Beslutsdatum 9 juni 2021

Yttrande över Ett moderniserat konsumentskydd (SOU 2021:17)

Regelrådets ställningstagande:

Uppfyller inte kraven

I remissen ingår förslag till ändring i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och i Prisinformationslagen[1] (2004:347). Det föreslås också ändring i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (DAL) och i marknadsföringslagen[2] (2008:486). Vidare föreslås ändring i socialförsäkringsbalken (2010:110) och ändring i radio- och tv-lagen (2010:696). Därutöver föreslås ändring i alkohollagen (2010:1622) och i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. Slutligen föreslås ändring i förordning (2014:19) om formulär vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler.

I sak anges förslaget innebära bland annat följande. Vissa ändringar i marknadsföringslagen föreslås, bland annat en bestämmelse som innebär att en näringsidkare vid marknadsföring av en vara inte får framställa den som identisk med en vara som marknadsförs i andra medlemsstater i Europeiska unionen, om varornas sammansättning eller egenskaper väsentligt skiljer sig åt och det inte är motiverat av legitima och objektiva skäl. Det föreslås även en ny bestämmelse om köperbjudanden som anges innebära att vid ett köperbjudande på en marknadsplats online ska den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen informera om huruvida den som erbjuder en produkt är näringsidkare eller inte, baserat på dennes uppgift om det. Vidare föreslås en ny bestämmelse om att en näringsidkare som ger konsumenter möjlighet att söka digitalt efter produkter som erbjuds, ska informera om de kriterier som främst bestämmer rankningen av de produkter som presenteras och deras betydelse jämfört med andra kriterier. Dessutom föreslås att en näringsidkare som ger tillgång till konsumentrecensioner av produkter ska informera om huruvida näringsidkaren säkerställer att recensionerna härrör från konsumenter som har använt eller köpt produkterna och i sådant fall på vilket sätt det görs. Utredningen föreslår också en ny bestämmelse om prissänkningar i prisinformationslagen som anges innebära att information om att priset på en produkt har sänkts även ska innehålla uppgift om det tidigare pris som gällde före sänkningen. Med tidigare pris avses det lägsta pris som har gällt för produkten under de senaste 30 dagarna före prissänkningen. Om prissänkningen under denna tid har skett gradvis, avses i stället det pris som gällde före den första prissänkningen. Skyldigheten att informera om prissänkningar ska inte gälla varor som snabbt kan försämras eller bli för gamla. Ändringarna i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (DAL) anges innebära att tillämpningsområdet för andra kapitlet i denna lag ändras så det gäller för avtal varigenom en näringsidkare överlåter eller upplåter lös egendom till eller utför en tjänst åt en konsument och som innebär en betalningsförpliktelse för konsumenten. Kapitlet ska också gälla för avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som levereras på något annat sätt än på ett fysiskt medium och om utförande av en digital tjänst, om avtalet inte innebär en betalningsförpliktelse men konsumenten ska tillhandahålla sina personuppgifter, utom när de behandlas av näringsidkaren endast för att uppfylla rättsliga krav eller för att kunna fullgöra avtalet. Ändringarna anges i praktiken innebära att avtal om gåvor och gratistjänster inte längre kommer att omfattas av kapitlet. Vidare föreslås att näringsidkarens skyldighet att ge konsumenten information innan ett avtal ingås utvidgas på vissa sätt. Näringsidkaren ska, utöver information om sin e-postadress, även informera konsumenten om andra medel för kommunikation via internet som näringsidkaren tillhandahåller och som gör det möjligt för konsumenten att bevara uppgifter i en läsbar och varaktig form. Näringsidkaren ska också informera om priset har personanpassats på grund av automatiserat beslutsfattande. Vidare ska näringsidkaren informera om funktionen hos en vara med digitala delar, digitalt innehåll eller en digital tjänst, inbegripet tekniska skyddsåtgärder. Slutligen ska näringsidkaren, i den utsträckning denne känner till eller rimligen kan förväntas känna till det, informera om kompatibilitet och driftskompatibilitet mellan varor med digitala delar, digitalt innehåll och digitala tjänster. Det föreslås också ny bestämmelse införas i DAL som reglerar vilken information en näringsidkare som tillhandahåller en så kallad marknadsplats online måste ge konsumenten innan ett avtal ingås på en sådan marknadsplats. Vissa bestämmelser om ångerrätten i DAL föreslås ändras så att denna rätt inte ska gälla för avtal som avser en digital tjänst som har fullgjorts och som inte innebär en betalningsförpliktelse för konsumenten. Vidare föreslås att ångerrätt inte ska gälla för avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som levereras på något annat sätt än på ett fysiskt medium, om tillhandahållandet har påbörjats. För avtal som innebär en betalningsförpliktelse för konsumenten krävs vidare att konsumenten uttryckligen har samtyckt till att tillhandahållandet påbörjas och gått med på att det därigenom inte finns någon ångerrätt samt att näringsidkaren gett en bekräftelse på avtalet. Vissa reparationstjänster föreslås också undantas från ångerrätten vilket anges innebära att ångerrätt inte ska gälla för en tjänst som har fullgjorts och som innebär en betalningsförpliktelse för konsumenten, om konsumenten uttryckligen har begärt ett besök från näringsidkaren i syfte att utföra reparationer och uttryckligen har samtyckt till att tjänsten börjar utföras. Vidare föreslås vissa ändringar i syfte att klargöra parternas förpliktelser mot varandra när konsumenten ångrar ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll eller en digital tjänst. När det gäller konsumentavtal som ingås i näringsidkarens affärslokal föreslås motsvarande krav på att näringsidkaren informerar konsumenten om bland annat digitalt innehåll som vid distansavtal. Samma undantag från informationsplikten vid gåvor och gratistjänster föreslås också gälla vid avtal i affärslokaler. Utredningen föreslår vidare att möjligheten att besluta om marknadsstörningsavgift ska utvidgas till att omfatta överträdelser av generalklausulen i marknadsföringslagen, de nya bestämmelser som utredningen föreslår införs i nyss nämnda lag samt bestämmelserna om obeställd reklam, information om garantier och information innan ett konsumentavtal ingås. Dessa ändringar anges innebära att möjligheten att påföra en avgift kommer att gälla vid överträdelser av marknadsföringslagen generellt. Denna utvidgade möjlighet att påföra marknadsföringsavgift anges också föranleda följdändringar i ett antal andra lagar, bl.a. i socialförsäkringsbalken. Det föreslås också att den övre fasta beloppsgränsen för marknadsstörningsavgiften tas bort. I de fall årsomsättningen uppskattas får avgiften fastställas till ett belopp i kronor motsvarande högst två miljoner euro. Den övre gränsen om tio procent av näringsidkarens årsomsättning som gäller enligt dagens bestämmelser behålls liksom den undre beloppsgränsen om tio tusen kronor. Vidare föreslås bestämmelser som ska tydliggöra bedömningen avseende marknadsstörningsavgiftens storlek, såsom överträdelsens allvar och om näringsidkaren vidtagit några åtgärder för att lindra skadan för konsument. Talan om påförande av marknadsstörningsavgift för en överträdelse ska inte få tas upp till prövning, om överträdelsen omfattas av ett förbud eller ett åläggande som har förenats med vite enligt marknadsföringslagen och talan om utdömande av vitet har väckts. Utredningen föreslår också att det införs en möjlighet att ta ut marknadsstörningsavgift vid överträdelser av bestämmelserna om näringsidkares informationsskyldighet i lagen om distansavtal. Detsamma ska gälla överträdelser av bestämmelserna om näringsidkares informationsskyldighet vid avtal om finansiella tjänster och finansiella instrument.

Förslagen anges även innebära att överträdelser av prisinformationslagen kommer att kunna leda till utdömande av marknadsstörningsavgift. Slutligen föreslås bestämmelser om sanktionsavgifter i lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, AVLK. Patent- och marknadsdomstolen får på talan av Konsumentombudsmannen, KO, besluta att en näringsidkare ska betala en sanktionsavgift om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har använt ett avtalsvillkor som med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäligt. Om KO i ett visst fall beslutar att inte föra talan om sanktionsavgift, ska en sammanslutning av näringsidkare få väcka en sådan talan.

Regelrådets granskning fokuserar på de delar av förslaget som bedöms ge effekter av betydelse för företag.

[1] Förkortas PIL
[2] Förkortas MFL