Utredningen om pantsystem för småelektronik lämnar författningsförslag till två alternativa pantsystem för mobiltelefoner. Det ena alternativet betecknas som ett traditionellt pantsystem och det andra ett pantsystem med pantbevis. Det förra innebär bland annat att en producent ska informera användare om att panten återfås när en mobiltelefon som har blivit avfall lämnas till ett godkänt insamlingssystem och rapporteringsskyldigheter till Naturvårdsverket om antal tillhandahållna och insamlade mobiltelefoner på den svenska marknaden. Nivån på panten föreslås vara 100 kronor. Detta alternativ innebär även ett förbud mot att släppa ut mobiltelefoner som inte är identifierbara på den svenska marknaden. Det andra alternativa pantsystemet innebär att det vid köp av en mobiltelefon erhålls ett pantbevis som tillsammans med inlämning av en mobiltelefon som är avfall ger rätt till återbetalning av den inbetalda panten. Nivån på panten föreslås även i detta alternativ vara 100 kronor. Återbetalningen av panten ska göras av ett insamlingssystem som har tillstånd. Pantsystemet finansieras av producenterna för mobiltelefoner. Även detta alternativ innehåller rapporteringsskyldigheter för producenter och insamlingssystem. Förslagen till pantsystem innebär en årlig avgift till Naturvårdsverkets tillsyn om 1 000 kronor för producenter och 10 000 kronor för den som driver ett insamlingssystem samt bestämmelser om sanktionsavgifter. Förslagen innebär nya förordningar om pantsystem samt följdändringar i förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, miljötillsynsförordningen (2011:13) och förordning (2012:259) om miljösanktionsavgifter. Av dessa två alternativ förordar utredningen pantsystemet med pantbevis.
Utredningen förordar emellertid en tredje lösning, framför de två alternativa pantsystemen, nämligen en utvidgning av producentansvaret för elutrustning, vid sidan av de nya minimikrav för producentansvar som krävs för att uppfylla artikel 8a i avfallsdirektivet. Detta tredje förslag innebär i huvudsak följande:
– Den som driver ett godkänt insamlingssystem ska se till att insamlingen sker så att förberedelse för återanvändning möjliggörs
– En producent ska verka för att användare av elutrustning som är lämplig att återanvända får goda förutsättningar för detta.
– En producent ska använda ekonomiska och andra incitament för att den som har elavfall ska fullgöra sin skyldighet att sortera ut och hantera detta enligt avfallsförordningen.
– Den som driver ett godkänt insamlingssystem ska genomföra lämpliga åtgärder för att informera innehavare av konsumentelavfall om fördelarna av avfallsförebyggande åtgärder, skyldigheten att sortera ut elavfall och var detta kan lämnas, insamlingssystemens ansvar för en säker insamling och hantering och vilka möjligheter det finns att återvinna elavfall samt miljönyttan detta ger.
– En producent ska se till att användare av elutrustning får information om hur elutrustning som har lokalt lagrad information kan fabrikåterställas och hur lokalt lagrad personlig information kan raderas.
– Vid beräkningen av avgiften som en enskild producent ska betala till ett insamlingssystem ska hänsyn tas till den mängd produkter som producenten släpper ut på den svenska marknaden. Avgiften ska täcka de kostnader som insamlingssystemet har för avfallshanteringen.
– Producenter och den som driver ett godkänt insamlingssystem ska ha rutiner för internkontroll för att säkerställa kvaliteten på vissa uppgifter och att vissa krav uppfylls.
– Producenter och den som driver ett godkänt insamlingssystem ska tillgängliggöra information om bland annat hur de når återvinningsmålen i förordningen om producentansvar för elutrustning.
– Vid beräkningen av avgiften som en enskild producent ska betala till ett godkänt insamlingssystem ska hänsyn tas till den mängd produkter som producenten släpper ut på den svenska marknaden samt till produktens egenskaper.
– Naturvårdsverket ges bemyndigande för att kunna meddela föreskrifter om hur avgifterna ska beräknas.
Förslagen kopplat till detta alternativ innebär ändringar i miljöbalken och i förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning.
Författningsförslagen för respektive alternativ föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.
