Yttrande över betänkandet Rörelsereglering för försäkring och tjänstepension (SOU 2011:68)

Betänkandet innehåller förslag för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II-direktivet). Solvens II-direktivet rymmer tre pelare, kvantitativa krav om kapitalkrav och värderingsregler, kvalitativa krav om intern styrning och kontroll samt krav på tillsynsrapportering och offentliggörande av information. Det övergripande syftet med regleringen är att skydda försäkringstagares och andra ersättningsberättigades rättigheter på grund av försäkringsavtal. En förbättrad stabilitet och en effektivare kapitalallokering i försäkringssektorn eftersträvas, vilket antas gynna både försäkringstagare och samhällsekonomin i stort. Utöver detta förväntas integrationsvinster av att en alltmer enhetlig och konkurrensutsatt europeisk försäkringsmarknad växer fram på sikt. För livförsäkringsprodukter med anknytning till anställning finns i dag två parallella regelverk, dels det som baseras på Solvens II-direktivet och dels det som baseras på tjänstepensionsdirektivet (direktiv 2003/41/EG). De företag som tillämpar tjänstepensionsdirektivet, t.ex. pensionsstiftelser, har ett kapitalkrav som överensstämmer med Solvens I medan de företag som bedriver samma verksamhet i försäkringsbolagsform har ett annat kapitalkrav genom Solvens II. För att undvika negativa konsekvenser av två parallella system och onödigt stränga kapitalkrav förslår utredningen introduktion av en ny form av institut, tjänstepensionsinstitut, som får tillhandahålla försäkringsliknande produkter och andra tjänster med anknytning till anställning. Bestämmelserna föreslås tas in i en ny lag, lagen om tjänstepensionsrörelse. Dessutom föreslås ändringar i ett stort antal lagar, bl.a. försäkringsrörelselagen (2010:2043) och lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse. I dag används tidsbegränsade dispenser för företag som är undantagna från Solvens II-direktivets tillämpningsområde på grund av att deras verksamhet är begränsad (”mindre företag” med utredningens terminologi). Dessa företag föreslås i stället för dispens få möjligheten att tillämpa ett förenklat regelverk som är bättre anpassade för deras verksamhet. Ett uttryckligt undantag från Postadress