Remissen innehåller förslag till lag om ändring i patientlagen (2014:821), förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och förslag till förordning om ändring i hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80).
De aspekter på tillgänglighet som främst adresseras är väntetider och köer. Fokus i arbetet har varit stärkt ställning för patienten och strategiskt långsiktigt tillgänglighetsarbete.
Utredarens utgångspunkt har varit att det även fortsättningsvis ska finnas en vårdgaranti. Att vårdgarantin inte efterlevs och att det är svårt att säga vilken effekt som vårdgarantin har haft på väntetiderna är ett problem, men utredaren ser trots detta att det finns fördelar med att ha en lagreglerad vårdgaranti. Tidsgränserna i vårdgarantin utgör konkreta gränser som tydliggör för patienten när hen senast ska få vård, vilket främjar patientens rättsliga ställning. Vårdgarantin ger även regionerna ramar för hur hälso- och sjukvården behöver dimensioneras och resurssättas, och förutsättningarna för regional likvärdighet ökar med en tydlig tidsgräns för när vård senast ska ges. Därutöver har vårdgarantin ett signalvärde för hälso- och sjukvården och patienterna.
Utredaren har strävat efter att förstärka fördelarna med dagens vårdgaranti samt adressera flera av dess nackdelar och riskerna med dem. Därigenom är syftet att stärka patientens ställning. Förslagen innebär en vårdgaranti som täcker fler delar av vårdkedjan och som är mer relevant för fler patientgrupper, exempelvis för patienter med kroniska sjukdomar. Bland annat lämnas förslag om att vissa av tidsgränserna i vårdgarantin ska ändras, att undersökningar ska omfattas av vårdgarantin inom såväl primärvården som den specialiserade vården, att behandlingar inom primärvården ska omfattas av vårdgarantin
och att en medicinsk bedömning inom primärvården ska omfattas av vårdgarantin oavsett om besväret som den enskilde söker kontakt med primärvården för har samband med tidigare känt hälsoproblem eller inte. Vidare föreslås att vårdgarantin ska omfatta information om tidpunkten för en medicinsk bedömning inom den specialiserade vården samt en undersökning och en behandling inom primärvården och den specialiserade vården och att regionens ansvar att erbjuda vårdgaranti ska utökas på så sätt att även utomlänspatienter som listat sig hos en vårdcentral i regionen omfattas av vårdgarantin inom primärvården.
För att väntetiderna ska kortas och ligga inom den författningsreglerade vårdgarantins tidsgränser bedömer utredaren att fler åtgärder än en utvidgning av vårdgarantin behövs. Det är bland annat viktigt med en förstärkt tillsyn och god uppföljning av vårdgarantin.
Utredaren anser att patienten behöver ges bättre förutsättningar till att vara delaktig i sin vård för att nå målet med omställningen till en mer nära och tillgänglig primärvård. Därför lämnas förslag om ett utökat informationskrav som innebär att patienten ska få information om vem som är patientens fasta vårdkontakt och fasta läkarkontakt, om sådana har utsetts, samt kontaktuppgifterna till dessa och sina vårdenheter. Dessutom lämnar utredaren förslag om att patienten ska få information samlat och digitalt i den mån det är relevant för patienten att få information på det sättet samt att tidpunkten för vården så långt som möjligt ska väljas i samråd med patienten. Vidare bedöms att målsättningen om en förstärkt vårdgaranti inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) bör kvarstå, men inte lagregleras.
