Yttrande över betänkandet Vissa frågor inom fastighets- och stämpelskattsområdet (SOU 2017:27)

Regelrådets ställningstagande:

Konsekvensutredning är ej godtagbar

Innehåll förslaget

Förslaget behandlar de samhällsekonomiska effekterna av möjligheten att skattefritt sälja fastigheter i paketerad form. Med detta avses huvudsakligen att en fastighet överförs till ett paketeringsbolag istället för att säljas direkt. Paketeringsbolaget kan därefter säljas skattefritt under förutsättningen att andelarna i bolaget är näringsbetingade, till skillnad mot en direktförsäljning av en fastighet där en eventuell kapitalvinst ska tas upp till beskattning och där stämpelskatt utgår.

I betänkandet föreslås att avskattning av en fastighet ska ske när ett företag avyttrar en delägarrätt och tillgångarna i samtliga avyttrade företag huvudsakligen består av fastigheter. Avskattning innebär att de företag som äger svenska fastigheter ska anses ha avyttrat och åter förvärvat dessa fastigheter för ett pris som motsvarar marknadsvärdet. Bygginventarier och markanläggningar som hör till en fastighet som avyttras i paketerad form ska också skattas av.

Det föreslås vidare att avskattning av fastigheten inte ska ske om ersättningen för andelarna ska tas upp enligt reglerna om skalbolagsbeskattning, om andelarna anses avyttrade på grund av likvidation eller konkurs samt om de avyttrade andelarna är marknadsnoterade. Avskattning ska heller inte ske om delägarrätten har avyttrats för att sälja en rörelse vars huvudsakliga inkomster och utgifter inte är hänförliga till en fastighet.

Om det bestämmande inflytandet över det avyttrade bolagen inte upphör, ska avskattning av fastigheter i det avyttrade bolaget bara ske om det finns särskilda omständigheter. Sådana omständigheter föreligger aldrig vid överlåtelser mellan företag i samma koncern.

Vid bedömningen av om tillgångarna i de avyttrade företagen huvudsakligen består av fastigheter ska, enligt förslaget, marknadsvärdet på de fastigheter som ägs av de avyttrade företagen jämföras med ersättningen för delägarrätten. Med ersättningen avses det pris som betalas för delägarrätten med tillägg för skulder och med avdrag för likvida tillgångar i de avyttrade företagen. Omfattar avyttringen bara en del av delägarrätterna ska marknadsvärdet på ingående fastigheter och värdet på de tillgångar och skulder som ska påverka ersättningen justeras i motsvarande mån.

Av förslaget framgår vidare att vid fusion, fission och partiell fission får den kontanta ersättningsdelen uppgå till högst 10 procent av kvotvärdet av de aktier som lämnas i ersättning. Vid bedömningen ska samtliga sammanhängande avtal beaktas.

Bestämmelsen om att förluster på fastigheter bara får dras mot vinster på fastigheter ska, enligt förslaget, avskaffas.

Enligt förslaget ska ett företag som skattar en fastighet som intäkt ta upp ett belopp som motsvarar

7,09 procent av det högsta av marknadsvärdet på fastigheten och taxeringsvärdet året före avskattningen. Klassificeringen av fastigheter som lager- eller kapitaltillgång ska, enligt förslaget, slopas i bolagssektorn. Alla fastigheter i bolagssektorn ska behandlas som kapitaltillgångar. Följdändringar föreslås i mervärdesskattelagstiftningen i syfte att behålla gällande ordning.

Vid en underprisöverlåtelse av en byggnad med mark ska förvärvaren inträda i överlåtarens skattemässiga situation med avseende på anskaffningsvärde, skattemässigt värde och tidigare gjorda värdeminskningsavdrag. Detta föreslås dock inte gälla för byggnadsinventarier som ingår i den överlåtna byggnaden.

Skatteplikten för stämpelskatt utökas, enligt förslaget, till att avse förvärv av fast egendom genom överföring vid fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag, om överföringen eller uppdelningen sker mot ersättning. Vidare ska stämpelskatten sänkas från 4,25 procent till 2 procent. Vid koncerninterna förvärv som idag kan medföra uppskov med stämpelskatt ska, enligt förslaget, inte någon skatt utgå.

Förordningen (1984:406) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter (SF) ändras så att betalningspåminnelse avseende obetald stämpelskatt ska ske i form av en betalningsuppmaning i enlighet med vad som föreskrivs i 3 § indrivningsförordningen (1993:1229). Kravet på omedelbar framställan om indrivning i 35 § lagen om (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och 17 § i fjärde stycket SF slopas. Dröjsmålsränta beräknad enligt 65 kap. 13 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska tas ut om den skattskyldige inte betalar stämpelskatten i föreskriven tid. Räntan får inte dras av vid inkomstbeskattningen.

SF ändras, enligt förslaget, så att inskrivningsmyndigheten eller domstolen, om stämpelskatt efter omprövning eller överklagande fastställs till ett högre belopp, endast behöver underrätta den skattskyldige om i vilken ordning den tillkommande skatten ska betalas.

Det bakomliggande förslaget

Förslag ()