Promemorian innehåller förslag till ändringar i konkurslagen (1987:672), lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument och lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. Tillsammans syftar förslagen till att anpassa svensk rätt till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som antogs i augusti 2012 (förordningen). Förordningens ikraftträdande ändrar Europaparlamentet och rådets direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i systemet för överföring av betalningar och värdepapper (finality-direktivet) och därmed måste svensk rätt anpassas även till detta.

Vid clearing och avveckling av finansiella instrument kan en central motpart förekomma. Enligt artikel 2.1 i förordningen avses med en central motpart en juridisk person som träder emellan motparterna i kontrakt som är föremål för handel på en eller flera finansmarknader och blir köpare till varje säljare och säljare till varje köpare. Den centrala motparteten ska på så sätt bidra till säkrare avveckling genom att både den köpande och den säljande parten får den centrala motparten som motpart. Detta innebär att istället för att köpare och säljare utsätts för motpartsrisker mot flera parter består motpartsrisken endast av en motpart, den centrala motparten.

De föreslagna ändringarna i svensk lag är ämnade att förstärka skyddet för den centrala motparten om en clearingmedlem, d.v.s. köpare eller säljare, hamnar på obestånd. Reglerna i förordningen som rör säkerheter leder nämligen, när de kombineras med gällande svensk rätt på området, enligt förslagsställaren till rättslig osäkerhet. De föreslagna ändringarna ska enligt förslagsställaren minska den rättsliga osäkerheten, i synnerhet den osäkerhet som råder vid en överföring av tillgångar från en clearingmedlem som är på obestånd till en solvent clearingmedlem. Genom att begränsa möjligheten att en sådan överföring angrips rättsligt av en clearingmedlems konkursbo eller borgenär stärks den centrala motpartens ställning. Även föreslaget om att en återvinning av en till den centrala motparten ställd säkerhet inte får genomföras, stärker den centrala motpartens motståndskraft vid en clearingmedlems insolvens. Slutligen innebär enligt promemorian också förslagen, om att den centrala motparten ska ha rätt att omedelbart sälja eller realisera genom avräkning ställda säkerheter samt att slutavräkning kan göras vid insolvens, att risken som den centrala motparten är utsatt för gentemot en clearingmedlem på obestånd minskar.