Yttrande över EU-kommissionens konsekvensanalys avseende Europaparlamentets och Rådets förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster KOM (2018) 238 slutlig

Remissen innehåller förslag till en ny EU-förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster. De leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som omfattas av förslaget är onlinebaserade e-marknadsplatser, onlinebaserade butiker för mjukvarutillämpningar och sociala medier online.

Onlineplattformar anges ha en stor betydelse för den digitala handeln. Det anges att i dagsläget bedriver mer än en miljon företag inom EU handel via onlineplattformar för att nå sina kunder och man beräknar att transaktionerna avseende omkring 60 procent av den privata konsumtionen och 30 procent av den offentliga konsumtionen av varor och tjänster relaterade till den totala digitala ekonomin sker via onlinebaserade förmedlingstjänster. Det anges att företagens beroende av onlineplattformar ökar eftersom plattformarna är så gott som nödvändiga för att nå marknader och konsumenter eftersom antalet förmedlingar via onlineplattformar likaså ökar. Vidare anges att det råder asymmetri mellan ett litet antal starka onlineplattformar och utbudssidan som till sin natur är fragmenterad och består av tusentals små näringsidkare. Det anges att den sortens dynamik inte iakttas hos onlineplattformar som erbjuder förmedlingstjänster företag till företag, i den mån som sådana finns, eftersom både företagsanvändarna och onlineplattformarna där tenderar att vara stora företag som är mer beredda att säkerställa balanserade avtalsförhållanden.

I remissen anges att det finns en stor potential i form av effektiv tillgång till gränsöverskridande marknader, men att de europeiska företagen inte kan utnyttja den onlinebaserade plattformsekonomins hela potential på grund av ett antal potentiellt skadliga affärsmetoder och bristen på ändamålsenliga prövningsmekanismer i unionen. Det anges att samtidigt har leverantörer av onlinetjänster problem med att vara verksamma på hela den inre marknaden på grund av den framväxande fragmenteringen.

Det anges att företagens beroende av vissa onlinetjänster innebär att leverantörerna av dessa onlinebaserade förmedlingstjänster har utrymme att använda ett antal potentiellt skadliga affärsmetoder som begränsar företagsanvändarnas försäljning via dem och riskerar att undergräva deras förtroende, exempelvis genom ändringar av de allmänna villkoren utan information i förväg, tillfälligt avbrytande av konton utan att skälen anges tydligt, otydliga villkor för tillgång till och användning av de data som leverantörer samlar in och så kallade mest-gynnad-nationsklausuler som begränsar företagens möjligheter att erbjuda mer attraktiva villkor via andra kanaler än förmedlingstjänsterna online.

Förslaget anges syfta till att säkerställa rättvisa, förutsebara och förtroendebyggande rättsliga villkor för företagsanvändare, företagswebbplatsanvändare, leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer. Vidare anges att förslaget syftar till att begränsa användningen och följderna av skadliga affärsmetoder i relationen plattform till företag vilka tillämpas inom vissa onlineverksamheter och kommer därigenom att garantera förtroendet för den onlinebaserade plattformsekonomin och förebygga ytterligare rättslig fragmentering på den digitala inre marknaden. Här kan noteras att EU-kommissionen bedömer att förekomsten av de aktuella skadliga affärsmetoderna tenderar att skapa en press på nationella lagstiftare att ingripa mot plattformarna. Eftersom sådana nationella regler inte blir harmoniserade är utgångspunkten för EU-kommissionens analys att de aktuella skadliga affärsmetoderna riskerar att leda till en fragmentering av den digitala inre marknaden, genom att sinsemellan olika nationella regler kommer att gälla i olika medlemsstater. Initiativet anges därmed bidra till målen i strategin för den digitala inre marknaden.

Förordningen innehåller reglering om följande:

Artikel 1 – anger syfte och tillämpningsområde av förordningen.

Artikel 2 – anger definitioner av begrepp som används i förordningen.

Artikel 3 – innehåller bestämmelser om allmänna villkor i förordningen – exempelvis att leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska säkerställa att deras allmänna villkor är formulerade i klara och entydiga ordalag, är lättillgängliga och anger de objektiva skälen för beslut att tillfälligt avbryta eller avsluta tillhandahållandet av deras onlinebaserade förmedlingstjänster till företagsanvändare.

Artikel 4 – innehåller bestämmelser om tillfälligt avbrytande eller avslutande. För dessa fall anges att leverantören utan onödigt dröjsmål ska tillställa den berörda företagsanvändaren en redogörelse för skälen bakom beslutet.

Artikel 5 – innehåller bestämmelser om rangordning. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor ange de huvudparametrar som bestämmer rangordningen och skälen för dessa huvudparametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar.

Artikel 6 – innehåller bestämmelser om differentierad behandling och att leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska inkludera en beskrivning av alla differentierade villkor som de erbjuder, i sina allmänna villkor.

Artikel 7 – innehåller bestämmelser om tillgång till data. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor inkludera en beskrivning av den tekniska eller kontraktsenliga tillgång eller frånvaro av sådan, som företagsanvändare har till alla personuppgifter eller andra data som företagsanvändare tillhandahåller för användning av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

Artikel 8 – innehåller bestämmelser om inskränkningar i fråga om möjlighet att erbjuda olika villkor på andra sätt. Om leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster, vid tillhandahållandet av sina tjänster, inskränker företagsanvändares möjlighet att erbjuda samma varor och tjänster till konsumenter på olika villkor på andra sätt än genom dessa tjänster, ska de inkludera skälen för inskränkningen i sina allmänna villkor och göra dessa skäl lättillgängliga för allmänheten.

Artikel 9 – innehåller bestämmelser om ett internt system för hantering av klagomål. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska tillhandahålla ett internt system för hantering av klagomål från företagsanvändare. Detta system ska vara lättillgängligt för företagsanvändare.

Artikel 10 – innehåller bestämmelser om medling. Leverantörerna ska i sina allmänna villkor ange en eller flera medlare som de är villiga att använda för att försöka nå en överenskommelse med företagsanvändare om lösning, utanför domstol, av eventuella tvister som uppstår mellan leverantören och företagsanvändaren i samband med tillhandahållandet av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna. Detta inbegriper klagomål där ingen lösning uppnåtts med hjälp av det interna system för hantering av klagomål som avses i artikel 9.

Artikel 11 – innehåller bestämmelser om specialiserade medlare. Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster samt organisationer och sammanslutningar som företräder dem att individuellt eller gemensamt inrätta en eller flera organisationer som tillhandahåller medlingstjänster.

Artikel 12 – innehåller bestämmelser om rättsliga förfaranden som inleds av representativa organisationer eller sammanslutningar och av offentliga organ. Organisationer och sammanslutningar som har ett legitimt intresse av att företräda företagswebbplatsanvändare, samt offentliga organ som har inrättats i medlemsstater, ska ha rätt att vidta rättsliga åtgärder vid nationella domstolar i unionen i enlighet med lagen i den medlemsstat där talan väcks, för att stoppa eller förbjuda eventuell bristande uppfyllelse av de relevanta kraven i denna förordning som leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller leverantörer av sökmotorer gör sig skyldiga till.

Artikel 13 – innehåller bestämmelser om uppförandekoder. Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster samt organisationer och sammanslutningar som företräder dem att utarbeta uppförandekoder som är avsedda att bidra till en korrekt tillämpning av denna förordning, med beaktande av särdragen hos de olika sektorer där onlinebaserade förmedlingstjänster tillhandahålls samt de specifika egenskaperna hos mikroföretag samt små och medelstora företag.

Artikel 14 – innehåller bestämmelser om översyn. Senast tre år efter dagen för ikraftträdande och därefter vart tredje år, ska kommissionen utvärdera denna förordning och rapportera till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Artikel 15 – innehåller bestämmelser om ikraftträdande och tillämpning.