Remissen innehåller förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang. Det föreslås att medlemsstaterna ska föreskriva om en uttrycklig skyldighet att obligatoriskt informera om potentiellt aggressiva skatteplaneringsarrangemang med ett gränsöverskridande inslag till de nationella skattemyndigheterna. Det ska också säkerställas att de nationella skattemyndigheterna automatisk utbyter denna information med skattemyndigheterna i andra medlemsstater genom en mekanism som upprättas i detta syfte.
Enligt direktivet ska medlemsstaterna lämna uppgift om följande:
Identifiering av förmedlare och skattebetalare.
Uppgifter om de kännetecken som gör arrangemanget rapporteringspliktigt.
Sammanfattning av innehållet i arrangemanget.
Datum då genomförandet av arrangemanget ska inledas eller har inletts.
Uppgifter om de nationella skatteregler vars tillämpning medför en skattemässig fördel.
Värdet av transaktionen eller serier av transaktioner.
Identifiering av de andra medlemsstaterna som är delaktiga i eller sannolikt kommer beröras, med angivande av med vilka medlemsstater som de berörda förmedlarna eller skattebetalarna är anknutna.
Identifiering av varje person i de andra medlemsstaterna som sannolikt kommer att beröras av arrangemanget.
Förslaget innebär att förmedlare i första hand, och användare i andra hand, ska rapportera nya skatteplaneringsarrangemang på direkt beskattning om arrangemanget innehar vissa kännetecken. Detta föreslås mot bakgrund av att det på senare tid har visats sig hur vissa förmedlare aktivt verkar hjälpa sina kunder att tillämpa aggressiva skatteplaneringsarrangemang för att minska skattebördan och dölja pengar i fonder med säten i skatteparadis. De skatteplaneringsarrangemang som har förespråkats av förmedlare anges ha spelat en stor roll. Syftet med förslaget anges vara att öka transparensen och tillgången till korrekt information i ett tidigare skede, vilket möjliggör öppenhet på marknaden och möjligheten till en tidig upptäckt av skatteflykt och skatteundandragande.
Följande anges inte behandlas i konsekvensanalysen eftersom det är upp till varje enskild medlemsstat:
Konsekvenserna av att förmedlare och/eller skattskyldig inte följer regleringen.
Uppföljning av inkomna upplysningar.
Hur den insamlade informationen ska användas.
Det är således upp till medlemsstaterna att bestämma om och i vilken form de ska publicera information om skatteplaneringsarrangemang.
