Det anges i remissen att sedan hösten 2018 förekommer korttidsuthyrning av elsparkcyklar i Sverige. Uthyrningsverksamheten har successivt spridit sig och bedrivs numera i flertalet större svenska städer. Även antalet elsparkcyklar har ökat med tiden. Elsparkcyklarna används i dag som ett alternativ eller komplement till andra transportslag, såsom kollektiv- eller biltrafik. För den enskilde kan en resa med elsparkcykel spara tid vid exempelvis arbetspendling, vilket också har ett samhällsekonomiskt värde. Elsparkcyklarna kan även avlasta kollektivtrafiken under rusningstid. Vidare anges att den snabba framväxten av uthyrningsverksamheten har väckt blandade känslor. Elsparkcyklarna är populära i vissa kretsar, samtidigt som andra upplever att de medför stora olägenheter. Många anser att de i större utsträckning än andra fordon framförs på ett trafikfarligt sätt, antagligen till följd av att det finns trafikanter som använder dem snarare för nöjes skull än som ett transportmedel. En utbredd uppfattning är vidare att elsparkcyklarna ofta parkeras på ett vårdslöst sätt. Inte minst frågan om bristfällig parkering har följts noggrant av medierna och det finns många exempel på fall där elsparkcyklar har ställts upp eller slängts på ett sådant sätt att de blockerar framfarten för andra trafikanter. Att elsparkcyklarna ofta står parkerade under relativt kort tid innan de tas i anspråk av en annan användare innebär att uthyrningsföretaget har bristande incitament att säkerställa att dess cyklar parkeras på ett korrekt sätt.
Vidare anges att regler om stannande och parkering finns i trafikförordningen (1998:1276). I 3 kap. 47 § anges att ett fordon inte får stannas eller parkeras på en sådan plats eller på ett sådant sätt att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs, i en korsning med järnväg eller spårväg eller på ett sådant sätt att vägmärken eller trafiksignaler skyms. Enligt 3 kap. 48 § första stycket gäller inom tättbebyggt område att fordon inte får stannas eller parkeras på allmän plats som är terräng. Av paragrafens andra stycke framgår vidare att andra fordon än tvåhjuliga cyklar eller tvåhjuliga mopeder klass II inte får parkeras på en gång- eller cykelbana. På gågator och i gångfartsområden är all parkering förbjuden enligt 8 kap. 1 §. När det gäller cykelgator anges i 8 kap. 1 a § att fordon får parkeras endast på särskilt anordnade parkeringsplatser. För närvarande gäller alltså att alla cyklar får parkeras på en gång- eller cykelbana.
Förslagsställaren anger därutöver att kommunerna har flera verktyg som kan användas för att begränsa problemet med bristfälligt parkerade elsparkcyklar. Bland kommunerna tillämpas olika synsätt i frågan och som en följd av detta skiftar problembilden dem emellan. I vissa kommuner är problemen begränsade och i andra är de betydande. Därutöver finns många kommuner där uthyrning av elsparkcyklar ännu inte förekommer. Förslagsställaren anger att eftersom vissa kommuner har stora problem med felaktig parkering av elsparkcyklar bör det vidtas en åtgärd som ger dessa kommuner ytterligare verktyg för att hantera situationen. Åtgärden bör utformas så att den inte medför olägenheter för kommunerna, och – så långt möjligt – inte heller för uthyrningsföretagen. Målsättningen är att hjälpa kommunerna i deras arbete med att stävja de problem som uthyrningen av elsparkcyklarna medför samtidigt som fördelarna med uthyrningsverksamheten tillvaratas i största möjliga utsträckning. Med hänsyn till att problemen med bristfällig parkering verkar uppstå så fort uthyrning av elsparkcyklar etableras i en kommun bedöms det vara en bättre lösning att införa ett nationellt förbud med möjlighet till undantag i stället för att varje kommun ska få möjlighet att införa lokala trafikföreskrifter av samma innebörd.
Regelrådet finner redovisningen av bakgrund och syfte godtagbar.
