Yttrande över Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet (promemoria)

Remissen innehåller förslag till ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens samt ändring i förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), förordningen (2007:1470) om yrkesförarkompetens och slutligen i vägtrafikdataförordningen (2019:382).

I sak anges förslaget innebära bland annat följande. Antalet förare som undantas från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/645 (yrkesförardirektivet) utökas och att innehållet i utbildningen av yrkesförare delvis förändras. Vidare förändras utformningen av yrkeskompetensbevis och förartillstånd.

Yttrande över Genomförande av direktivet om inrättade av en kodex för elektronisk kommunikation (promemoria)

Remissen innehåller förslag till lag om elektronisk kommunikation och förslag till lag om införande av lagen om elektronisk kommunikation. Därutöver ingår förslag till ändring i rättegångsbalken, i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485) och i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Vidare ingår förslag till ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler, i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, växtförädlarrättslagen (1997:306), lagen (1998:31) om standarder för sändning av radio- och TV-signaler, lagen (2006:449) om skydd för störningskänslig forskning, marknadsföringslagen (2008:486), lagen (2008:717) om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), luftfartslagen (2010:500), radio- och tv-lagen (2010:696), lagen (2010:751) om betaltjänster, varumärkeslagen (2010:1877) samt i lagen (2012:728) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Slutligen ingår förslag till ändring i lagen (2013:315) om intelligenta transportsystem vid vägtransporter, i radioutrustningslagen (2016:392), lagen (2016:534) om åtgärder för utbyggnad av bredbandsnät, lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, lagen (2016:1147) om upphandling av koncessioner, lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning, lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster och i lagen (2018:1653) om företagsnamn.

I sak anges förslaget innebära huvudsakligen följande. Det lämnas förslag som genomför det nya EU-direktiv som ligger till grund för regleringen av marknader för elektronisk kommunikation. En ny lag om elektronisk kommunikation föreslås ersätta den idag gällande lagen[1] om elektronisk kommunikation (LEK). Följdändringar föreslås i ett antal lagar som hänvisar till LEK. Det nya direktivet utgör en omarbetning av och ersätter äldre EU-rätt på området. Delar av förslaget innebär också att bestämmelser i den idag gällande LEK, som genomför de äldre rättsakterna, förs över oförändrade till den föreslagna nya lagen. Förslaget innebär också materiella förändringar. I den allmänmotiverande texten till förslag anges således några exempel på att utrymme för den nationelle lagstiftaren utnyttjas, såsom när det gäller alternativ användning av harmoniserat frekvensutrymme där förslaget innebär att ett undantag som direktivet medger utnyttjas[2]. Denna fråga är också ett exempel på att det införs materiellt nya bestämmelser i den nya lagen om elektronisk kommunikation. I övrigt förändras exempelvis reglerna för saminvesteringar och rena grossistföretag och avseende slutanvändarnas rättigheter. Regelrådets granskning fokuserar på de ändringar som bedöms medföra konsekvenser av betydelse för företag.

[1] D.v.s. ersätta lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
[2] Se sid 136 i promemorian.

Promemoria Ändringar i förordning (2001:770) om sjöfartsstöd

Rubricerade ärende, ert diarienummer I2019/02400/TM, har remitterats till Regelrådet.

Såvitt Regelrådet kan bedöma har regelgivarens utrymme att självständigt utforma sitt förslag till föreskrifter varit synnerligen begränsat i förhållande till överordnade föreskrifter. De eventuella effekter av betydelse för berörda företag som förslaget medför får därmed anses härröra från överordnade föreskrifter. Regelrådet väljer med anledning av detta att inte yttra sig i det nu remitterade ärendet.

Yttrande över Ändringar av järnvägsförordningens bestämmelser om upphörande av underhåll, nedläggning och upplåtelse av järnväg

Remissen innehåller förslag till ändring i 6 kap. järnvägsförordningen (2004:526), där det finns regler om vad som gäller när järnväg ska läggas ner.

Följande ändringar och tillägg föreslås:

  • I 6 kap. 4 § föreslås att Trafikverkets underhåll av del av järnvägsnät som inte bara förvaltas utan enligt förslaget även ägs av staten får upphöra när trafiken är av endast obetydlig omfattning. Utöver det föreslås en utökning i samråden att Trafikverket ska höra utöver berörda länsstyrelser, kommuner, regionala kollektivtrafikmyndigheter och järnvägsföretag även Försvarsmakten och övriga berörda totalförsvarsmyndigheter samt andra parter.
  • I 6 kap. 5 § anges att Trafikverket får besluta att återuppta underhållet av en del av ett järnvägsnät som förvaltas av staten om det kan antas att trafik kommer att drivas på denna del av nätet[1] i tillräcklig omfattning. När Trafikverket har beslutat om detta föreslås att verket ska underrätta dem som anges i 6 kap. 4 § ovan.
  • I 6 kap. 6 § anges att Trafikverket får besluta att del av järnvägsnät som inte bara förvaltas utan enligt förslaget även ägs av staten och som inte underhålls ska läggas ned. Beslut om nedläggning får fattas först tre år efter beslutet om att Trafikverkets underhåll ska upphöra. Innan Trafikverket beslutar om sådan nedläggning ska verket höra dem som anges i 6 kap. 4 § ovan.
  • I 6 kap. 6 a § föreslås en ny regel som går ut på att Trafikverket får besluta att del av järnvägsnät som ägs och förvaltas av staten ska läggas ned och ersättas på annan plats i det järnvägsnätet. Den alternativa lokaliseringen ska medföra att motsvarande funktioner upprätthålls i järnvägsnätet. I dessa fall anges att 4-6 §§ ovan inte gäller. Innan Trafikverket beslutar enligt detta ska verket höra dem som anges i 6 kap. 4 § ovan.
  • I 6 kap. 7 § anges att Trafikverket får upplåta del av järnvägsnät som inte bara förvaltas utan även ägs av staten med nyttjanderätt. Det föreslås en hänvisning till förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter, m.m. där det finns bestämmelser om upplåtelser. Innan en upplåtelse sker föreslås att Trafikverket ska höra även dem som anges i 4 § ovan.
  • I 6 kap. 7 a § föreslås en ny regel som går ut på att sådan del av järnvägsnät som ägs och förvaltas av staten och som Trafikverket har beslutat att lägga ner enligt 6 eller 6 a § får överlåtas. För överlåtelser gäller förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom, m.m.
  • I 6 kap. 8 § anges Trafikverkets bemyndigande som omfattar 3-7a §§[2].
  • I 6 kap. 13 § anges hur överklagande av 6 och 6a §§[3] får göras.

Förordningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2020.

[1] Denna del av nätet är ny föreslagen ordalydelse i denna del. Nu gällande regel har istället formuleringen järnvägarna.

[2] Endast att även 7 a § omfattas är nytt i denna del.

[3] Endast att även 6 a § omfattas är nytt i denna del.

Yttrande över promemorian Fjärde järnvägspaketet

Förslagen i promemorian genomför fjärde järnvägspaketet i svensk rätt samtidigt som det görs en omstrukturering av stora delar av den befintliga EU-rättsligt grundade järnvägslagstiftningen.

Det fjärde järnvägspaketet består av sammanlagt sex rättsakter[1] (tre förordningar och tre direktiv) och innebär i förhållande till nuvarande krav:

  • ett utvidgat geografiskt tillämpningsområde för harmoniserade krav på järnvägsutrustnings tekniska utformning och driftsäkerhet,
  • ändrade ansöknings-, berednings- och beslutsprocesser för godkännande av järnvägsutrustning,
  • ändrade berednings- och beslutsprocesser för utfärdande och tillbakadragande av säkerhetsintyg för järnvägsföretag,
  • skärpta säkerhetskrav på järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare i förhållande till anlitade leverantörer,
  • utökad roll för den europeiska järnvägsbyrån (ERA) på driftskompatibilitets- och säkerhetsområdena,
  • öppnande av marknaderna för nationella persontransporter på järnväg,
  • ökad användning av konkurrensupphandling av nationella persontransporttjänster på järnväg,
  • samt skärpta krav på organisation och särredovisning för infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag.

Det föreslås vidare att den nu gällande järnvägslagen delas upp i fyra nya lagar: tre som ansluter till respektive direktiv: en järnvägsmarknadslag, en järnvägssäkerhetslag och en järnvägstekniklag samt lagen om nationella järnvägssystem.

[1] Förordning (EU) 2016/796 om Europeiska unionens järnvägsbyrå, direktiv 2016/797/EU om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom Europeiska unionen, direktiv 2016/798/EU om järnvägssäkerhet,

förordning (EU) 2016/2337 om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1192/69 om införande av enhetliga regler för järnvägsföretagens redovisning, förordning (EU) 2016/2338 om ändring av förordning (EG) nr 1370/2007 vad gäller öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg, direktiv 2016/2370/EU om ändring av direktiv 2012/34/EU vad gäller öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg och styrningen av järnvägsinfrastrukturen

Yttrande över Nya krav på laddinfrastruktur för laddfordon

Remissen innehåller en rapport från Boverket, där det lämnas förslag på författningsändringar med anledning av nyligen gjorda ändringar i energiprestandadirektivet[1]. Det anges att det har införts nya bestämmelser om laddinfrastruktur i energiprestandadirektivets artiklar 8.2-8.8. Begreppet laddinfrastruktur anges omfatta två olika typer av installationer – dels ledningsinfrastruktur (kanaler för elektriska kablar), dels laddningspunkter (den installation som behövs för att fordonet ska kunna laddas). Det anges att energiprestandadirektivet ställer långtgående krav på installation av ledningsinfrastruktur vid nybyggnad och större renoveringar, samt också krav, även om mer återhållsamma sådana, på installationer av laddningspunkter. Med anledning av detta föreslås det ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) samt plan- och byggförordningen (2011:338).

I plan- och bygglagen (2010:900), i det följande PBL, föreslås en ny punkt 11 i 8 kap. 4 § som går ut på att ett byggnadsverk ska ha de tekniska egenskaper som är väsentliga i fråga om utrustning för laddning av laddfordon. Vidare föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att ett krav enligt nämnda punkt 11 i 8 kap. 4 §, på andra byggnader än bostadshus trots 8 kap. 2 och 5 §§ alltid ska uppfyllas[2]. Ändringarna i PBL föreslås träda i kraft den
10 mars 2020. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för åtgärder som kräver bygglov om ansökan om bygglov har gjorts före den 10 mars 2021 och för åtgärder som kräver anmälan enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 8 § om sådan anmälan har gjorts före denna tidpunkt.

I plan- och byggförordningen (2011:338), i det följande PBF, föreslås en ny 3 kap. 20b § om egenskapskrav avseende utrustning för laddning av laddfordon. För att uppfylla det krav på utrustning för laddning av laddfordon som anges i punkt 11 i 8 kap. 4 § PBL ska bilparkeringar med fler än tio parkeringsplatser som finns i bostadshus eller på tomten till bostadshus vara utrustade med ledningsinfrastruktur för laddning av laddfordon till varje parkeringsplats. Bilparkeringar med fler än tio parkeringsplatser som finns i andra byggnader än bostadshus eller på tomten till andra byggnader än bostadshus ska vara utrustade med minst en laddningspunkt för laddning av laddfordon samt ledningsinfrastruktur för sådan laddning till minst en femtedel av parkeringsplatserna. Dessa krav föreslås endast gälla för byggnader för vilka energi används för att påverka inomhusklimatet.

Vad gäller särskilda krav avseende utrustning för laddning av laddfordon i fråga om redan uppförda byggnader, föreslås att bilparkeringar med fler än tjugo parkeringsplatser som finns i andra byggnader än bostadshus eller på tomten till andra byggnader än bostadshus ska vara utrustade med minst en laddningspunkt för laddning av laddfordon. Kravet föreslås endast gälla byggnader för vilka energi används för att påverka inomhusklimatet.

Kraven som gäller utrustning för laddning av laddfordon föreslås inte behöva uppfyllas vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad som omfattar byggnadens elektriska infrastruktur i fall då bilparkeringen är belägen i byggnaden, och ombyggnad som sker i samband med att ändringsåtgärder vidtas på bilparkeringen i fall då bilparkeringen är belägen på tomten till byggnaden.

Boverket föreslås få bemyndigande att meddela föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna om egenskapskrav avseende utrustning för laddning av laddfordon. Ändringarna i PBF föreslås träda i kraft den 10 mars 2020. Det föreslås att bestämmelserna avseende antal laddningspunkter ska tillämpas retroaktivt från och med den 1 januari 2025.

[1] Europaparlamentet och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda.
[2] Se plan- och bygglagen (2010:900) för mer information om de befintliga lagrum som det hänvisas till https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/plan–och-bygglag-2010900_sfs-2010-900

Yttrande över Trafikverkets rapport om längre lastbilar på det svenska vägnätet – för mer hållbara rapporter

Det föreslås följande ändringar i trafikförordningen (1998:1276): En möjlighet att på vissa i föreskrifter utpekade vägar föra fordonståg som är upp till 34,5 meter långa. Trafikverket respektive kommunerna ges, i egenskap av väghållare, bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka allmänna vägar som de längre fordonstågen ska få trafikera. Även andra bilar med två eller fler släpvagnar än de som i dag får föras i 80 kilometer i timmen ska få föras i samma hastighet, under förutsättning att fordonen förs på de vägar som utpekats genom föreskrifter av Trafikverket eller kommunen. Ägaren av ett fordon åläggs, vid sidan av föraren, ett ansvar för att den största tillåtna längden för ett fordon inte överskrids. Det föreslås också införandet av ett nytt vägmärke i vägmärkesförordningen (2007:90) i form av ett lokaliseringsmärke för vägvisning av de längre fordonstågen. Det föreslås också en följdändring i förordning (2007:231) om elektroniskt kungörande av vissa trafikföreskrifter.

Yttrande över Inspektion av uppvärmningssystem och luftkonditioneringssystem

Remissen innehåller en rapport upprättad av Boverket och Energimyndigheten. Rapporten är föranledd av ett regeringsuppdrag som gick ut på att föreslå hur svenska byggregler bör kompletteras med krav på inspektion av uppvärmnings- och luftkonditionerings- eller kombinerade rumsuppvärmnings- och ventilationssystem för att uppfylla artiklarna 14 och 15 i energiprestandadirektivet[1]. Myndigheterna skulle också, i enlighet med de nämnda artiklarna, ta fram förslag på krav för att, om det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, säkerställa att byggnader som inte är avsedda för bostäder och vars uppvärmnings-, luftkonditionerings- eller kombinerade rumsuppvärmnings- och ventilationssystem har en nominell effekt på över 290 kW[2] senast år 2025 är utrustade med system för fastighetsautomation och fastighetsstyrning.

I remissen föreslås exempelvis att det införs ett krav på inspektion av uppvärmningssystem och luftkonditioneringssystem för de byggnader där systemens nominella effekt överstiger 70 kW. För byggnader som omfattas av krav på energideklaration ska inspektionerna redovisas i energideklarationen. För byggnader som inte energideklareras föreslås att inspektionerna redovisas i ett särskilt protokoll som ska inges till Boverket.

Remissen innehåller förslag till ändringar i följande författningar:

Lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader,
Förordningen (2006:1592) om energideklaration för byggnader,
Plan- och bygglagen (2010:900) och
Plan- och byggförordningen (2011:338).

De föreslagna ändringarna träder i kraft den 10 mars 2020, med vissa övergångsregler.

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet.
[2] Förkortning för kilowatt.

Yttrande över Infrastrukturdepartementets förslag till ändring i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, i fordonsförordningen (2009:211) och förordningen (2001:650) om vägtrafikregister

Förslaget avser en ändring av totalviktsbegreppet i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner så att totalvikten blir en vikt som vid registrering utgår från fordonsägarens behov av lastförmåga. Vidare föreslås att EU-begreppet största tekniska tillåtna vikt med last förs in i lagen om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Förslaget avser därutöver en ändring i fordonsförordningen (2009:211) så att en ny bestämmelse läggs till om att fordon vars totalvikt ändras måste genomgå en registreringsbesiktning.

Förslag till ändring i luftfartslagen (2010:500), luftfartsförordningen (2010:770) samt i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Rubricerade ärende, ert diarienummer I2019/00525/TM, har remitterats till Regelrådet.

Såvitt Regelrådet kan bedöma har regelgivarens utrymme att självständigt utforma sitt förslag till föreskrifter varit synnerligen begränsat i förhållande till ändringar i Chicagokonventionens bilaga 19 om händelserapporter, antagna av den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO. De eventuella effekter av betydelse för berörda företag som förslaget medför får därmed anses härröra från överordnade föreskrifter. Regelrådet väljer med anledning av detta att inte yttra sig i det nu remitterade ärendet.

Yttrande över Förbättrat genomförande av EU-direktivet om energieffektivitet – Individuell mätning av värme och tappvarmvatten i befintlig bebyggelse

Promemorian innehåller förslag till ändring i förordningen (2014:348) om energimätning i byggnader.

Det föreslås att den som äger ett flerbostadshus i Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län som har en energiprestanda uttryckt som ett primärenergital över 180 kWh/m2 och år ska installera system för individuell mätning och debitering av den energi som används för en lägenhets inomhusklimat. För landets övriga län föreslås motsvarande krav om primärenergitalet överstiger 200 kWh/m2 och år.
Detta ska inte gälla om det inte är tekniskt genomförbart eller proportionellt i förhållande till möjliga energibesparingar att installera system för individuell mätning och debitering i flerbostadshuset, eller andra konkreta, planerade energieffektiviserande åtgärder kommer att medföra att flerbostadshuset inte längre omfattas av kravet på sådana system.

Vidare föreslås att den som för egen räkning utför eller låter utföra en sådan ombyggnad av ett flerbostadshus som innefattar en ny installation av tappvarmvatten eller en väsentlig ändring av befintliga sådana installationer ska i samband med ombyggnaden installera system för individuell mätning och debitering av varje lägenhets förbrukning av tappvarmvatten. Detta gäller inte om det inte är tekniskt genomförbart eller proportionellt i förhållande till möjliga energibesparingar att installera system för individuell mätning och debitering i flerbostadshuset.

Slutligen föreslås bemyndiganden till Boverket att meddela föreskrifter om beräkningen av primärenergital som gränsvärde, samt ytterligare föreskrifter om kriterier för teknisk genomförbarhet, proportionalitet och energieffektiviserande åtgärder. För det fall att frågorna regleras i föreskrifter som Boverket har meddelat ska de ge tillsynsvägledning till de kommunala nämnder som utövar tillsyn i de nämnda frågorna.

Ändringarna som rör vad som gäller om man äger ett flerbostadshus i Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län, samt de föreslagna kraven avseende ombyggnad föreslås träda i kraft den 1 juli 2021 respektive tillämpas första gången på sådana åtgärder för vilka ansökan om bygglov eller anmälan görs efter den 1 juli 2021. I övrigt föreslås ändringarna träda i kraft den 1 december 2019.

Transportstyrelsens hemställan om ändring i Fartygssäkerhetsförordningen och Sjötrafikförordningen

Rubricerade ärende, ert diarienummer I2019/00635/TM, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

 

Yttrande över Biojet för flyget (SOU 2019:11)

Remissen innehåller förslag till ändring i lagen (2017:1201) om reduktion av växthusgasutsläpp genom inblandning av biodrivmedel i bensin och dieselbränslen och ändring i lagen (2017:1201) om minskning av växthusgasutsläpp genom inblandning av biodrivmedel i bensin, dieselbränslen och flygfotogen[1]. Vidare föreslås ändring i förordningen (2018:195) om reduktion av växthusgasutsläpp genom inblandning av biodrivmedel i bensin och dieselbränslen.

I sak innebär författningsförslaget att drivmedelsleverantörer ska minska växthusgasutsläppen från flygfotogen genom att blanda in biodrivmedel. Utsläppen räknas utifrån ett livscykelperspektiv och det används ett schablonvärde för livscykelutsläppen från fossil flygfotogen. Livscykelutsläppen för biodrivmedel beräknas däremot enligt den metod som framgår av förnybartdirektivet[2] och blir därigenom olika beroende på typ av råvara och tillverkningsprocess. Vilken volymandel biodrivmedel som krävs för att uppfylla reduktionsplikten beror på växthusgasutsläppen i ett livscykelperspektiv från de biodrivmedel som används och lägre livscykelutsläpp innebär således att en mindre volymandel krävs[3]. Om reduktionsplikten inte uppfylls ska drivmedelsleverantören betala en s.k. reduktionspliktsavgift som föreslås vara 6 kr per kilogram koldioxidekvivalenter. Utredningen har lagt förslag på reduktionsnivåer för åren 2021 till 2030. Nivån ökar från att motsvara ungefär 1 volymprocent 2021 till att motsvara ungefär 30 volymprocent 2030.

Utöver förslaget till reduktionsplikt för flygfotogen innehåller remissen en rad förslag till myndighetsuppdrag m.m. Dessa förslag avser inte författningsändringar och ingår därmed inte i Regelrådets granskning.

[1] Författningsförslaget är indelat i en rad delförslag, där det första innebär att bränslet flygfotogen läggs in i lagens rubrik och i andra uppräkningar i lagen.
[2] Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning).
[3] Och vice versa.

Ändrat gasmarknadsdirektiv med nya bestämmelser om transmissionsledningar mellan EU och tredjeland (promemoria

Rubricerade ärende, ert diarienummer I2019/01842/E, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Alla nyheter