Yttrande över betänkandet En moderniserad arbetsrätt (SOU 2020:30)

Förslaget innebär i korthet följande:

  •  Alla arbetsgivare, oavsett storlek, får möjlighet att göra undantag från turordningsreglerna vid uppsägning och undantagen utökas från två till fem arbetstagare.
  •  Möjligheten för en arbetstagarorganisation att inom avtalsområdet begära sammanläggning av flera driftsenheter tas bort.
  •  Arbetstagaren ska, för att ha rätt att omplaceras med stöd av turordningsbestämmelserna, ha kvalifikationer för det fortsatta arbetet utan upplärning och utbildning.
  • En skyldighet för arbetsgivare att i skälig utsträckning erbjuda arbetstagare med minst sex månaders anställningstid oavsett anställningsform (tillsvidareanställning eller tidsbegränsad) kompetensutveckling.
  • Arbetsgivare som inte har uppfyllt sitt ansvar för kompetensutveckling blir skadeståndsskyldig. Skadeståndet ska motsvara två eller tre månaders lön beroende på anställningstid. En rättslig prövning kan ske först när arbetstagaren har sagts upp på grund av arbetsbrist.
  • Arbetsgivare ska vara skyldig att på begäran av en arbetstagare lämna skriftlig information om den kompetensutveckling arbetstagaren har fått inom ramen för kompetensutvecklingsansvaret.
  • Anställningen ska som huvudregel inte längre bestå under tvistetiden i fall där en arbetstagare har yrkat på ogiltigförklaring av en uppsägning.
  • Om arbetsgivaren vid tidpunkten för uppsägningen eller avskedandet hade högst 15 arbetstagare ska en ogiltigförklaring enligt anställningsskyddslagen inte kunna ske.
  • Bedömer en domstol att det inte har funnits saklig eller laga grund för uppsägningen ska det ekonomiska skadeståndet alltid motsvara minst åtta månadslöner.
  • Arbetstagare med allmän visstidsanställning föreslås kvalificera sig för en företrädesrätt till återanställning när anställningen har pågått i mer än nio månader under en treårsperiod. Denne ska dessutom ha företrädesrätt till lediga tillsvidareanställningar och provanställningar under pågående allmän visstidsanställning.
  • Regleringen föreslås huvudsakligen vara semidispositiv, d.v.s. det vill säga det ska vara möjligt att avvika från regleringen genom kollektivavtal.

Förslagen innebär ändringar i lagen (1982:80) om anställningsskydd och följdändringar i andra lagar. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.

Yttrande över Genomförande av arbetsvillkorsdirektivet (Ds 2020:14)

Remissen innehåller promemorian Genomförande av arbetsvillkorsdirektivet (Ds 2020:14). I promemorian föreslås de författningsändringar som bedöms nödvändiga för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 av den 20 juni 2019 om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i Europeiska unionen (arbetsvillkorsdirektivet). Arbetsvillkorsdirektivet ersätter rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (upplysningsdirektivet).

Genom arbetsvillkorsdirektivet uppdateras och utökas upplysningsdirektivets bestämmelser om arbetsgivares skyldighet att lämna information om arbetsvillkor. Det föreslås ändring i följande författningar:

·       Lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen),

·       Lagen (1977:1160) om arbetstid m.m. i husligt arbete,

·       Lagen (2014:421) om gymnasial lärlingsanställning och

·       Lagen (2012:232) om vissa försvarsmaktsanställningar.

I huvudsak föreslås följande ändringar i svensk rätt för att genomföra arbetsvillkorsdirektivet:

·       Bestämmelser i anställningsskyddslagen och motsvarande bestämmelse i ovan angivna övriga regelverk, om att sådan information som en arbetsgivare är skyldig att lämna i början av ett anställningsförhållande utökas och tiden inom vilken den ska lämnas förkortas. Till skillnad från nu gällande informationsbestämmelser ska informationsskyldigheten också gälla anställningar som är kortare än tre veckor. Bestämmelserna i anställningsskyddslagen föreslås i tillämpliga delar även gälla arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning, arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj och arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning.

·       Nya bestämmelser som reglerar så kallad parallell anställning föreslås i anställningsskyddslagen och motsvarande bestämmelse i lagen om husligt arbete och i lagen om gymnasial lärlingsanställning. Förslaget innebär att en arbetsgivare inte får förbjuda en arbetstagare att ha en anställning hos en annan arbetsgivare. En arbetsgivare ska heller inte få missgynna en arbetstagare på grund av att arbetstagaren har en sådan anställning. En arbetsgivare ska dock få avtala med en arbetstagare om att arbetstagaren inte ska få ha en annan anställning under vissa angivna förutsättningar. Bestämmelserna i anställningsskyddslagen ska i tillämpliga delar även gälla arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha en företagsledande eller därmed jämförlig ställning, arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj och arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning.

·       Det föreslås bestämmelser om att arbetsgivare ska lämna skriftligt och motiverat svar om arbetstagare med tidsbegränsad anställning begär en annan anställningsform eller en högre sysselsättningsgrad, dock högst heltid. Samma sak föreslås gälla om en arbetstagare som är anställd tills vidare begär en högre sysselsättningsgrad, dock högst heltid. Arbetsgivaren ska lämna svar inom en månad. Det föreslås vissa begränsningar i skyldigheten att lämna skriftliga svar. Bestämmelserna i anställningsskyddslagen ska i tillämpliga delar även gälla arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning, arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj och arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställningen.

·       Det föreslås nya bestämmelser vad gäller möjligheten att avvika från de bestämmelser som genomför arbetsvillkorsdirektivets artikel 8, 9, 10 och 12[1] genom överenskommelser i kollektivavtal.

Samtliga författningsändringar föreslås träda i kraft den 1 augusti 2022.

[1] Artikel 8 avser Längsta varaktighet för provanställning, artikel 9 Parallell anställning, artikel 10 Minsta förutsägbarhet i arbetet och artikel 12 Övergång till annan anställningsform.

Yttrande över Ökad trygghet för visselblåsare (SOU 2020-38)

Remissen innehåller förslag till lag om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. Vidare ingår förslag till ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det föreslås också en förordning om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. Därutöver föreslås en förordning om statsbidrag till arbetsmarknadens parter och vissa andra organisationer för att lämna information och rådgivning till rapporterande personer. Slutligen ingår ett förslag till ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641).

I sak anges förslaget innebära bl.a. följande. Europaparlamentets och rådets direktiv om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (visselblåsardirektivet) ska huvudsakligen
genomföras genom en ny lag som ersätter lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden. Den nya lagen ska gälla inom all privat och
offentlig verksamhet, dvs. inte endast inom de områden och vid de överträdelser som omfattas av visselblåsardirektivets tillämpningsområde. Den nya lagen ska inte ersätta, utan komplettera, befintliga
föreskrifter om rapportering av överträdelser av EU-rätten. Vidare ska lagen komplettera annat skydd som finns för visselblåsare i befintlig nationell rätt. Utredningen föreslår att en rapporterande person inte, annat än i undantagsfall, ska kunna göras ansvarig för en överträdelse av tystnadsplikt, t.ex. en överträdelse av en sekretessklausul i ett avtal eller en tystnadsplikt som följer av offentlighets- och sekretesslagen. Ansvarsfriheten ska dock inte gälla om den rapporterande personen lämnar ut en hemlig handling eller åsidosätter en s.k. kvalificerad tystnadsplikt, dvs. en sådan tystnadsplikt som har företräde framför den grundlagsfästa meddelarfriheten. Utredningen föreslår att kretsen av personer som ska ha skydd ska vara arbetstagare, egenföretagare, volontärer och praktikanter, personer som ingår i ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, och aktieägare som är verksamma i bolaget. Om de övriga förutsättningarna är uppfyllda, har en rapporterande person skydd om personen använder sig av interna eller externa rapporteringskanaler. Den rapporterande personen ska kunna välja att rapportera internt först eller direkt via externa rapporteringskanaler. Arbetsgivare som vid ingången av kalenderåret hade 50 eller fler arbetstagare ska vara skyldiga att ha interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning. Dessa rapporteringskanaler
ska vara tillgängliga för rapporterande personer som är verksamma hos arbetsgivaren. Arbetsgivare ska utse särskilda personer eller enheter för att hantera kanalerna och förfarandena; dessa personer eller enheter ska vara oberoende och självständiga. Arbetsgivare ska se till att det finns information som är tydlig och lättillgänglig om hur rapportering ska göras och om meddelarskydd. Det ska vara möjligt att genom kanalerna rapportera skriftligt eller muntligt, vilket ska kunna ske vid ett fysiskt möte. Rapporteringen ska bekräftas och den rapporterande personen ska få återkoppling om uppföljningen av rapporteringen. Arbetsgivare som har 50 till 249 arbetstagare samt kommuner och
regioner ska kunna dela på hela eller delar av funktionerna. Utredningen föreslår att regleringen kring utformningen av de interna rapporteringskanalerna ska vara semidispositiv, dvs. det ska vara möjligt att göra avvikelser från den genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Avvikelser får dock endast göras under förutsättning att avtalet respekterar
de rättigheter som rapporterande och berörda personer har enligt visselblåsardirektivet. Det ställs krav på dokumentation och bevarande av rapporter som kommer in via interna eller externa rapporteringskanaler. Muntliga rapporter som tas emot vid ett fysiskt möte ska dokumenteras och
bevaras. Uppgifter som kan identifiera den rapporterande personen eller andra enskilda ska skyddas. Utredningen föreslår att det ska finnas statsbidrag som kan lämnas till arbetsmarknadens parter och andra organisationer för att dessa ska lämna information och rådgivning till personer som omfattas av
lagens skydd. Arbetsmiljöverket ska utöva tillsyn över att arbetsgivare inrättar interna rapporteringskanaler och förfaranden. För det ändamålet ska myndigheten från arbetsgivare få begära in de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten ska också få besluta
om de förelägganden som behövs för att arbetsgivaren ska fullgöra sina skyldigheter.

Regelrådets granskning fokuserar på de delar av förslaget som berör företag.

Belastningsregisterkontroll i arbetslivet (SOU 2019:19)

Rubricerade ärende, diarienummer A2019/00895/ARM, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Yttrande över departementspromemorian Etableringsjobb

Remissen innehåller förslag till lagändringar på flera områden i syfte att möjliggöra ett införande av etableringsjobb enligt den principöverenskommelse som arbetsmarknadens parter; LO, Unionen och Svenskt Näringsliv, slutit hösten 2017.

 

Enligt principöverenskommelsen är etableringsjobb en typ av kollektivavtalad anställning som riktar sig till nyanlända och långtidsarbetslösa. Arbetstagaren ges möjlighet att under som längst två år skaffa kunskaper och erfarenheter hos en arbetsgivare. Anställningen ska därefter normalt kunna leda till en tillsvidareanställning hos arbetsgivaren. Arbetstagaren ska ges möjlighet att delta i utbildning i svenska för invandrare och annan kortare utbildning som arbetsgivaren och arbetstagaren kommit överens om. Av principöverenskommelsen framgår vidare att lönen ska vara 8 000 kronor och att den som anställs med etableringsjobb ska beviljas etableringsbidrag av staten som innebär att den disponibla inkomsten motsvarar vad en arbetstagare typiskt sett får om vederbörande har lägsta lön.

 

Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har i det så kallade januariavtalet kommit överens om att etableringsjobben ska utvidgas till företag utan kollektivavtal och till bemanningsföretag på ett sätt som gör att fördelarna i etableringsjobben inte går förlorade.

 

Lagförslagen i promemorian avser följande:

Statlig ålderspensionsavgift ska betalas för arbete i etableringsjobb.
Bestämmelser införs om samordning mellan den statliga ersättningen i etableringsjobb och förmånerna sjukpenning och smittbärarpenning i socialförsäkringsbalken så att sjukpenning inte ska lämnas på grundval av statlig ersättning när den försäkrades arbetsgivare i etableringsjobbet ska svara för sjuklön enligt lagen om sjuklön.

 

Om en arbetsgivare ska svara för sjuklön för samma dag som sjukpenning kommer i fråga, ska sjukpenningens storlek beräknas på grundval av en sjukpenninggrundande inkomst som inte omfattar statlig ersättning som lämnas för arbete i etableringsjobb hos den arbetsgivaren.

 

Smittbärarpenning ska minskas med statlig ersättning som lämnas för arbete i etableringsjobb i den utsträckning den statliga ersättningen lämnas för samma tid som smittbärarpenningen. Om en smittbärare har inkomst av anställning i etableringsjobb, ska smittbärarpenning lämnas endast till den del den överstiger en inkomst som även omfattar den statliga ersättningen för det arbetet.

Det ska tydliggöras att det är den för vars räkning arbete i etableringsjobb utförs, och inte staten, som ska anses som arbetsgivare enligt bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pensionsgrundande inkomst i socialförsäkringsbalken.
Statlig ersättning som lämnas för arbete i etableringsjobb ska betraktas som tidigare förvärvsinkomst när det bestäms med vilket belopp per dag som ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen ska lämnas.
Föreskrifter ska få meddelas om arbetsgivares skyldighet att lämna uppgifter som har betydelse för ärenden om statlig ersättning som lämnas för arbete i etableringsjobb till personer som är eller kan komma att bli anställda i etableringsjobb.
Arbetsgivaren som har eller har haft anställda i etableringsjobb ska ge Arbetsförmedlingen eller den myndighet som Arbetsförmedlingen utser tillfälle att granska den verksamhet som bedrivs och lämna uppgifter som behövs för att granskningen ska kunna genomföras.
Föreskrifter ska få meddelas om skyldighet för arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer som har slutit kollektivavtal om etableringsjobb att till den myndighet som anges i föreskriften lämna in en kopia av avtalet och lämna uppgifter som har betydelse för ärenden om etableringsjobb.
Böter ska kunna utdömas för den som inte fullgör uppgiftslämnarskyldigheten för arbetsgivare och partsorganisationer.
Försäkringskassan ska få ha direktåtkomst till vissa uppgifter i beskattningsdatabasen vid beräkning av ersättning till den som tar del av insatser inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
I promemorian lämnas även förslag om utbetalning, kontroll och personuppgiftsbehandling inom arbetsmarknadspolitiken generellt.

Alla ekonomiska stöd för anställning som har beslutats av Arbetsförmedlingen ska få tillgodoföras arbetsgivaren genom kreditering på skattekontot.
Arbetsförmedlingen ska få rätt att begära in vissa uppgifter från kreditinstitut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag i syfte att kontrollera om förutsättningarna för utbetalningar av stöd till arbetsgivare är uppfyllda. Uppgifterna ska lämnas elektroniskt utan dröjsmål.
Arbetsförmedlingen ska få behandla personuppgifter inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten om det är nödvändigt för kontrollen av stöd till arbetsgivare och individer som tar del av insatser inom området.
Promemorians förslag omfattar följande författningar:

Förslag till lag om skyldighet för kreditinstitut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag att lämna vissa uppgifter till Arbetsförmedlingen.
Socialförsäkringsbalken
Lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
Lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift
Lagen (1999:591) om kreditering på skattekonto av vissa stöd beslutade av den offentliga arbetsförmedlingen och Trafikverket
Lagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program
Lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningssystem
Lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten
Upphävande av lagen (2006:1494) om kreditering på skattekonto av stimulans till arbetsgivare för nystartsjobb

Yttrande över Genomförande av ändringar i utstationeringsdirektivet (SOU 2019:25)

Betänkandet innehåller förslag till ändring i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare, ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och ändring i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare. Det anges att utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag om hur ändringsdirektivet[1] till utstationeringsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Det anges vidare att förslaget i huvudsak innehåller fyra delar: justeringar av vilka lagreglerade villkor som ska gälla för utstationerade arbetstagare och av villkor fackliga organisationer får vidta för att reglera genom kollektivavtal, likabehandlingsprincipen i lagen (2012:854) om uthyrning av arbetstagare (bemanningslagen) görs tillämplig på utstationerade uthyrda arbetstagare, fler regler i svensk rätt ska tillämpas för utstationerade arbetstagare när utstationering blivit långvarig samt vissa regler om information som tillkommer.

Genom ändringsdirektivet har vissa justeringar gjorts i utstationeringsdirektivet s.k. hårda kärna, exempelvis i fråga om ersättningar som en arbetsgivare ska betala till arbetstagare. Vidare innebär ändringsdirektivet vissa förändringar i skyddet för utstationerade uthyrda arbetstagare och för arbetstagare som har varit utstationerade en länge tid.

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/957 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster.

Kompletterande promemoria till betänkandet Behandling av personuppgifter vid Myndigheten för arbetsmiljökunskap (SOU 2018:45)

Rubricerade ärende, ert diarienummer A2018/01209/ARM, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Yttrande över Fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister (Ds 2018:40)

I remissen ingår förslag till ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

I sak anges förslaget innebära i huvudsak följande. En arbetstagare ska i vissa fall inte få vidta eller delta i en stridsåtgärd mot en arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal med en annan arbetstagarorganisation, dvs. som redan är bunden av ett kollektivavtal. Det föreslås att stridsåtgärden endast ska vara lovlig om åtgärden har till ändamål att uppnå ett kollektivavtal som medför fredsplikt och om arbetstagarorganisationen inför åtgärden har förhandlat med arbetsgivaren om de krav som organisationen ställer. Vidare föreslås att det inte heller ska få ställas andra krav än de som varit föremål för förhandling och att kraven som arbetstagarorganisationen ställer inte ska få avse vilken rättslig verkan ett kollektivavtal mellan parterna kommer att få. Om en arbetstagarorganisation i samband med kollektivavtalsförhandlingar med en redan kollektivavtalsbunden arbetsgivare begär att få sluta avtal om medbestämmanderätt i en viss fråga, ska det inte finnas någon s.k. kvarlevande stridsrätt i den frågan. Förslaget anges inte påverka rätten till s.k. indrivningsblockader eller sympatiåtgärder och inte heller innebära någon utökad fredsplikt gentemot arbetsgivare som saknar kollektivavtal. Rätten att vidta politiska stridsåtgärder eller internationella sympatiåtgärder påverkas inte heller. Slutligen anges att förslaget innebär ett utvidgat förbud mot stridsåtgärder som syftar till att utöva påtryckning i rättstvister på så sätt att detta förbud även ska gälla arbetsgivare och arbetstagare som inte är bundna av kollektivavtal och gälla vid alla individuella tvister om lag eller avtal.

Yttrande över Förlängt anställningsskydd till 69 år (Ds 2018:28)

I remissen ingår förslag till ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

I sak anges förslaget innebära i huvudsak följande. Det föreslås att den nuvarande åldersgränsen vid 67 år, den s.k. LAS-åldern, höjs till 69 år. Det anges innebära att anställningsskyddet för arbetstagare förlängs. Arbetstagaren får rätt att kvarstå i anställningen till 69 år. Ett avtalsvillkor som innebär att arbetstagaren är skyldig att avgå med pension vid en lägre ålder blir därmed ogiltigt. Kravet på saklig grund vid uppsägning ska gälla till 69 år och arbetstagaren får i likhet med yngre arbetstagare förmånsrätt vid turordning när uppsägningar sker på grund av arbetsbrist. Anställningsskyddet blir även i övrigt oinskränkt tills arbetstagaren fyller 69 år. Förslaget anges emellertid medföra en väsentlig förändring av anställningsskyddet när arbetstagaren fyller 69 år. Från och med denna tidpunkt får arbetsgivaren säga upp arbetstagaren utan krav på saklig grund. Parterna i anställningsavtalet anges få en ömsesidig fri uppsägningsrätt. Vidare föreslås en förenkling av själva förfarandet vid uppsägning av en arbetstagare som har fyllt 69 år. Lagändringarna föreslås träda i kraft i två steg. Den 1 januari 2020 ska således LAS-åldern höjas från 67 till 68 år. Den nya ordningen för äldre arbetstagares anställningsskydd ska också börja gälla då. I nästa steg, den 1 januari 2023 höjs åldersgränsen till 69 år.

Behandling av personuppgifter vid Myndigheten för arbetsmiljökunskap (SOU 2018:45)

Rubricerade ärende, diarienummer A2018/01209/ARM, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Yttrande över Tid för utveckling (SOU 2018:24)

Betänkandet innehåller förslag till ändring i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet, ändring i lag (1982:80) om anställningsskydd, förslag till förordning (2018:000) om utvecklingsledighet med flera.

Det föreslås två åtgärder avseende ökade möjligheter till partiell tjänsteledighet.

Den nuvarande näringsverksamhetslagen utökas med en rätt till förkortning av normal arbetstid med upp till hälften. Ledighetens förläggning och andra frågor som rör ledigheten ska ske i samråd mellan arbetstagaren och arbetsgivaren.
Det anges att en arbetsgivare, senast en månad efter att arbetstagaren har börjat arbeta, ska informera arbetstagaren om möjligheten att begära partiell ledighet och om rätten att få den prövad av arbetsgivaren. Efter en sådan begäran ska arbetsgivaren skriftligen underrätta huruvida begäran bifallits eller ej. Vid avslag ska den skriftliga underrättelsen innehålla skälet för beslutet.

Betänkandet innehåller även förslag om utvecklingsledighet. Det anges att den som är etablerat sysselsatt, efter överenskommelse med sin arbetsgivare, ska ha möjlighet att ansöka om och bli anvisad till utvecklingsledighet. Anvisningen kan beviljas om den sysselsatta uppfyller kvalificeringsvillkoren för utvecklingsledigheten och om utvecklingsledigheten används till att stärka individen på arbetsmarknaden. Utvecklingsledigheten ska kunna ägnas åt utbildning, validering, arbetspraktik, prova annat arbete eller uppdrag eller åt att starta näringsverksamhet. Vidare anges att det krävs att arbetsgivaren anställer en vikarie motsvarande den utvecklingsledigas sysselsättningsgrad. Det ska motsvara samma omfattning av anställningen och kan vara mellan tre och tolv månader. Ersättningen till den utvecklingslediga är inkomstrelaterad och utges i form av aktivitetsstöd.

Betänkandet innehåller även förslag till uppdrag vilket inte behandlas i detta yttrande.

Lönegaranti och utbetalande myndighet (Ds 2017:67)

Rubricerat ärende, diarienummer A2017/02475/ARM, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Körkortslån (Ds 2017:35)

Rubricerade ärende, ert diarienummer A2017/01458/A, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet saknar möjlighet att behandla ärendet inom den angivna svarstiden och avstår därför från att yttra sig i detta ärende.

Yttrande över Ett entreprenörsansvar i bygg- och anläggningsbranschen (Ds 2017:30)

Remissen innehåller förslag till lag om entreprenörsansvar och förslag till ändring i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare.

I sak anges förslaget innebära att ett entreprenörsansvar ska införas inom bygg- och anläggningssektorn där byggnader uppförs, sätts i stånd, underhålls eller rivs. Enligt förslaget ska en arbetstagare som inte får lön för det arbete han eller hon har utfört i en bygg- eller anläggningsentreprenad kunna få betalt i enlighet med lönefordran från en annan entreprenör i entreprenadkedjan. Entreprenörsansvaret ska inte gälla den ursprungliga beställaren av entreprenaden.

Enligt utredningens huvudförslag ska entreprenörsansvaret i första hand gälla den entreprenör som har anlitat arbetstagarens arbetsgivare som underentreprenör i entreprenaden, i förslaget benämnd uppdragsgivare. För att uppdragsgivaren ska bli ansvarig ska arbetstagaren underrätta uppdragsgivaren om lönefordran och betalningsskyldigheten ska inträda sju dagar efter att en underrättelse har ägt rum. Om uppdragsgivaren inte betalar enligt entreprenörsansvaret ska även huvudentreprenören kunna ansvara för att lönen betalas ut. Ett sådant ansvar ska kunna inträda i två fall. Om uppdragsgivaren inte fullt ut har betalat den innestående lönen fjorton dagar efter att denne blivit underrättad om lönefordran, blir huvudentreprenören betalningsansvarig. För det fall att uppdragsgivaren inte kan nås för en underrättelse trots att arbetstagaren eller dennes arbetstagarorganisation har begärt information om uppdragsgivarens namn, organisationsnummer och kontaktuppgifter kommer huvudentreprenören också att bli ansvarig för att betala ut lönen. Även huvudentreprenörens betalningsansvar ska träda i kraft först sju dagar efter underrättelse.

Utredningen lämnar också ett alternativt förslag till utformning av entreprenörsansvaret. Enligt detta ska entreprenörsansvaret enbart gälla den entreprenör som direkt har anlitat arbetsgivaren som underentreprenör. I övrigt ska ansvaret i tillämpliga delar gälla på samma sätt som i utredningens huvudförslag.

Yttrande över Utstationering och vägtransporter (Ds 2017:22)

Promemorian innehåller förslag till ändring i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare. Förslagen innebär att det i utstationeringslagen förtydligas att med utstationering jämställs cabotagetransporter samt att Polismyndigheten vid kontroll av cabotagetransporter ska underrätta Arbetsmiljöverket om anmälningsskyldigheten inte är fullgjord. Förslagen innebär vidare att utstationeringslagen ändras så att arbetsgivare som utstationerar arbetstagare till Sverige ska vara skyldiga att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket om utstationeringen och att utse en kontaktperson i Sverige även för utstationering kortare än fem dagar. Undantaget från anmälningsskyldigheten för kortare utstationering tas därmed bort. Mottagaren av tjänster får även en skyldighet att underrätta Arbetsmiljöverket om den utstationerade arbetsgivaren inte visar att anmälningsskyldigheten fullgjorts. Därtill får Arbetsmiljöverket vid sin tillsyn utökade befogenheter att begära in uppgifter avseende skyldigheterna att anmäla utstationering och att utse en kontaktperson. Arbetsmiljöverket ges också befogenhet att vid tillsyn förena ett beslut om föreläggande, med vite.

Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön (SOU 2017:24)

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Nya regler i arbetslöshetsförsäkringen om bland annat förtroendeuppdrag och uttag av pension

Såvitt Regelrådet kan bedöma medför förslaget inte effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Genomförande av sjöfolksdirektivet (SOU 2016:50)

Rubricerade ärende, diarienummer A2016/01548/ARM, har remitterats till Regelrådet.

Såvitt Regelrådet kan bedöma medför förslaget inte effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

 

 

Yttrande över Entreprenörsansvar och svenska kollektivavtalsvillkor vid utstationering (Ds 2016:6)

Remissen innehåller förslag till ändring i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare.

I sak anges förslaget innebära att en utstationerad arbetstagare ska ha rätt till arbets- och anställningsvillkor enligt ett kollektivavtal som arbetsgivaren i förhållande till en svensk arbetsgivarorganisation är bunden av, oavsett om arbetstagaren är medlem i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen eller inte. Vidare anges förslaget innebära att ett entreprenörsansvar ska införas. Detta ansvar anges i huvudsak innebära att om en arbetsgivare som anlitas som underentreprenör för att genomföra ett entreprenadavtal inte betalar lön till en utstationerad arbetstagare, ska arbetsgivarens uppdragsgivare och uppdragsgivare i tidigare led solidariskt ansvara för den lön som arbetsgivaren skulle ha betalat. En uppdragsgivare som har vidtagit rimliga kontrollåtgärder och som inte inser eller har skälig anledning att anta att arbetsgivaren underlåter att fullgöra sin skyldighet att betala lön ska emellertid inte vara ansvarig enligt entreprenörsansvaret.

 

Yttrande över betänkandet Översyn av lex Laval (SOU 2015:83)

Utredningen som lämnat betänkandet har haft i uppdrag att göra en översyn av lex Laval. Översynen har lett fram till att förslag om ändringar läggs fram i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare och i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Det föreslås bl.a. att en utstationerande arbetsgivare på begäran av en arbetsgivarorganisation ska utse en företrädare med behörighet att förhandla om och sluta kollektivavtal. Enligt förslaget ska den utstationerande arbetsgivaren inom tio dagar tillmötesgå begäran och om arbetsgivaren bryter mot skyldigheten ska denne betala skadestånd till den arbetsgivarorganisation som gjort begäran. Vidare föreslås att reglerna om stridsåtgärder enligt lex Laval ändras så att sådana åtgärder alltid är tillåtna för att uppnå ett s.k. utstationeringskollektivavtal med minimivillkor enligt tillämpligt svenskt branschavtal. Med utstationeringskollektivavtal avses ett kollektivavtal som reglerar villkoren för utstationerade arbetstagare. Det föreslås även att Arbetsmiljöverket (AV) ska analysera vilka villkor i centrala kollektivavtal som får krävas med stöd av en stridsåtgärd enligt utstationeringslagen. Detta ska göras när en arbetsgivarorganisation inte redan gjort det eller när det finns skäl för det.

Alla nyheter