Yttrande över Skärpt kontroll över utländska fastighetsförvärv (SOU 2024:84)

Motivering till Regelrådets ställningstagande

Regelrådet kan konstatera att utredningen bedömer att konsekvenserna av förslaget om en ny förvärvslag blir begränsade eller marginella för fastighetsmarknaden och dess aktörer. Regelrådet ser inga uppenbara skäl att ifrågasätta bedömningen, men anser samtidigt att det inte kan uteslutas att påverkan kan bli större än vad som anges. Redovisningen saknar helt kvantifieringar, och Regelrådet menar att exempelberäkningar avseende ansökningsavgiften skulle ha tydliggjort kostnadsbilden och utredningens konstaterande att kostnaderna kommer att vara marginella i sammanhanget. Detta har, som Regelrådet ser det, särskilt bäring på konkurrensförhållandena mellan stora och små aktörer, som därmed inte heller har tydliggjorts. Det framgår av betänkandet att förslagsställaren inte har tagit särskild hänsyn till små företag men inte närmare kring omständigheter och/eller tänkbara konsekvenser av detta, vilket är en brist. Vidare menar Regelrådet att det inte är helt klarlagt hur utredningen har landat i bedömningen att antalet ansökningar om förvärvstillstånd kommer att uppgå till mellan 3 000 och 4 000 per år. Särskilt antaganden om vem den typiska förvärvaren kommer att vara är, enligt Regelrådets uppfattning, otydliga. Det framgår i betänkandet att tillståndsplikten har utformats för att möjliggöra granskning av förvärv som typiskt sett är de mest riskfyllda ur ett totalförsvarsperspektiv, men hur denna riskanalys har gjorts och hur den har påverkat bedömningen om antalet ansökningar är oklart. Detta är, som Regelrådet ser det, en uppenbar brist.

Beträffande övriga delaspekter anser Regelrådet att det finns alltför lite information om berörda företag, särskilt med avseende på antal och storlek. Vad gäller behovet av speciella informationsinsatser finns ingen redovisning i betänkandet. Detta ser Regelrådet som en tydlig brist, eftersom förslagen kan få stor påverkan på vissa aktörer. Som exempel kan nämnas mäklare, som utredningen också för sin del har tagit upp, och där Regelrådet ser att informationsinsatser, exempelvis via branschförbund, skulle tjäna ett tydligt syfte i avsaknad av lagstiftning på området. Utredningen redogör detaljerat för alternativa lösningar till sina förslag, vilket Regelrådet ser positivt på. Resterande delaspekter bedöms också vara godtagbara.

Mot bakgrund av ovanstående bedömer Regelrådet sammantaget att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven.