Beslutsdatum 16 oktober 2024

Yttrande över Utredningen om en ny förköpslag (Fi 2022:07) och Uppdrag till Lantmäteriet att möjliggöra fler elektroniska handlingar på fastighetsrättens område

Regelrådets ställningstagande:

Uppfyller inte kraven

Motivering till Regelrådets ställningstagande

Remissen innehåller förslag till en ny statlig förköpslag som ska ge staten rätt att förvärva fast egendom för det civila eller militära försvaret och en ny kommunal förköpslag som ger kommunen motsvarande rätt i syfte att motverka organiserad brottslighet. Ärendet innehåller även ett förslag som medför att elektroniska underskrifter på kvalificerad nivå ska uppfylla formkraven för överlåtelse av fast egendom.

Den praktiska följden av förköpslagarna är att förvärvaren senast en månad efter överlåtelse av fast egendom ska anmäla förvärvet till beslutsmyndighet respektive kommunen. Beslut om utredning av förköp ska inledas ska sedan beslutas inom 25 arbetsdagar. Inleds en så-dan utredning ska beslut om förköp fattas inom tre månader.

Samtidigt som utredningen konstaterar att införandet av en statlig och kommunal förköpsrätt oundvikligen kommer att medföra olägenheter och störningar på fastighetsmarknaden inne-håller konsekvensutredningen tämligen lite information om dessa olägenheter, annat än att ett nödvändigt anmälningsförfarande innebär ett extra arbetsmoment vid överlåtelse av fast egendom.

Konsekvensutredningen innehåller visserligen information om tidigare års fastighetsöverlåtel-ser, vilket ger en bra bild av hur många ärenden som kommer att behöva anmälas men det saknas en tydlig beskrivning av berörda företag och vilken påverkan förslagen kommer få för dessa. Varken den tidsmässiga påverkan av förslaget eller vilka de kostnadsmässiga konse-kvenserna kan bli uppskattas tillräckligt tydligt i konsekvensutredningen.
Gällande förslaget om att tillåta kvalificerade digitala underskrifter vid överlåtelse av fast egendom så innebär förslaget en ökad möjlighet till digitala underskrifter, samtidigt som nu-varande förfarande med penna på papper fortsatt kommer att vara tillåten. I denna del ger Lantmäteriet i remitterad rapport en tämligen tydlig bild av den tidsmässiga effektiviseringen utifrån myndighetens perspektiv. Redovisningen avseende vilken påverkan detta förslag kan komma att få för berörda företag är inte lika tydlig, även om det framgår att det kan leda till effektiviseringar.

Över lag saknar Regelrådet ett resonemang kring alternativa lösningar och vilka kostnads-mässiga effekter förslagen som presenteras kan komma att medföra, detta gäller i huvudsak förslagen om förköpsrätt. Det framstår som att dessa förslag kan komma att medföra admi-nistrativa kostnader för såväl enskilda som för näringslivet, samtidigt som det lär kunna med-föra betydande alternativkostnader i de fall beslut fattas om utredning om förköp. Av förslaget framgår också att i de fall den initiala utredningen i det första stegen av prövningen ”av någon anledning inte har hunnits slutföras inom den föreslagna tidsfristen om 25 arbetsdagar skulle stat och kommun i sådant fall kunna ha möjlighet att besluta att en utredning ska inledas” (s. 284). Regelrådet ser en risk att hanteringen av ärenden kan komma att dra ut på tiden, vilket kan förväntas leda till en mer trögrörlig fastighetsmarknad. Det går inte att ute-sluta att detta kan komma att medföra betydande olägenheter för såväl säljare som förvär-vare av fastigheter i Sverige. Konkurrensaspekterna kring detta borde därtill ha belysts ytter-ligare i och med att potentiella investerare i exempelvis byggprojekt i Sverige tämligen enkelt kan överväga andra marknader.

Regelrådet ser även en risk för att säljare av en fastighet, i det fall en fastighetsöverlåtelse tas upp för utredning, väljer att inte gå vidare med försäljning till den tänkta köparen. På detta vis riskerar förslagen att innebära betydande konsekvenser för förvärvare redan vid beslut om att inreda en utredning.

Därigenom verkar det finnas en överhängande risk att beslut om utredning likställs med ett domstolsförfarande som såväl säljare som köpare av en fastighet i många fall kan förväntas vilja undvika. Detta gäller främst den kommunala förköpslagen. Att lägga detta ansvar på beslutsmyndigheter (civilområdesansvariga länsstyrelser) och kommunerna lär medföra en omfattande verksamhet att både bygga nödvändig kompetens och sköta den tillkommande administrationen.

Kommittédirektiv (2022:48) från regeringssammanträde den 2 juni 2022 gör gällande att den administrativa bördan ska vara låg och att utredaren bland annat ska beskriva och om möjligt kvantifiera förslagens samhällsekonomiska konsekvenser och konsekvenserna för plan- och byggprocessen i stort. Därtill ska utredningen enligt direktivet belysa konsekvenserna för företag och enskilda. I tilläggsdirektivet (2023:17) anges att

Samtliga förslag till förköpsrätt som lämnas ska utformas så att tidsförlusten och administration-en vid fastighetsöverlåtelser minimeras för samtliga inblandade parter för att inte mer än nöd-vändigt försena och fördyra överlåtelseprocessen.

Regelrådet har visserligen förståelse för att tilläggsdirektivet ändrar utredningens syfte till att lämna förslag till förköpslagar som ska värna totalförsvaret och motverka organiserad brotts-lighet. Men trots detta är det Regelrådets mening att alternativa lösningar för att uppnå nämnda syften borde ha utretts i större utsträckning i konsekvensutredningen. Utredningen uppger att relativt få utredningar och förköp kan förväntas per år samtidigt som förslagen slår mot alla som verkar på fastighetsmarknaden. Av den anledningen verkar det som att effek-terna av förslagen till nya förköpsrätter slår brett, samtidigt som förslagens syfte är relativt avgränsat.

Det framstår även som att förslagen riskerar att medföra onödiga administrativa kostnader för såväl enskilda som företag och det offentliga. Sett till förslagens potentiellt omfattande tids- och kostnadsmässiga konsekvenser menar Regelrådet att konsekvensutredningen skulle behöva utvidgas och förtydligas i flera delar, i synnerhet gällande den kommunala förköpsla-gen.

Konsekvensutredningen håller inte en tillräckligt god kvalitet för en sammantaget godtagbar bedömning.