Yttrande över Ett förbättrat system mot arbetskraftsexploatering m.m. (SOU 2021:88)

Regelrådets ställningstagande:

Konsekvensutredningen uppfyller kraven

Det remitterade betänkandet innehåller förslag till ändring i utlänningslagen (2005:716), utlänningsförordningen (2009:97) och förordningen (1999:1134) om belastningsregister. I de föreslagna reglerna finns exempelvis straff- och sanktionsbestämmelser, såsom vad som ska gälla om arbetsgivaren har blivit påförd en sanktion, om arbetsgivare exploaterar en utlänning, samt om arbetsgivaren tar emot en ersättning för att ansöka om arbetstillstånd för utlänningen som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.

Likaså finns förslag kring att Migrationsverket får förelägga arbetsgivare till en utlänning att lämna en skriftlig uppgift om de anställnings- och boendevillkor som gäller för utlänningen. Om arbetsgivaren tillhandahåller en bostad till en utlänning föreslås dels att hyran inte får stå i missförhållande till utlänningens lön eller boendets standard, dels att bostaden ska uppfylla allmänna säkerhets- och hälsobestämmelser. Om en fysisk eller juridisk person bryter mot detta ska en särskild avgift betalas.

Vidare finns förslag om vad som ska gälla för Migrationsverket till följd av förslaget. I förordningen om belastningsregister specificeras något i vilka fall Migrationsverket får begära sådant utdrag till följd av ärenden enligt utlänningslagen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.

Alternativt förslag, inkomstnivå och anställningsgrad
I betänkandet resoneras kring åtgärder för att motverka att systemet för arbetskraftsinvandring missbrukas. Det diskuteras om höjda inkomstkrav eller om begränsning av anställningsgraden ska vara möjligt att göra. Utredningens bedömning är att ett höjt inkomstkrav eller en begränsning av anställningsgraden inte behöver införas eftersom det inte är ändamålsenligt för att motverka det missbruk som utredningen har klarlagt.[1] I denna del finns ett alternativt förslag presenterat av utredningen som går ut på att om inkomstnivån ska höjas och anställningsgraden regleras ska det krävas att anställningen motsvarar minst 75 procent av en heltidstjänst och gör det möjligt för utlänningen att uppnå goda levnadsvillkor.

Inkomstnivån
Gällande inkomstnivå förs i det alternativa förslaget ett resonemang kring att det i Sverige inte finns några lagstadgade minimilöner, att införa sådana för just arbetskraftsinvandrare skulle strida mot den svenska modellen. Man resonerar kring om medel- eller medianlönen i Sverige skulle kunna användas, men att det skulle medföra en stor förändring av det nuvarande systemet och att vissa branscher inte skulle kunna rekrytera utländsk arbetskraft. Det anges att ett sådant förslag inte skulle vara förenligt med utredningens direktiv att det nuvarande systemet ska värnas. Ett annat förslag anges vara att inkomstnivån skulle knytas till konsumentprisindex och räknas upp med det, men att det också måste utgå från en viss nivå.

Vidare bedömer utredningen att det knappast är rimligt att begreppet försörja sig ges olika innebörd beroende på vilken sorts tillstånd som prövningen avser. Man vill därför införa ett annat uttryck i bestämmelsen som reglerar arbetstillstånd och som också medger att nivån höjs något i förhållande till vad som gäller nu. För att beviljas arbetstillstånd skulle det då krävas att anställningen – det vill säga inkomsten – ska göra det möjligt för utlänningen att uppnå goda levnadsvillkor. Utredningen anser att begreppet goda levnadsvillkor innebär en högre nivå än skälig levnadsnivå. Genom att använda ett begrepp som inte är knutet till försörjningsförmågan och därmed till de belopp som används för att beräkna skälig levnadsnivå och förbehållsbeloppet enligt utsökningsbalken, så får Migrationsverket möjlighet att använda sig av en annan beräkningsmodell än den som man hittills har använt. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd, och kan med stöd av det bemyndigandet utfärda närmare föreskrifter om vad som avses med goda levnadsvillkor.

Anställningsgraden
Det anges att utredningen inte har fått fram uppgifter om hur anställningsgraden ser ut för arbetskraftsinvandrare inom respektive bransch men har fått information om anställningar där lönen understiger 25 000 kronor i månaden de senaste tio åren. Av de uppgifterna framgår att uppskattningsvis 10 procent av alla tillstånd under 2020 och 7 procent under 2019 utgjorde deltidsanställningar eller anställningar med en lön under 25 000 kronor. Eftersom utredningen inte har fått uppgifter per år anges att felmarginalen på uppgifterna kan vara stor. Av uppgifterna framgår att det var vanligast med en anställningsgrad om 75 procent för alla med en lön om 25 000 kronor eller mindre. Utredningen för ett resonemang, och anger att en reglering av deltidsanställningar möjligen inte är förenligt med utredningens direktiv enligt vilket det nuvarande systemet för arbetskraftsinvandring ska värnas. Vidare anges att detta ska särskilt ses mot bakgrund av att missbruket, såvitt utredningen kan se, främst inte är kopplat till deltidsanställningar. I betänkandet redogörs för att missbruket i stället består av att en person får en uppgiven lön i anställningserbjudandet och i avtalet, som denne sedan måste återbetala del av till arbetsgivaren. I de fallen anges det snarare ligga i arbetsgivarens intresse att erbjuda en heltidsanställning – eftersom lönen då framstår som högre. Vidare resoneras kring besöksnäringen, där deltidsanställningar är nödvändiga för att kunna bedriva verksamhet.

Utredningen anger att om det, trots det angivna, skulle finnas en önskan att reglera vilken lägsta anställningsgrad som är rimlig för en tredjelandsmedborgare som ska ges tillstånd att arbeta här, lämnas ett alternativt förslag för hur en sådan reglering kan se ut.

En lösning anges vara att göra det obligatoriskt med heltidsanställningar och sedan införa en möjlighet att göra undantag från det. Enligt utredningen framstår det dock inte som effektivt eller motiverat att avvikelser från heltidskravet ska prövas i varje enskilt fall, särskilt inte med tanke på vad det skulle innebära för Migrationsverkets handläggningstider och resurser. Det skulle då också bli svårt för den sökande och arbetsgivaren att förutse om tillståndet kan komma att beviljas om anställningen inte avser en heltidstjänst. Enligt utredningen är det då ett bättre alternativ att bestämma en viss nivå på anställningsgraden direkt i lagtexten. Det anges att det framgår av den sammanställning som utredningen har fått från Migrationsverket att de allra flesta som kommer till Sverige med ett anställningserbjudande där lönen understiger 25 000 kronor erbjuds en anställning om minst 75 procent. Om anställningsgraden ska begränsas föreslår utredningen därför att ett arbetstillstånd bara får ges om anställningen motsvarar minst 75 procent av en heltidstjänst.

Alternativt förslag, skadestånd till arbetstagare som utnyttjas
Det anges att utredningen i sitt första delbetänkande har föreslagit en rad åtgärder för att minska risken för att arbetskraftsinvandrare inte ska kunna få förlängning av sitt arbetstillstånd om villkoren inte har nått upp till de krav som ställs för tillstånd. Det saknas därför skäl att införa en särskild ersättning för den gruppen. Vidare anges att utredningen föreslår att det införs ett nytt brott, exploatering av utländsk arbetskraft, som bland annat kan ge rätt till skadestånd till de arbetstagare som drabbats. De arbetskraftsinvandrare som utnyttjats kommer därmed att kunna tillerkännas ersättning i samband med domstolsprövningen av brottet.

Enligt direktiven ska utredningen lämna författningsförslag om rätt till skadestånd för de arbetstagare som utnyttjas och redovisa för och nackdelar med ett sådant förslag. Utgångspunkten ska vara att det är arbetsgivaren som ska betala ersättningen. Som ett alternativt förslag anges att om en rätt till ett särskilt skadestånd för arbetskraftsinvandrare ska införas bör det regleras i en särskild lag och ge rätt till ersättning motsvarande tre månadslöner om arbetsgivaren insett eller borde ha insett att anställningen inte uppfyllde villkoren enligt utlänningslagen och uppehållstillståndet därför återkallas eller inte förlängs.

 

[1] Betänkandet s 224, avsnitt 5.3.7.