Betänkandet innehåller förslag till ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) (PBL) och i anläggningslagen (1973:1149) samt i lagen (1970:990) om förmånsrätt för fordran på grund av fastighetsbildning. Syftet med förslagen är bland annat att skapa bättre förutsättningar för planeringen av byggandet i Sverige. I betänkandet föreslås bland annat att kommuner ska kunna tillåta ett enskilt huvudmannaskap för allmänna platser om beaktansvärda skäl talar för ett sådant utförande och förvaltning blir mer ändamålsenlig. Förslaget innebär också att kommuner utan koppling till en fastighet ska kunna ingå i en gemensamhetsanläggning och vara delaktig i att ansvara för utförande och drift av en sådan anläggning. I betänkandet föreslås även en lämplighetsprövning i syfte att förhindra att alltför komplexa anläggningar förs över på enskilda fastighetsägare. Vidare föreslås nya gatukostnadsregler där avsikten är att låta kommuner besluta om lokala taxor för att finansiera kostnader för anläggning och förbättring av gator och andra allmänna platser. En sådan avgift bedöms i betänkandet öka förutsägbarheten för berörda fastighetsägare och skapa en rättvisare fördelning av kostnaderna mellan fastighetsägare. Ytterligare ett förslag är att exploateringsavtal som upprättas mellan kommun och byggherre om bestämmelser för genomförande av en detaljplan ska regleras i lag. Förslaget innebär att beredning och beslut om avtal bör samordnas med motsvarande regler för framtagande av en detaljplan. De föreslagna reglerna förväntas leda till tydligare och rättvisare fördelning av kostnader som uppstår vid plangenomförandet mellan kommun och berörda byggherrar och fastighetsägare. Vidare antas att mer förutsägbara kostnader för berörda företag kan leda till ökad konkurrens. Slutligen föreslås att 6 kap. 3-12 §§ PBL upphävs och att ersättningsfrågor bör avgöras enligt expropriationslagen (1972:719).