Den 20 november 2013 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer (ändringsdirektivet). Innan dess hade en statlig utredning tillsats i syfte att ta fram förslag till hur direktivet borde implementeras i svensk rätt. I och med att EU:s fyra friheter bl.a. består av den fria rörligheten för personer och tjänster mellan medlemsstater har det inom EU-rätten under lång tid funnits regelverk som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis. Det senaste regelverket som nu ersätts av direktivet från 2013 kallades för yrkeskvalifikationsdirektivet och antogs år 2005.

Utredningen föreslår att ändringsdirektivet genomförs i svensk rätt genom att en ny lag och förordning om erkännande av yrkeskvalifikationer införs samt att ändringar görs i ett stort antal sektorsspecifika lagar och förordningar för att anpassa dessa till de nya författningarna om erkännande av yrkeskvalifikationer. Redan idag finns ungefär ett femtiotal yrkesregleringar som anpassats till yrkeskvalifikationsdirektivet från 2005. Utredningen föreslår att ytterligare knappt trettio yrken ska anses utgöra reglerade yrken enligt yrkeskvalifikationsdirektivet och därmed ska omfattas av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Innebörden av att ett yrke omfattas av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer är att det ger yrkesutövaren rätt till tillträde till samma yrke eller den jämförbara yrkesverksamhet som denna är behörig att utöva i ursprungsstaten och rätt att utöva det yrket eller den verksamheten i Sverige, på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige. Detta innebär att berörda svenska företag potentiellt har fler kvalificerade personer att välja på i en anställningsprocess.