Yttrande över Ett stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning (SOU 2015:61)

Regelrådets ställningstagande:

Konsekvensutredningen uppfyller inte kraven

Remissen innehåller förslag till ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen).

Utredningen föreslår att ett skriftlighetskrav införs vid telefonförsäljning. Det föreslås att regler om skriftlighetskrav införs i distansavtalslagen. Skriftlighetskravet föreslås omfatta avtal enligt 2 och 3 kapitlet i denna lag, dvs. såväl avtal om varor och icke-finansiella tjänster som avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument. De föreslagna bestämmelserna gäller situationer där en näringsidkare på eget initiativ kontaktar en konsument per telefon i syfte att ingå ett distansavtal. Det anges normalt vara fallet när en konsument blir uppringd av en telefonförsäljare. Formkravet gäller däremot inte om en konsument ringer en näringsidkare för att beställa varor, t.ex. från en webbplats eller om konsumenten har efterfrågat en viss vara, varefter näringsidkaren återkommer till konsumenten per telefon. De föreslagna bestämmelserna anges innebära att näringsidkaren ska bekräfta sitt anbud i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Med ”läsbar och varaktig form” avses t.ex. e-post och sms. Ett avtal ingås genom att konsumenten efter telefonsamtalet skriftligen accepterar näringsidkarens anbud. Kravet på skriftlig accept kan uppfyllas – inte bara genom att en handling undertecknas – utan även via e-post eller sms. Avtalet är ogiltigt om konsumenten inte har accepterat anbudet på det sättet, vilket ska framgå av anbudsbekräftelsen.

Övriga delar av utredningens förslag innefattar inte författningsändringar.