Förslaget innehåller ändringar i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden samt offentlighets – och sekretesslagen (2009:400).
Det föreslås att de undantagna insättarkategorierna ska utvidgas till att även omfatta försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, finansiella institut, värdepappersfonder, alternativa investeringsfonder, pensionsfonder, landsting, kommuner, statliga myndigheter samt insättare som inte har identifierats.
Vidare föreslås det att Garantimyndigheten ska få besluta att garantin även ska omfatta insättningar hänförliga till försäljning av en privatbostad samt vissa andra särskilt angivna livshändelser. Det föreslås även att om ett svenskt institut har en filial i ett annat EES-land där garantisystemet har högre ersättningsnivå eller omfattning vad gäller ovan beskrivna livshändelser så kan garantimyndigheten, i det fallet filialen inte har rätt att ansluta sig till det utländska systemet, besluta att garantins nivåer eller omfattning utökas till värdlandets nivå. Det föreslås också ändringar i bestämmelserna om tredjelandsfilialer med innebörden att en högre ersättningsnivå för vissa typer av insättningar möjliggörs. Ändringarna ska tillse att filialer med säte utanför unionen har ett skydd som motsvarar det som föreskrivs i direktivet. Det föreslås vidare att det högsta ersättningsbeloppet från insättningsgarantin ska fastställas till ett belopp i kronor som från och med den 3 juli 2015 ska motsvara 100 000 euro. Det föreslås vidare att utöver ersättningar om 100 000 euro får ersättning betalas ut med sammanlagt fem miljoner kronor om insättaren på ett tillförlitligt sätt kan visa att insättningarna grundar sig på medel som hänförs till försäljning av en privatbostad eller vissa särskilt angivna livshändelser och insättningen har gjorts inom tolv månader från den dag ersättningsrätten inträdde.
Vidare föreslås det att tydliga krav på förhandsfinansiering införs. Därtill föreslås att de tillgängliga medlen i systemet ska motsvara minst 0,8 procent av de garanterade insättningarna. En ytterligare förändring som föreslås är att avgifterna som instituten ska betala in ska vara baserade på hur riskfylld institutets verksamhet är. Det föreslås också att den årliga avgiften ska baseras på institutets insättningar vid utgången av närmast föregående år och risknivå, till den del insättningen omfattas av garantin. Vad gäller avgiften föreslås det också att den ska kompletteras med en extra avgift om 5 procent av institutets garanterade insättningar per år i det fallet behållna avgiftsmedel inte är tillräckliga för att ersätta insättarna. Det föreslås också att garantimyndigheten efter samråd med Finansinspektionen (FI) får besluta om högre avgifter vid synnerliga skäl. Vidare föreslå det att anstånd får beviljas om avgiften kan äventyra institutets likviditet eller solvens. Vidare föreslås det att avgiftsmedlen också ska få användas för att finansiera resolution av institut.
Det föreslås vidare att behållna avgiftsmedel ska uppgå till minst 0,8 procent av institutets sammanlagda, garanterade insättningar. Om de behållna avgiftsmedlen minskar till under två tredjedelar av den lägsta målnivån ska nivån återställas inom sex år. Vad gäller utbetalningarna föreslås utbetalningstiden förkortas från 20 till sju arbetsdagar förutom i vissa särskilt angivna situationer då utbetalningen av ersättningen får skjutas upp tillsvidare. Förslag som reglerar hur utbetalningen ska ske föreslås, liksom regler om återbetalning av ersättning i vissa fall.
Regler om information till insättare föreslås med innebörd att insättaren innan ett avtalsförhållande ingås ska bekräfta att information om garantin är emottagen. Vidare föreslås att institut som lämnar garantin ska informera sina klienter om detta. Detsamma föreslås gälla vid ombildningar av institut som kan påverka rätten till ersättning. Det föreslås också att insättaren har rätt att ta ut den del av insättningen som överstiger det högsta ersättningsbeloppet efter att information om ombildningen har lämnats. Regler om övergång till ett annat insättningsgarantisystem, samarbete och informationsutbyte mellan nationella och utländska myndigheter och sekretess föreslås också. Slutligen föreslås regler om överklagande samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
