Regelrådet har fått möjlighet att yttra sig över rubricerat förslag. Regelrådet har i uppgift att bistå regelgivare, om dessa begär det, med att granska konsekvensutredningar till förslag från Europeiska unionen som bedöms få stor påverkan för företag i Sverige och lämna råd om vad en svensk konsekvensutredning bör innehålla. Regelrådet har därför översiktligt granskat EU-kommissionens konsekvensutredning SWD (2022) 410 (final).
I remissen anges att syftet med förslaget är att öka transparensen och främja rättvis beskattning samtidigt som skattefusk och skatteundandragande förhindras. Det bedöms vara särskilt angeläget mot bakgrund av covid-19-pandemin och Rysslands krig i Ukraina, som visar på behovet av att värna medlemsstaternas offentliga finanser för att möta dessa utmaningar. Förslaget tar i huvudsak sikte på kryptotillgångar, som i dag inte omfattas av det administrativa samarbetet om beskattning.
Kommissionen beskriver i sin konsekvensutredning tre möjliga vägar framåt – status quo, rekommendation eller lagstiftning i form av direktiv, där det senare bedöms vara lämpligast, Det framgår att denna bild har delats av intressenter i de samråd, såväl ett offentligt som flera riktade, som har genomförts. Ett av samråden involverade 33 berörda leverantörer av kryptotjänster, varav en svensk. Totalt sett bedömer kommissionen att det inom EU finns cirka 168 leverantörer, men poängterar att den uppskattningen är osäker. Det framgår inte hur många av dessa som är svenska.
Det förslag som kommissionen förordar är en hybridvariant mellan ett system med rapportering kring varje enskild transaktion och en fullt ut aggregerad rapportering. Den rapportering som kan tillkomma skulle exempelvis vara hur många tillgångar som handlats, vilken typ av tillgångar det rör sig om och kostnaden för leverantörerna för transaktionerna. Ytterligare en parameter som tagits med i utformningen av förslaget är om ett tröskelvärde för små och medelstora företag bör införas. Här är slutsatsen att så inte bör ske, i syfte att undvika kryphål i lagstiftningen. De ytterligare skatteintäkter som förslaget bedöms generera uppgår till 2,4 miljarder euro, medan engångskostnaden för leverantörerna beräknas till 259 miljoner euro och de årliga, återkommande kostnaderna till mellan 22,6 och 24 miljoner euro. För en enskild leverantör bedöms de årliga kostnaderna inte överstiga 135 000 euro.
Sammantaget innehåller konsekvensutredningen, såvitt Regelrådet kan se, inga analyser som tydliggör vad konsekvenserna av förslaget skulle bli för svenska företag. Regelrådet kan emellertid konstatera att det inte kan uteslutas att förslaget kan komma att medföra betydande effekter för berörda företag och anser därför att en kompletterande svensk konsekvensutredning behöver upprättas snarast. En sådan bör innehålla en redovisning av de aspekter som återfinns i 7 § i förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning, med särskilt fokus på vilka kostnader de olika bestämmelserna i kommissionens förslag medför för svenska företag och hur konkurrensen påverkas.
Stöd till regelgivare i konsekvensutredningsarbetet finns i Tillväxtverkets handledning för konsekvensutredning.
