Yttrande över Miljödepartementets promemoria Ändring i förordningen om handel med utsläppsrätter för att undanta vissa mindre fjärrvärmeanläggningar från Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter

Det föreslås att förordning (2004:1205) om handel med utsläppsrätter ska ändras så att en förbränningsanläggning som uteslutande förbränner biomassa, eller som förutom vid start och stängning uteslutande förbränner biomassa, behöver tillstånd för att få släppa ut växthusgaser, om anläggningen släpper ut mer än 2 500 ton koldioxid per år under en period om tre år, och är ansluten till ett fjärrvärmenät som har en sammanlagd installerad tillförd effekt som är högre än 20 megawatt.

Förordningen ska också ändras så att en förbränningsanläggning behöver tillstånd för att få släppa ut växthusgaser, om anläggningen har en installerad tillförd effekt som är 20 megawatt eller lägre, släpper ut mer än 2 500 ton koldioxid per år under en period om tre år, är ansluten till ett fjärrvärmenät som har en sammanlagd installerad tillförd effekt som är högre än 20 megawatt och är godkänd av Europeiska kommissionen enligt artikel 24 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen.

Sammanfattningsvis innebär förslaget att biobränsleanläggningar och mindre förbränningsanläggningar med låg effekt inte längre ska omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS[1]), under förutsättning att en sådan anläggning inte släpper ut mer än 2 500 ton koldioxid per år under en treårsperiod.

[1] EU Emission Trading System (https://ec.europa.eu/clima).

Meddelande från EU-kommissionen En ren jord åt alla (m.m.)

Rubricerade ärende, ert diarienummer M2019/00116/Kl, har remitterats till Regelrådet.

Remissen innehåller inget förslag till författningstext. Remissen omfattas därmed inte av Regelrådets granskning och borde därför inte ha remitterats till Regelrådet.

Förslag till förbud mot användning av gödselmedel som innehåller ammoniumkarbonat

Rubricerade ärende, diarienummer M2018/02659/R, har remitterats till Regelrådet.

Såvitt Regelrådet kan bedöma har regelgivarens utrymme att självständigt utforma sitt förslag till föreskrifter varit synnerligen begränsat i förhållande till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG. De eventuella effekter av betydelse för berörda företag som förslaget medför får därmed anses härröra från överordnade föreskrifter. Regelrådet väljer med anledning av detta att inte yttra sig i det nu remitterade ärendet.

 

Förbättrat genomförande av miljöansvarsdirektivet (promemoria)

Rubricerade ärende, ert diarienummer M2018/02563/R, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget huvudsakligen motiveras av en formell underrättelse från EU-kommissionen avseende det svenska genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG. Såvitt Regelrådet kan bedöma har regelgivarens utrymme att självständigt utforma sitt förslag till författning varit begränsat. De eventuella effekter av betydelse för berörda företag som förslaget medför får därmed anses härröra från överordnade föreskrifter och Regelrådet yttrar sig därför inte i ärendet.

Verksamheter som kan undantas från tillstånds- och anmälningsplikt (promemoria)

Rubricerade ärende, diarienummer M2018/01322/R, har remitterats till Regelrådet.

Remissen innehåller inget förslag till författningstext. Remissen omfattas därmed inte av Regelrådets granskning och borde därför inte ha remitterats till Regelrådet.

Yttrande över Statens gruvliga risker (SOU 2018:59)

I remissen föreslås ändringar i miljöbalken och minerallagen (1991:45) samt en ny lag om finansiella säkerheter för gruvverksamheter och en ny förordning om finansiella säkerheter för gruvverksamhet.

För det första föreslås att syftet och målsättningen med säkerheterna tydliggörs:

– Säkerhetsbeloppet ska beräknas så att det med betryggande marginal täcker de förväntade efterbehandlingskostnaderna.

– Kraven på efterbehandlingsåtgärder ska dokumenteras i en särskild efterbehandlingsplan så det blir tydligt vad som ska åstadkommas. Planen ska prövas i samband med tillståndsgivningen vid gruvverksamhet och revideras minst vart femte år.

– Säkerhetsbeloppet ska täcka kostnaderna för en situation där verksamhetsutövaren inte kan (exempelvis vid konkurs) eller vill stå för efterbehandlingskostnaderna vid en tidpunkt fram till nästa revideringstillfälle. Säkerhetsbeloppet ska revideras vart femte år då ett nytt belopp ska fastställs för kommande femårsperiod.

– Verksamhet ska inte tillåtas bedrivas utan att fullgoda säkerheter har ställts

 

För det andra föreslås en uppstramning av reglerna för beräkning av säkerhetsbeloppets storlek:

– Verksamhetsutövaren måste visa att morän av tillräcklig kvalitet finns att tillgå i närområdet annars måste höjd tas för kostnader för jordförbättringsåtgärder eller transporter.

– Beräkningen ska inkludera ett osäkerhetspåslag – säkerheternas storlek ska med 75 procents sannolikhet täcka kostnaderna för efterbehandlingen.

– Beräkningen ska ta explicit hänsyn till framtida pris- och löneutveckling.

– Kravet på separata säkerheter enligt minerallagen tas bort för de företag som ställer säkerheter för gruvverksamhet.

 

För det tredje föreslås att endast två typer av säkerheter ska accepteras:

– bankgarantier med standardiserade villkor som bestäms av staten samt

– ställande av pant i form av deposition av kontanta medel.

 

För det fjärde föreslås en tydligare beslutsprocess när det gäller säkerheternas storlek:

– Uppgiften att besluta om säkerheternas storlek flyttas från Miljö- och marknadsdomstolen till Riksgäldskontoret som blir tillsynsmyndighet för de ekonomiska säkerheterna inom gruvavfallsfinansieringssystemet.

– Prövning av efterbehandlingsplanen föreslås göras av Mark- och miljödomstolen (vid nytt eller ändrat tillstånd för gruvverksamhet enligt miljöbalken) och Länsstyrelserna (vid revideringar).

 

Förslaget föreslås träda ikraft 1 juli 2019.

Naturvårdsverkets redovisning avseende klassificering av gruvavfall och Naturvårdsverkets och SGUs förslag till strategi för hantering av gruvavfall

Rubricerade ärende, diarienummer M2018/01984/Ke, har remitterats till Regelrådet.

Remissen innehåller inget förslag till författningstext. Remissen omfattas därmed inte av Regelrådets granskning och borde därför inte ha remitterats till Regelrådet.

Yttrande över Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget ”Kategorisering av verksamheter och åtgärder utifrån krav på miljökonsekvensbeskrivning”

I remissen föreslås ändringar i 6 § miljöbedömningsförordningen (2017:966) och 25 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

De föreslagna ändringarna avser vilka miljöfarliga verksamheter och vattenverksamheter som alltid kan antas medföra betydande miljöpåverkan samt för vilka verksamheter frågan om betydande miljöpåverkan ska bedömas från fall till fall.

I remissen anges att förslaget innebär att de svenska reglerna närmar sig kategoriseringen av verksamheter i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning om inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (MKB-direktivet).

Det föreslås att färre tillståndspliktiga verksamheter än enligt dagens regler alltid ska antas medföra betydande miljöpåverkan. Vidare föreslås att den nuvarande förteckningen över vilka vattenverksamheter som alltid ska antas medföra betydande miljöpåverkan ersätts med en ny förteckning som är nästan identisk med förteckningen över vattenverksamheter i MKB-direktivet. Därutöver föreslås att även färjekajer ska placeras i kategorin alltid betydande miljöpåverkan.

När det gäller anmälningspliktiga verksamheter och vattenverksamheter föreslås att tillsynsmyndigheten behöver ta ställning i frågan om betydande miljöpåverkan för fler verksamheter än idag.

Remissen omfattar inte förslag som rör anmälningspliktiga vattenverksamheter, förordningen (1988:1388) om vattenverksamheter. Den delen av remissen omfattas därmed inte av Regelrådets granskning.

Yttrande över Ekologisk kompensation – Åtgärder för att motverka nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystem¬tjänster, samtidigt som behovet av markexploatering tillgodoses (SOU 2017:34)

Betänkandet Ekologisk kompensation (SOU 2017:34) innehåller ett antal åtgärdsförslag som sammanfattas i tre delar:

Utveckla befintlig lagstiftning.
Införa försöksverksamhet av kompensationspooler, som förmedlar värdeskapande insatser för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
Öka kunskapen om och användandet av ekologisk kompensation genom praktiska vägledningar och stimulering av såväl frivilliga som obligatoriska kompensationsåtgärder.

Förslagen till utveckling av befintlig lagstiftning omfattar ändringar i bl.a. miljöbalken (1998:808), plan- och bygglagen (2010:900), väglagen (1971:948), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, ellagen (1997:857) och lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.

Bland de föreslagna ändringarna i miljöbalken kan nämnas införande av krav på redovisning av planerade kompensationsåtgärder som underlag i miljökonsekvensbeskrivning (MKB) och införande av obligatoriskt krav att bedöma behovet av ekologisk kompensation.

I plan- och bygglagen (PBL) föreslås bl.a. en ändring för att i detaljplan kunna ställa krav på kompensationsåtgärder i bygglov, startbesked eller slutbesked för åtgärd som innebär väsentligt ändrad markanvändning.

I väglagen föreslås bl.a. att vägplaner ska omfattas av krav på redovisning av planerade kompensations­åtgärder i MKB samt att bedömning av behov av ekologisk kompensation och planerade kompensationsåtgärder ska redovisas i vägplan enligt väglagen.

Skillnaden mot dagens reglering för företagen är bl.a. att det tydligare framgår av lagstiftningen att planerade kompensationsåtgärder ska redovisas. Vidare ska det bli tydligt att skadelindringshierarkin och principen om en tvådelad prövning gäller inom ramen för själva tillståndsprövningen av en verksamhet enligt miljöbalken eller lagstiftning som hänvisar till 2 kap. miljöbalken. Krav rörande kompensation har kunnat ställas vid tillståndsprövning och dispensprövning enligt miljöbalken redan tidigare. Med de nya reglerna blir det tydligt att det alltid behöver finnas ett underlag rörande planerade kompensationsåtgärder samt att det alltid ska göras en bedömning av huruvida kvarstående skada behöver kompenseras efter det att undvikande skett och skyddsåtgärder vidtagits.

Yttrande över Energimarknadsinspektionens rapporter om inrapportering av elnätsverksamhet, fjärrvärmeverksamhet samt överföring av naturgas, lagring av naturgas och drift av förgasningsanläggning

Remissen innehåller förslag till förordning om redovisning av nätverksamhet som ersätter förordning (1995:1145), förordning om redovisning av fjärrvärmeverksamhet som ersätter förordning (2006:1203), förordning redovisning av överföring av naturgas, lagring av naturgas och drift av förgasningsanläggning som ersätter (2006:1051) med flera. Redovisning av de olika energiverksamheterna sker bland annat i årsrapporter som utgör underlag för Energimarknadsinspektionens (Ei) beslut om intäktsramar. I nuvarande förordningar respektive föreskrifter saknas koppling till årsredovisningslagen (1995:1554) (ÅRL). I syfte att undvika att behöva göra en revidering av förordningarna och föreskrifterna varje gång ÅRL ändras föreslås bland annat att en hänvisning görs till ÅRL i de respektive regleringarna. Det föreslås också att kravet i förordningarna om att den som bedriver verksamhet inom de olika energislagen ska upprätta en finansieringsanalys tas bort.

Remissen avser tre olika rapporter från Ei om redovisning av elnätsverksamhet, respektive av fjärrvärmeverksamhet samt av överföring av naturgas, lagring av naturgas och drift av förgasningsanläggning. Rapporterna innehåller var för sig ett förslag till ny förordning respektive ett förslag till nya föreskrifter på respektive energiområde. Förslagen om nya föreskrifter återfinns som bilaga till respektive rapport. Konsekvensutredningarna omfattar inte föreskriftsförslagen.

Energimarknadsinspektionens rapport om Samhällsekonomiska analyser vid investeringar i stamnätet för el (Ei R2018:06)

Rubricerade ärende, ert diarienummer M2018/01132/Ee, har remitterats till Regelrådet.

 Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

 

Yttrande över EU-kommissionens förslag till direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön, COM(2018) 340 final

Remissen innehåller förslag till direktiv om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön. Direktivet som föreslås innehåller olika åtgärdsförslag som medlemsstaterna ska vidta för att minska plastprodukters inverkan på miljön samt underlätta övergången till cirkulär ekonomi. Förslaget är en del av kommissionens strategi för plast i en cirkulär ekonomi. Det bakomliggande problemet är att plastartiklar för engångsbruk står för omkring hälften av allt marint skräp på europeiska stränder (räknat i antal). Huvudsyftet med detta initiativ är att förebygga och minska det marina plastskräpet i form av plastartiklar för engångsbruk och fiskeredskap som innehåller plast. Detta initiativ riktas därför in på de tio mest påträffade typerna av plastartiklar för engångsbruk och på fiskeredskap, vilka tillsammans står för omkring 70 % av det marina skräpet räknat i antal föremål. Det ska göras genom att komplettera de åtgärder som redan planeras inom ramen för EU:s plaststrategi, åtgärda de konstaterade bristerna i befintliga åtgärder och lagar samt ytterligare stärka EU:s systemiska metod på detta område.

Direktivet omfattar åtgärdsförslag för de tio mest dominerande produkterna av plast som förekommer i marin nedskräpning. Åtgärdsförslagen omfattar förbud, krav om förbättrad avfallsinsamling, nationella mål om minskad konsumtion, krav på märkning, designkrav, kostnadstäckning i enlighet med principen om att förorenaren betalar samt medvetandehöjande åtgärder.

Åtgärderna som föreslås:

Förbud mot engångsplastartiklar om alternativ finns lätt tillgängliga.
Engångsdryckesbehållare av plast föreslås tillåtas på marknaden endast om de har kapsyler och lock som sitter kvar vid förpackningen.
Medlemsstaterna tvingas minska konsumtionen av livsmedelsbehållare för hämtmat och dryckesbägare av plast (genom nationella mål, alternativa produkter, eller genom avgift på engångsplastprodukter).
Producenter ska bidra till att täcka kostnaderna för avfallshantering och sanering samt informationskampanjer om produkternas miljöpåverkan.
Medlemsstaterna blir skyldiga att samla in 90 % av alla engångsplastflaskor senast 2025.
För vissa produkter krävs märkning som visar hur avfall ska bortskaffas, produktens negativa miljöpåverkan eller förekomsten av plast i produkten.
Medlemsstaterna tvingas informera konsumenterna om de negativa effekterna av nedskräpning från plast för engångsbruk och fiskeredskap, samt om tillgängliga återanvändningssystem. Kostnaden ska täckas av producentansvaret.
Producentansvar för fiskeredskap som innehåller plast införs. Tillverkare ska täcka kostnader för avfallshantering och för medvetandehöjande åtgärder.

De engångsprodukter av plast som omfattas av förslaget är livsmedelsförpackningar, muggar, bomullspinnar, bestick, tallrikar, omrörare, sugrör, ballonger, ballongpinnar, påsar, förpackningar, dryckesbehållare (samt korkar och lock till sådana), dryckesflaskor, filter för tobaksprodukter, sanitetsprodukter (våtservetter, sanitetsbindor), tunna plastbärkassar, fiskeredskap.

Yttrande över förslag om koldioxidnormer för tunga fordon

Remissen innehåller förslag till EU-förordning om koldioxidnormer för tunga fordon. Förslaget omfattar 17 artiklar. I artikel 1 fastslås att målsättning för förordningen är att bidra till att uppnå de minskningar i utsläppsgaser som krävs enligt befintliga åtaganden på området. Artikel 2 och 3 avser definitioner av vilka slags fordon som omfattas av förslaget och andra som används i den föreslagna förordningen. Enligt artikel 4 ska EU-kommissionen varje år avgöra och publicera genomsnittliga specifika utsläpp från tillverkare av fordon, baserat på uppgifter från tillverkarna och med tillämpning av bl.a. viktningsfaktorer. Artikel 5 avser nollutsläppsfordon och fordon med låga utsläpp och innehåller bl.a. bestämmelser om särskilda omräkningsfaktorer som ska göra det fördelaktigt för tillverkare att producera sådana. I artikel 6 anges förutsättningar för beräkning av årliga mål för utsläppsminskningar, specifika för tillverkare, avseende nästföljande kalenderår, med början år 2026.

Förordningsförslaget innehåller vidare en möjlighet för tillverkare att väga upp en bristande måluppfyllelse ett år med ett överträffande av utsläppsmålet ett annat år. Bestämmelser avseende en sådan ”bank- och lånemekanism” finns i artikel 7. Den föreslagna förordningens åttonde artikel anger regler för sanktioner i de fall en tillverkare har högre utsläpp än sitt fastställda mål, även med beaktande av flexibilitetsmöjligheterna i artikel 7. I sådana fall ska EU-kommissionen tillämpa en ekonomisk sanktion där tillverkaren åläggs att betala 6800 euro per g/tkm, vilket anges motsvara 570 euro per g/km vid en last på 12 ton, för de utsläpp som överskrider målnivån. Beloppet anges motsvara marginalkostnaden för tekniska lösningar som minskar utsläpp. I artikel 9 anges bestämmelser om hur utsläppsdata ska kunna verifieras och i artikel 10 finns bestämmelser om vilka data som EU-kommissionen ska publicera om tillverkares årliga måluppfyllelse. Det föreslås också att EU-kommissionen ska kunna analysera hur väl simulerade utsläpp överensstämmer med verkliga. För att möjliggöra detta ska EU-kommissionen kunna begära in uppgifter om verkliga utsläpp från medlemsstater och tillverkare. I den föreslagna förordningens tolfte artikel föreslås att det ska delegeras till EU-kommissionen en rätt att göra förändringar i vissa parametrar som anges i annex I och II till den föreslagna förordningen om detta motiveras av teknisk utveckling. Artikel 13 anger bestämmelser om hur EU-kommissionen ska göra en översyn och rapportera om vilka resultat förordningen har gett. Rapporten ska publiceras 2022. I artiklarna 14 och 15 anges bestämmelser för kommittologi och delegerade befogenheter. Artikel 16 anger förutsättningar för hur EU-kommissionen ska kunna införa en procedur för verifiering av utsläpp från tunga fordon medan det i artikel 17 ska anges när förordningen ska träda i kraft. I annex I till den föreslagna förordningen finns tekniska krav och formler som ska tillämpas medan det i annex 2 anges procedurer för hur hänsyn ska tas till fordons nyttolast och hur förändringar i procedurer för typgodkännande ska beaktas.

I anslutning till förslaget till EU-förordning har EU-kommissionen tagit fram en konsekvensanalys[1]. Regelrådets yttrande fokuserar i det följande på denna analys.

[1] Commission staff working document SWD (2018) 185 final “Impact assessment accompanying the document Proposal for a regulation of the European Parliament and the Council setting CO2 emission performance standards for new heavy duty vehicles”.

Förslag till ändring i industriutsläppsförordningen (2013:250) för att genomföra BAT-slutsatser för uppfödning av fjäderfän eller grisar, stora förbränningsanläggningar och produktion av organiska högvolymkemikalier (promemoria)

Rubricerade ärende, ert diarienummer M2018/01120/R, har remitterats till Regelrådet.

 

Såvitt Regelrådet kan bedöma har regelgivarens utrymme att självständigt utforma sitt förslag till föreskrifter varit synnerligen begränsat i förhållande till EU-kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/302, EU-kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/1442) och EU-kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/2117. De eventuella effekter av betydelse för berörda företag som förslaget medför får därmed anses härröra från överordnade föreskrifter. Regelrådet väljer med anledning av detta att inte yttra sig i det nu remitterade ärendet.

Yttrande över förslag om uppgiftskrav för mycket tunna plastbärkassar

Promemorian innehåller förslag till ändring i förordningen (2016:1041) om plastbärkassar. Det föreslås att uppgiftskravet i förordningen (2016:1041) om plastbärkassar utvidgas till att även gälla bärkassar vars vägg är tunnare än 15 mikrometer och som behövs av hygienskäl eller tillhandahålls som primära förpackningar för livsmedel som säljs i lösvikt, så kallade mycket tunna platsbärkassar. Vid uppgiftslämningen ska det redovisas hur många av de tunna plastbärkassarna som utgör så kallade mycket tunna platsbärkassar.

Yttrande över Mikroplast i kosmetiska produkter och andra kemiska produkter – rapport från ett regeringsuppdrag

Regelrådet kan konstatera att Miljö- och energidepartementet remitterar Kemikalieinspektionens rapport från ett regeringsuppdrag som bland annat avsett att utreda om det föreligger behov av ett utvidgat förbud mot mikroplast i kosmetiska produkter. Regelrådet kan även konstatera att utredarens bedömning är att ett sådant utvidgat förbud inte bör införas i nuläget. Författningsförslaget som biläggs rapporten förordas således inte av utredaren. Regelrådet har trots detta valt att yttra sig över konsekvensutredningen, eftersom det inte går att utesluta att regeringen, efter att rapporten nu remitteras, kan välja att införa författningsändringarna.

Yttrande över promemoria om Mer fastighetsnära insamling av förpackningsavfall och returpapper – utveckling av producentansvaren

I remissen föreslås ändrade bestämmelser i miljöbalken (1998:808), förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, avfallsförordningen (2011:927), förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter, förordningen (2014:1073) om producentansvar för förpackningar och förordningen (2014:1074) om producentansvar för returpapper.

Av remissen framgår att förslaget innebär att alla producenter av förpackningar samt tidningar och tidningspapper ska tillhandahålla ett tillståndspliktigt rikstäckande insamlingssystem eller vara ansluten till ett sådant insamlingssystem, som ska ta operativt och finansiellt ansvar för att samla in och behandla förpackningsavfall och returpapper. Tillstånden blir tidsbegränsade. Kravet på ekonomisk säkerhet vidgas. Fr.o.m. 1 januari 2021 ska insamlingssystemen transportera bort returpapper och hushållens förpackningsavfall av de vanligast förekommande materialen (papp, papper, kartong, wellpapp, plast, glas och metall) från 60 procent av alla bostadsfastigheter. Fr.o.m. 1 april 2025 ska borttransport ske från alla bostadsfastigheter eller från insamlingsplatser i deras närhet om borttransportkravet är oskäligt p.g.a. exempelvis fastighetens belägenhet. Skrymmande s.k. sällanköpsförpackningar och alla andra förpackningsmaterial ska kunna lämnas på en insamlingsplats som är lättillgänglig. Det ska finnas insamlingsplatser för förpackningsavfall i utemiljöer där många människor vistas, till exempel badplatser och parker. Den som driver ett insamlingssystem för förpackningsavfall ska informera hushåll och producenter om syftet med materialutnyttjande och om möjligheterna att materialutnyttja olika förpackningsmaterial. Kommuner får samla in förpackningsavfall och returpapper endast om de har avtal med ett tillståndspliktigt insamlingssystem. En anmälningsplikt föreslås för dem som utan att vara tillståndspliktiga samlar in förpackningsavfall eller returpapper från verksamheter. Det föreslås sanktioner och avgifter för prövning och tillsyn. Vidare föreslås ändringar i utsorteringskraven så att hushållen sorterar ut material som ska lämnas till ett pant- eller insamlingssystem från restavfallet.

Producentbegreppet ändras så att det bara kan finnas en producent per tidning eller tidningspapper och en till två producenter per förpackning. Nya definitioner föreslås för serviceförpackning, tidningspapper och att släppa ut en tidning och förpackning på den svenska marknaden. Producenternas ansvar för förpackningarnas utformning och krav på förpackningarnas utformning tydliggörs. Förpackningar ska anses uppfylla förpackningsförordningens krav på utformning om de uppfyller kriterierna i relevanta harmoniserade standarder som har utarbetats av EU-kommissionen.

Det föreslås att om en förpackning anger vilket förpackningsmaterial som har använts så ska det ske enligt kommissionens beslut om fastställande av identifieringssystem för förpackningsmaterial i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv om förpackningar och förpackningsavfall. Det föreslås upplysningsbestämmelser om att det finns bestämmelser om tungmetaller i förpackningsmaterial och om material i kontakt med livsmedel.

De föreslagna ändrade bestämmelserna i förordning (2014:1073) om producentansvar för förpackningar och förordningen (2014:1074) om producentansvar för returpapper föreslås träda i kraft 1 januari 2019. Bestämmelserna om att borttransport av förpackningsavfall respektive returpapper ska göras från alla bostadsfastigheter samt när det är oskäligt att ordna borttransport från bostadsfastigheten föreslås träda i kraft den 1 april 2025.

De förslagna ändrade bestämmelserna i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. De föreslagna ändringarna i miljöbalken, avfallsförordningen, förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.

Förslag till ändringar i industriutsläppsförordningen (2013:250) för att genomföra BAT-slutsatser för produktion av massa, papper och kartong

Rubricerat ärende, diarienummer M2018/00441/R, har remitterats till Regelrådet.

Såvitt Regelrådet kan bedöma har förslagsställarens utrymme att självständigt utforma sitt författningsförslag varit begränsat i förhållande till Europeiska kommissionens genomförandebeslut[1]. De eventuella effekter av betydelse för berörda företag som förslaget medför får därmed anses härröra från överordnad författning. Regelrådet väljer med anledning av detta att inte yttra sig i ärendet.

[1] Kommissionens genomförandebeslut 2014/687/EU av den 26 september 2014 om fastställande av BAT-slutsatser för produktion av massa, papper och kartong, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU.

 

Yttrande över Statens energimyndighets rapport ER 2018:6 Slopande av anslutningskostnader för havsbaserad vindkraft

I rapporten lämnas förslag på utformning av slopande av anslutningskostnader för havsbaserad vindkraft. En ny lag (2018:000) om avgift för stöd till vindkraftsanläggningar inom Sveriges sjöterritorium eller Sveriges ekonomiska zon föreslås. Det föreslås också en ny lag (2018:000) om statligt stöd till vindkraftsanläggningar inom Sveriges sjöterritorium eller Sveriges ekonomiska zon. Förslaget innebär i sin helhet att kostnaderna för att anlägga havsbaserad vindkraft subventioneras.

Miljö- och energidepartementets promemoria om Förbättrat genomförande av direktivet om geologisk lagring av koldioxid

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Alla nyheter