Ett innovationsfrämjande ramverk för stärkt konkurrenskraft, tillväxt och välfärd har blivit en allt viktigare politisk målsättning. Regler ska främja, eller åtminstone inte hindra, innovation. Lagstiftningsprocessen påverkas å andra sidan av snabb teknologisk – och lagstiftningsteknisk – innovation, där det allt oftare hänvisas till experimentell lagstiftning och regulatoriska sandlådor. Men vad menar vi med innovation? Med innovationsvänlig lagstiftning? Med experimentell lagstiftning? Och hur utreder och bedömer vi reglers påverkan på innovation, och tvärtom?

Detta är några av de frågor som diskuterades på RegWatchEuropes workshop den 7 juni. Deltagare från OECD, EU-institutioner och granskningsorgan från olika länder utbytte erfarenheter på området, vilket inkluderade presentationer av vägledningar, checklistor, bästa praxis och rekommendationer på olika nivåer och ur olika aspekter av innovation och lagstiftning. Bland slutsatserna kan nämnas att lagstiftningsprocessen har varit alltför långsam för att hålla jämna steg med den teknologiska utvecklingen och att det därför finns stor förbättringspotential härvidlag.

Det noterades att innovation per se inte nödvändigtvis är av godo. Även om så är fallet måste det tas hänsyn till att det kanske inte kommer alla till godo, och att det även i vissa avseenden kan vara skadligt, till exempel då det finns motstridiga målsättningar. Problem med kvantifiering och bedömningar av kostnader och nytta diskuterades

Behovet av systematisk bedömning av innovation genom policycykeln alla stadier underströks. Verktyg såsom ex postutvärdering har blivit allt viktigare för att säkerställa att regler är kontinuerligt ändamålsenliga. I detta avseende kanske den sedvanliga rekommendationen om utvärdering efter 5-10 år inte längre är optimal.

Olika sätt att hitta balansen mellan flexibilitet och förutsägbarhet diskuterades. Resultatbaserade bestämmelser medger flexibilitet, men också en risk för legal osäkerhet. Agil och adaptiv styrning, regelbundna dialoger med intressenter och internationellt samarbete, och att bygga ömsesidigt förtroende, sågs som framgångsfaktorer för att utveckla framtidssäkra regelverk.

Deltagarna var överens om behovet av fortsatta diskussioner på temat.