I betänkandet diskuteras möjligheten att införa en reglering av minimilöner genom lagstiftning. I det sammanhanget anförs att ett sådant system normalt ger en god förutsebarhet för en utländsk tjänstutövare i fråga om den lönenivå som ska tillämpas på de arbetstagare som utstationeras i Sverige. Någon kostnadsmässig jämförelse mellan detta system och det i betänkandet föreslagna systemet – i vilket Arbetsmiljöverket såsom förbindelsekontor ska tillhandhålla information mellan den utländske tjänsteutövaren och den svenska arbetsmarknaden om godtagbara lönenivåer – finns dock inte redovisad i betänkandet. I betänkandet finns inte heller någon redogörelse för hur den föreslagna ordningen med Arbetsmiljöverket som förbindelsekontor ska fungera i praktiken och om det finns alternativ till denna ordning. Frågor som borde ha utretts närmare rör också vilka kollektivavtal som Arbetsmiljöverket ska tillhandahålla och till vilka språk dessa ska översättas samt vem som ytterst fastställer minimilönenivån. Över huvud taget saknas i betänkandet en beskrivning på företagsnivå av konsekvenserna vid olika lösningar.