Den 26 februari 2014 antog Europaparlamentet och rådet tre direktiv[1] på området offentlig upphandling samtidigt som två upphandlingsdirektiv från år 2004 upphävdes. För att införliva direktiven i svensk rätt tillsatte regeringen i september 2012 en utredning med uppdrag att ge förslag till hur vissa bestämmelser i direktiven bör genomföras i svensk rätt. Utredningen tog namnet Genomförandeutredningen. I och med att de nya direktiven till stor del bygger på de två upphävda direktiven från år 2004 och vissa delar inte har förändrats, begränsades utredningens omfattning till att gälla de delar som innebär ändringar i sak. För de delar som inte omfattas av utredningens uppdrag har Regeringskansliet tagit fram förslag till införlivande i en departementspromemoria.

De författningsförslag som hittas i promemorian Ds 2014:25 är en konsoliderad lagtext vilket innebär att de lagförslag som utredningen tagit fram i sitt delbetänkande SOU 2014:51 sammanfogats med de som Regeringskansliet föreslår. Tillsammans utgör den konsoliderade lagtexten förslag till en ny lag om offentlig upphandling (LOU) och en ny lag om upphandling inom försörjningssektorerna (LUF). Vidare föreslås följdändringar i 15 andra författningar. Varken delbetänkandet eller promemorian innehåller några förslag på hur direktivet om tilldelning av koncessioner ska genomföras utan den frågan kommer det att återkommas till i Genomförandeutredningens slutbetänkande.

Syftet med direktiven är enligt EU-lagstiftaren att ge upphandlande myndighet tillgång till ett mer flexibelt och förtydligat regelverk vilket skapar möjligheter att genomföra upphandlingar mer effektivt samt att underlätta för att använda offentlig upphandling för att nå olika samhällspolitiska mål.

De nya direktiven (undantaget direktivet om tilldelning av koncessioner som är helt nytt) är uppbyggda på samma sätt som de två tidigare och liknar dem till stor del. Några förändringar som kan nämnas:

Det föreslås att uppdelningen i A- och B-tjänster avskaffas och att samtliga tjänster, förutom vissa undantag, omfattas av direktiven fullt ut. Undantagna är sådana tjänster som räknas upp i bilagorna 14 och 17 och inkluderar bl.a. hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster, tjänster som avser utbildning och kultur och vissa juridiska tjänster. Dessa tjänster omfattas av direktivens bestämmelser om annonsering och de grundläggande principerna bakom offentlig upphandling i de fall tröskelvärdet för dessa tjänster överstigits. Tröskelvärdena är 750 000 euro för upphandling enligt LOU och 1 000 000 euro enligt LUF. Är kontraktets storlek under tröskelvärdet ska upphandlingen istället genomföras enligt nya kapitel 19 LOU/LUF, d.v.s. enligt de nationella reglerna precis som tidigare.

• Förslaget innebär att det förtydligas att tilldelning av kontrakt ska göras till den leverantör som lämnar det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Begreppet ekonomiskt mest fördelaktigt får en överordnad ställning vid tilldelning och det gäller för upphandlande myndighet att välja den utvärderingsmetod som gör att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet kan hittas. Sådana metoder kan vara pris eller kostnad. Begreppet livscykelkostnad förs in i upphandlingslagstiftningen vilket är snarlikt begreppet kostnadseffektivitet som fanns med i direktiven från år 2004.
• Det föreslås att all kommunikation i en upphandling som huvudregel ska ske med elektroniska medel. Vissa undantag till huvudregeln medges. Skillnaden mot nu gällande regler är att kommunikationen som huvudregel ska ske skriftligen men att det inte fanns några större hinder för att göra det elektroniskt.
• Det föreslås enligt nya kapitel 15 LOU att det endast är den leverantör som vunnit en offentlig upphandling som måste presentera all dokumentation som styrker de uppgifter som lämnats under upphandlingen. De andra leverantörerna som lämnar anbud ska då egentligen bara ha behövt lämnat en egen försäkran eller ett s.k. europeiskt enhetligt upphandlingsdokumentet.
• Enligt kapitel 5 LOU/LUF får en upphandlande myndighet besluta om att ett kontrakt ska delas upp i separata delar. Genomförs ingen sådan uppdelning ska den upphandlande myndigheten presentera en motivering varför. Skillnaden mot nu gällande reglering är att upphandlande myndighet måste motivera varför ingen uppdelning görs.
• Kravet på ekonomiska förutsättningar hos leverantör föreslås bli annorlunda. Enligt kapitel 14 LOU ska det inte längre få gå att ställa krav på en leverantör att denne har större omsättning än 2 gånger kontraktets värde.
• Det föreslås att bestämmelserna som rör onormalt låga anbud ändras. Skillnaden mot tidigare är att möjligheten att förkasta ett anbud som är onormalt lågt blir en skyldighet när anbudets pris inte kunnat förklaras på ett tillfredsställande sätt.

Det föreslås att de nya LOU och LUF ska träda i kraft den 16 april 2016.