecifika avgiften ska inte tidsdifferentieras eller innehålla lokaliseringssignaler.
• Tariffkomponent för kostnadstäckning, i form av en fast avgift som ska baseras på de residuala kostnaderna och utformas som en abonnemangsavgift, till exempel ett säkringsabonnemang eller effektabonnemang. Den fasta avgiften ska inte tidsdifferentieras eller innehålla lokaliseringssignaler. Den ska heller inte innehålla några incitament för kunden att reagera på.

I remissen konstateras att nätföretagen är knutna till varandra genom att de är kunder eller leverantörer till andra nät. Detta kommer inte riktigt fram genom de fyra tariffkomponenterna och behöver därför hanteras separat. Elnätets användare kan delas in i inmatnings- och uttagskunder. Myndighetens slutsats är att det idag inte är lämpligt att föreslå en enskild modell rörande fördelning av residuala kostnader mellan inmatnings- och uttagskunder. Det innebär att det även fortsättningsvis kommer att vara ellagens bestämmelse om att varje kundkategori ska betala ungefär sina kostnader som är vägledande för nätföretagen.

[1] Med kostnadsreflektivitet avses att de kostnader som användningen av nätet orsakar ska betalas av den som orsakar kostnaderna.

Remissen innehåller förslag till ändring av Energimarknadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2013:7) om elleverantörers skyldighet att lämna uppgift om priser och leveransvillkor som tillämpas mot elanvändare.

De idag gällande bestämmelserna anges reglera i detalj hur svenska elleverantörer ska rapportera in
angivna pris- och leveransvillkor till den oberoende prisjämförelsesajten Elpriskollen som
Energimarknadsinspektionen driver. Förslaget anges innebära att det införs ett utökat inrapporteringskrav för avtal om elleverans riktade till elanvändare, som avser både konsumenter och juridiska personer, med en förväntad årsförbrukning under 100000 kWh. De ytterligare elavtal som föreslås omfattas av inrapporteringskravet är fastprisavtal med bindningstiden 6 månader och 1–5 år, avtal om rörligt pris löpande och med 1 års bindningstid, mixavtal med 1 års bindningstid, anvisat pris och timavtal som erbjuds juridiska personer. Utöver det föreslås att avtalsformen fastprisavtal utökas till att också omfatta bindningstiderna 3–5 månader som erbjuds konsumenter och juridiska personer.
Vidare ingår vissa ytterligare ändringar som en ny skyldighet att ange om avtalet endast gäller juridiska personer, ny paragraf som anger elhandlares skyldighet att ansöka om behörighet för att rapportera in uppgifter, fem nya exempel på leveransvillkor har lagts till samt begreppet konsument har ersatts av elanvändare genomgående i föreskriften.

Rubricerade ärende, ert diarienummer 2020-100890, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget, såvitt kan bedömas, inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Rubricerade ärende, ert diarienummer 2020-101896, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet saknar möjlighet att behandla ärendet inom den angivna svarstiden och avstår därför från att yttra sig i detta ärende.

Remissen innehåller förslag till ändring av Energimarknadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2013:7) om elleverantörers skyldighet att lämna uppgift om priser och leveransvillkor som tillämpas mot elanvändare enligt 8 kap. 11 b § tredje stycket ellagen (1997:857).

Föreskrifterna reglerar i detalj hur svenska elleverantörer ska rapportera in pris- och leveransvillkor till den oberoende prisjämförelsesajten Elpriskollen som Energimarknadsinspektionen driver. Förslaget innebär att rörligt avtal med timbaserat pris introduceras. Det innebär att kunden debiteras för sin faktiska förbrukning per timme istället för en schabloniserad förbrukningsprofil. Förslaget innehåller också vissa språkliga förtydliganden av två andra avtalsdefinitioner.

Förslaget avser en ändring i Energimarknadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2016:2) om mätning, beräkning och rapportering av överförd el så att möjligheten för elnätsföretag att välja månadsvis avräkning för uttagspunkt med timavtal upphör. Ändringen medför att elanvändare med säkerhetsabonnemang om högst 63 ampere som ingått elavtal som förutsätter att mängden överförd el ska mätas per timme ska timavräknas.

I övrigt föreslås redaktionella ändringar.

Rubricerade ärende, ert diarienummer 2019-102012, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet saknar möjlighet att behandla ärendet inom den angivna svarstiden och avstår därför från att yttra sig i detta ärende.

Rubricerade ärende, ert diarienummer 2018-102196, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

I remissen ingår förslag till Energimarknadsinspektionens föreskrifter om funktionskrav för mätsystem och mätutrustning.

I sak innebär förslaget att det klargörs hur ett antal begrepp i förordningen (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av överförd el ska definieras vid tillämpningen av denna förordning. Vidare fastställs att nätkoncessionshavare ansvarar för att information i kundgränssnittet uppdateras och är tillgängligt för en elanvändare som begär det minst var tionde sekund och att nätkoncessionshavaren ska hantera aktivering eller inaktivering av kundgränssnittet inom en arbetsdag från det att en elanvändare begär det.

I remissen föreslås en ny föreskrift (EIFS 2019:x) om vad som avses med kvaliteten i nätverksamheten och vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet vid fastställande av intäktsram.

Föreskriften föreslås ersätta Energimarknadsinspektionens föreskrifter EIFS 2015:5 om vad som avses med kvaliteten i nätkoncessionshavarens sätt att bedriva nätverksamheten vid fastställande av intäktsram och EIFS 2015:6 om vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet vid fastställande av intäktsram.

Det föreslås bland annat att

vissa definitioner och texter förtydligas samt att upprepningar som tidigare var nödvändiga vid korsreferering tas bort,
summan av alla incitamentsjusteringar inte får överskrida en tredjedel av den regulatoriska avkastningen på kapitalbasen under ett år,
alla oaviserade långa avbrott ska inkluderas,
kostnadsparametrar uppdateras,
AIT (Average Interruption Time; effektviktad medelavbrottstid) och AIF (Average Interruption Frequency; effektviktad medelavbrottsfrekvens) ska användas som indikatorer för kvalitet i lokalnät, region- och stamnät,
faktorn 0,5 ändras till 0.75 i ekvationen för nätförlustincitamentet,
för lokalnät ändras ekvationer för att beräkna normvärden och ingen hänsyn ska tas till egen historik såsom för kvalitetsnormerna,
ekvationen för belastningsincitamentet ändras och utfallet får enheten tkr,
bestämmelsen avseende möjlighet att ta hänsyn till lokal produktion tas bort, och
incitamenten för effektivt nätutnyttjande ska beräknas per år.

Föreskrifterna föreslås träda i kraft under 2019 och vid samma tidpunkt föreslås att föreskrifterna (EIFS 2015:5) och (EIFS 2015:6) upphävs.

Rubricerade ärende, diarienummer 2018-102197, har remitterats till Regelrådet.

Såvitt Regelrådet kan bedöma medför förslaget inte effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Rubricerade ärende, diarienummer 2018-102433, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet saknar möjlighet att behandla ärendet inom den angivna svarstiden och avstår därför från att yttra sig.

Remissen innehåller förslag på föreskrifter rörande fastställande av generellt tillämpliga krav för nätanslutning av generatorer. Föreskrifterna kompletterar Kommissionens förordning (EU) 2016/631 av den 14 april 2016 om fastställande av nätföreskrifter för nätanslutning av generatorer (hädanefter RfG-förordningen). Om ett elnät kan drivas systemsäkert beror bland annat på kraftproduktionsmodulernas tekniska förmåga. Syftet med RfG-förordningen är att införa enhetliga regler för kraftproduktionsmoduler som ska anslutas till elnäten inom EU och det ställs tekniska krav på kraftproduktionsmoduler. Kraven gäller för nya moduler och för vissa befintliga som byggs om och handlar bland annat om vilka störningar i elnätet som framtida kraftproduktionsmoduler ska klara av och i vilken omfattning. Vidare ställs krav på frekvensstabilitet, spänningsstabilitet, störningstålighet, aktiv och reaktiv effekt samt utbyte av information. Förordningen tillåter att medlemsländerna gör vissa nationella anpassningar av kraven. De generellt tillämpliga kraven som gäller för Sverige föreslås, enligt konsekvensutredningen, av Affärsverket svenska kraftnät och godkänns genom föreskrifterna av Energimarknadsinspektionen.

Förslaget reglerar vilken information som ska lämnas om konsekvenserna av att ett tidsbestämt elavtal upphör, vilket tidigare endast reglerats i tillsynsbeslut. Elhandlaren ska informera kunden om att den kommer att vara kvar som kund hos elhandlaren, även efter att avtalet har löpt ut om inte någon annan elhandlare övertar leveransen av el. Vidare ska informationen innehålla uppgifter om avtalstyp, uppsägningstid, bindningstid och priset för det nya avtalet. Priset ska anges i öre/kWh grundat på den totala kostnad som kunden betalar till elhandlaren för sin elanvändning.

Utöver detta ställs krav på att informationen ska vara skriftlig och lämnas samlad i ett särskilt meddelande till kunden.

Förslagsställaren redovisar att den nya föreskriften fastställer nätkoncessionshavares skyldighet att informera elanvändare om leveranssäkerheten i elnäten enligt 3 kap. 9 d § ellagen (1997:857). Förslaget innebär att elanvändarna ska informeras årligen om leveranssäkerheten för föregående kalenderår i det elnät som de är anslutna till samt planerade framtida åtgärder som påverkar leveranssäkerheten.

Förslaget är en del i ett arbete mot att harmonisera elhandlares och balansansvarigas balansavräkningar inom Norden i form av Nordic Balance Settlement (NBS-modellen). Remissen innehåller ett förslag på en ny föreskrift om mätning, beräkning och rapportering av överförd el som ska ersätta den nu gällande föreskriften. Förslaget innebär bland annat att de systemansvariga upplåter avräkning till en gemensam enhet och att de balansansvariga får endast en motpart. Balansavräkningen anges huvudsakligen bli oförändrad för svenska aktörer.

Det föreslås ett krav på att det i rapporteringen endast ska användas godkända format samt att uppgifter ska registreras på samma sätt för inmatnings- som för uttagspunkter. Vissa rapporteringskrav föreslås också slopas. Ett krav på att redovisningen ska göras per energislag tillförs och en ny gräns för när rapportering ska ske samlat med hänsyn till märkeffektgräns föreslås.

Vidare föreslås nya definitioner, korrigeringar och tydliggöranden.