Förslaget innebär huvudsakligen att det fastställs nya krav avseende utsläpp av klimatpåverkande gaser från nya personbilar och nya lätta nyttofordon[1]. Krav ställs på olika, successivt skärpta, nivåer för åren 2020, 2025 och 2030. De målnivåer som gäller för 2020 är redan fastställda i EU-rättsakter som gäller redan idag. Förordningen avses gälla från 2020 för att säkerställa en smidig övergång till de nya målnivåer som ska gälla från 2025 och 2030. Det anges vidare att målnivåerna från 2021 kommer att fastställas utifrån en ny testmetod, WLTP[2], vilket medför att målen för 2025 och 2030 uttrycks i procentuella minskningar jämfört med specifika utsläppsmål för 2021 som fastställs för varje fordonstillverkare[3]. Det fastställs en generell plikt för varje tillverkare att säkerställa att de genomsnittliga utsläppen av koldioxid från tillverkarens flotta av nyregistrerade fordon under ett kalenderår inte överskrider dess årliga specifika utsläppsmål. Det anges vidare specifika kriterier för hur dessa utsläppsmål ska beräknas. Från 2025 ska de utsläppsmål som sätts för en fordonstillverkare beräknas med beaktande av vilken andel av fordon med nollutsläpp eller låga utsläpp som ingår i denne tillverkares flotta. Om andelen överstiger det riktvärde som angetts för EU:s fordonsflotta som helhet ska tillverkaren få ett mindre strikt utsläppsmål. Vidare ingår bestämmelser om uppföljning och rapportering och om möjligheter för EU-kommissionen att rikta ekonomiska sanktioner mot den tillverkare som inte uppfyller de utsläppsmål som blivit fastställda. Sanktionerna beräknas på samma sätt som gäller i dagens regelverk, d.v.s. att 95 euro ska betalas per gram koldioxid/km som utsläppsbegränsningen överskrids. Vissa undantag från kraven på begränsade utsläpps kan beviljas. Förslaget innebär att dessa möjligheter minskar något jämfört med dagens reglering. Det föreslås tillkomma en möjlighet för EU-kommissionen att ta hänsyn till att fordonstillverkare förser fordon med ekoinnovationer som kan medföra minskade utsläpp. Kriterier för vad som kan räknas som ekoinnovationer föreslås utvidgas till att kunna omfatta tekniska lösningar som minskar utsläpp från luftkonditioneringssystem. Det föreslås att EU-kommissionen ska få befogenhet att följa upp och bedöma hur representativ den nya metoden (WLTP) är i förhållande till verkliga utsläpp av koldioxid och energianvändning. EU-kommissionen ska ha möjlighet att begära att data om reella utsläpp samlas in och rapporteras av medlemsstater och fordonstillverkare.
[1] Light commercial vehicles översätts konsekvent i detta yttrande till lätta nyttofordon.
[2] Worldwide Harmonised Light Vehicle Test Procedure
[3] Bakgrunden är, såvitt Regelrådet kan bedöma, att den testmetod som används idag inte ger målnivåer som är fullt ut jämförbara med målnivåer som räknas fram med stöd i test som utförs med WLTP. Skälet till byte av testmetod anges vara att den diskrepans som finns mellan resultat enligt test med den idag använda metoden och verkliga utsläpp från fordon i drift är stor vilket leder till en rad problem.
