Yttrande över föreskrifter om utformning av nättariff för ett effektivt utnyttjande av elnätet

Regelrådets ställningstagande:

Konsekvensutredning är godtagbar

Innehåll förslaget

Remissen innehåller förslag till föreskrifter om utformning av nättariff för ett effektivt utnyttjande av elnätet (2022:XX). Föreskrifterna gäller för utformning av nättariffer enligt 4 kap. ellagen (1997: 857).

I remissen anges att regeringen i oktober 2018 beslutade om en ändring i elförordningen (2013:208). Ändringen innebär att förslagsställaren får meddela föreskrifter om hur nättariffer ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet. Föreskriftsrätten började gälla den 1 januari 2019. Konsekvensutredningen syftar till att redovisa myndighetens förslag, hur arbetet har lett fram till förslaget samt vilka konsekvenser förslaget får.

Förslagsställaren konstaterar att endast flerdelade tariffer uppfyller de krav på kostnadsreflektivitet[1] som ställs på en modern tariffstruktur. Vid sidan av kostnadsreflektivitet, som behövs för att tariffen ska förmedla rätt prissignaler till kunderna, behöver tariffstrukturen även medge kostnadstäckning.

Myndighetens analys visar att fyra tariffkomponenter som prissätter olika egenskaper ger en kostnadsreflektiv och kostnadstäckande tariffmodell. Därför föreslås en tariffstruktur enligt följande:

  • Tariffkomponent för rörliga kostnader, där införandet av energiavgifter förordas då de upplevs som enkla, lättförståeliga och rättvisa. Energiavgiften föreslås vara volymbaserad, prissättas med en avgift per kilowattimme och får tidsdifferentieras. Storleken på energiavgiften avgörs av vilka kostnader som det aktuella nätföretaget har som är kortsiktiga och rörliga samt vilka energikostnader som företaget har till angränsande nät.
  • Tariffkomponent för framåtblickande kostnader, som syftar till att främja ett effektivt nätutnyttjande på lång sikt. I tariffen föreslås en effektavgiftskomponent ingå. Nätföretagen ska beräkna hur stor avgiften ska vara. Denna avgift ska sända kunden en signal om vad kundens användning av nätet idag medför för kostnader för nätet på lång sikt och matcha de tidpunkter då det är trångt i näten.
  • Tariffkomponent för kundspecifika kostnader, som ska tas ut som en fast avgift per kundgrupp och fördelas lika inom kundgruppen. Den ska täcka de specifika kostnader som nätföretaget har för just den kundgruppen, till exempel mätning, beräkning och rapportering. Den kundspecifika avgiften ska inte tidsdifferentieras eller innehålla lokaliseringssignaler.
  • Tariffkomponent för kostnadstäckning, i form av en fast avgift som ska baseras på de residuala kostnaderna och utformas som en abonnemangsavgift, till exempel ett säkringsabonnemang eller effektabonnemang. Den fasta avgiften ska inte tidsdifferentieras eller innehålla lokaliseringssignaler. Den ska heller inte innehålla några incitament för kunden att reagera på.

I remissen konstateras att nätföretagen är knutna till varandra genom att de är kunder eller leverantörer till andra nät. Detta kommer inte riktigt fram genom de fyra tariffkomponenterna och behöver därför hanteras separat. Elnätets användare kan delas in i inmatnings- och uttagskunder. Myndighetens slutsats är att det idag inte är lämpligt att föreslå en enskild modell rörande fördelning av residuala kostnader mellan inmatnings- och uttagskunder. Det innebär att det även fortsättningsvis kommer att vara ellagens bestämmelse om att varje kundkategori ska betala ungefär sina kostnader som är vägledande för nätföretagen.

[1] Med kostnadsreflektivitet avses att de kostnader som användningen av nätet orsakar ska betalas av den som orsakar kostnaderna.

Det bakomliggande förslaget

Förslag