I remissen ingår förslag till ändring i miljöbalken. Det ingår också förslag till förordning om producentansvar för textil och förslag till ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Vidare föreslås ändring i miljötillsynsförordningen (2011:13) och i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter. Slutligen föreslås ändring i avfallsförordningen (2020:614).
I sak anges förslaget bland annat innebära följande. Producentansvar införs för kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil och accessoarer av textil. Detta anges också innebära att t.ex. möbler, teknisk textil, filter, textil på löpmeter, madrasser och skor inte omfattas av det nya producentansvaret. Efter en anmälan till Naturvårdsverket är det tillåtet att samla in textilavfall i följande fall:
· insamling av textilavfall som uppkommit i eller i samband med
· yrkesmässig verksamhet,
· insamling av textilavfall i samband med försäljning av textil,
· ideella aktörers insamling av textilavfall,
· remake-aktörers insamling av textilavfall,
· en kommuns insamling av textilavfall inom kommunen.
Detta anges innebära att istället för att ersätta redan etablerade insamlingsvägar med ett helt nytt insamlingssystem leder utredningens förslag till att dagens insamling kan bevaras. Ansvaret för att insamlingen av textilavfall uppfyller kraven kommer inte att ligga på de enskilda producenterna. Producenterna är endast skyldiga att se till att deras produkter tas om hand av ett tillståndspliktigt insamlingssystem och det är den som driver insamlingssystemet som ansvarar för att systemet bedrivs och fungerar i enlighet med kraven. En producent som sätter textil på den svenska marknaden anges således endast vara skyldig att se till att någon som har tillstånd att driva ett insamlingssystem har åtagit sig att ta hand om producentens textil när den blir avfall och att anmäla sig till Naturvårdsverket. Vissa grundläggande krav ställs på ett insamlingssystem, utöver att det ska uppnå de mål som ställs upp för systemet. Kraven avser systemets lämplighet och rikstäckning samt vissa mer administrativa kriterier. För att anses lämpligt ska insamlingssystemet bland annat tillhandahålla lättillgängliga insamlingsplatser där såväl hushåll som verksamheter som vill lämna ifrån sig textilavfall kan göra det enkelt och utan avgift. Så långt som möjligt ska insamlingsplatser lokaliseras i nära anslutning till platser som en stor del av hushållen besöker regelbundet. Insamlingen ska bedrivas på ett sätt som främjar förberedelse för återanvändning och materialutnyttjande. För att anses rikstäckande ska insamlingssystemet tillhandahålla insamlingsplatser i varje kommun och den geografiska spridningen inom respektive kommun ska vara skälig med hänsyn till befolkningstäthet och verksamheters lokalisering. De övriga kraven avser bland annat en skyldighet att ge producenter tillgång till systemet på icke-diskriminerande villkor, hur producenternas avgifter ska beräknas, uppställande av säkerhet och viss obligatorisk information. Den som ansöker om tillstånd måste göra det troligt att det tänkta systemet kan nå målen för detta. Det anges finnas två typer av mål som ska nås. Det första målet är kopplat till insamlingen och det andra till hanteringen av det material som har samlats in. För att mäta insamlingens effektivitet ska Naturvårdsverket genom en plockanalys uppskatta hur mycket textilavfall som år 2022 slängs i restavfallet och i fraktionen energiåtervinning på återvinningscentralerna. Den uppskattade mängden ska divideras med antalet invånare i Sverige för att få fram ett genomsnitt som anger hur många kilogram textilavfall som varje person årligen slänger i restavfallet eller i fraktionen energiåtervinning på återvinningscentralerna. Det långsiktiga målet är att detta genomsnitt ska minska med 90 procent. Målet formuleras som att genomsnittet jämfört med 2022 ska minska i tre steg som ska nås i fyraårsintervaller från det att insamlingssystemet tar över ansvaret för insamlingen av textilavfallet. Detta innebär att 2028 ska genomsnittet ha minskat med 70 procent, 2032 ska genomsnittet ha minskat med 80 procent och 2036 ska genomsnittet ha minskat med 90 procent. Målet för hanteringen av det insamlade materialet införs i ett steg. Från år 2028 ska minst 90 viktprocent av det textilavfall som insamlingssystemet samlat in förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas. Avfallshierarkin ska tillämpas och för det avfall som inte förbereds för återanvändning ska materialåtervinningen i första hand ske genom att textilavfallet används för remake[1] och i andra hand genom fiberåtervinning. Med producent avses den som är etablerad i Sverige och som yrkesmässigt tillverkar, säljer, hyr ut eller importerar och på den svenska marknaden släpper ut textil, men också den som inte är etablerad i Sverige och som genom distansavtal yrkesmässigt direkt till privata hushåll eller till andra slutanvändare än privata hushåll i Sverige säljer textil. Den som driver ett insamlingssystem med tillstånd ska förse kommunerna med de uppgifter de behöver för att informera hushållen inom respektive kommun.
Regelrådets granskning fokuserar på de delar av förslaget som ger effekter av betydelse för företag.
[1] Med begreppet remake avser utredningen ett materialåtervinningsförfarande där textilavfallet används som material vid tillverkning av ny textil.
