Remissen innehåller förslag till ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster. Vidare ingår förslag till ändring i förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen, förordningen (2009:145) med instruktion för Tillväxtverket, förordningen (2010:1008) om betaltjänster samt i förordningen (2014:139) om statligt stöd till tillhandahållande av grundläggande betaltjänster.

I sak anges förslaget innebära i huvudsak följande. Det införs ett krav på bankaktiebolag och filialer till utländska kreditinstitut att säkerställa rimlig tillgång till tjänsten kontantuttag. Det gäller under förutsättning att institutet har tagit emot mer än 70 miljarder kr i inlåning från svensk allmänhet och att det erbjuder betalkonton till fysiska personer. Vidare anges att samma institut som blir föremål för kravet att säkerställa tillgång till kontantuttag också ska erbjuda rimlig tillgång till dagkassehantering. Rimlig tillgång specificeras som att högst 0,30 procent av befolkningen får ha mer än 25 km till närmaste punkt för kontantuttag och högst 1,22 procent av befolkningen får ha längre än 25 km till närmaste punkt för dagkassehantering. Dessa båda krav anges motsvara ungefär 15 procent färre personer för såväl kontantuttag som dagkassehantering jämfört med situationen i september 2017. Platser där kontantuttag och dagkassehantering tillhandahålls med hjälp av statligt stöd får inte tillgodoräknas ett institut när det gäller att uppfylla kraven. Vidare föreslås att den övergripande målavvikelsen för kraven på rimlig tillgång följs upp av Post- och telestyrelsen (PTS) och att om inte kraven uppnås på övergripande nivå meddelar PTS de berörda instituten och Finansinspektionen (FI). FI förelägger de berörda instituten att åtgärda bristen och inleder sanktionsförfaranden om de inte vidtar rättelse. Vidare anges förslaget innebära att det införs en uppgiftsskyldighet för tillhandahållare av betaltjänster att lämna in relevant uppgifter till Pipos Serviceanalys[1]. Det föreslås också att PTS ska få föreskriftsrätt på området och en skyldighet att vartannat år redogöra för regeringen hur tillgången till och efterfrågan på de aktuella tjänsterna utvecklats. Befintliga statliga insatser inom grundläggande betaltjänster föreslås i huvudsak bibehållas som idag.

[1] Inom Tillväxtverket