Betänkandet innehåller förslag till ändring i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare, ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och ändring i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare. Det anges att utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag om hur ändringsdirektivet[1] till utstationeringsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Det anges vidare att förslaget i huvudsak innehåller fyra delar: justeringar av vilka lagreglerade villkor som ska gälla för utstationerade arbetstagare och av villkor fackliga organisationer får vidta för att reglera genom kollektivavtal, likabehandlingsprincipen i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare (bemanningslagen) görs tillämplig på utstationerade uthyrda arbetstagare, fler regler i svensk rätt ska tillämpas för utstationerade arbetstagare när utstationering blivit långvarig samt vissa regler om information som tillkommer.

Genom ändringsdirektivet har vissa justeringar gjorts i utstationeringsdirektivet s.k. hårda kärna, exempelvis i fråga om ersättningar som en arbetsgivare ska betala till arbetstagare. Vidare innebär ändringsdirektivet vissa förändringar i skyddet för utstationerade uthyrda arbetstagare och för arbetstagare som har varit utstationerade en länge tid.

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster.