Betänkandet innehåller förslag till ändringar i skogsvårdslagen (1979:429), skogsvårdsförordningen (1993:1096), förordningen (1993:527) om förvaltning av statliga fastigheter m.m. samt Jordabalken (1970:994). Syftet med förslagen är att skapa tydligare roller och enklare och mer ändamålsenliga förfaranden vid avverkning av svårföryngrad och fjällnära skog utan att skyddet för naturmiljön, kulturmiljön och rennäringen försvagas. Utredningen föreslår att de föråldrade gränserna för svårföryngrad skog och skyddsskog upphävs. Följden av detta blir att tillståndsplikt vid avverkning av skog i fjällnära skogsområden ersätts av en anmälningsplikt förenat med en informationsplikt. Anmälningsplikten innebär att Skogsstyrelsen ges möjlighet att, inom sex veckor från det att anmälan getts in, lämna information och råd om eller besluta villkor för avverkningen för att tillgodose lagens krav på återväxtåtgärder och miljöhänsyn. Informationsplikten, som tidigare enbart gällt inom rennäringens åretruntmarker, föreslås gälla inom hela renskötselområdet och innebär i princip att samebyarna informeras om planerade avverkningar inom området och därigenom ges tillfälle att initiera samråd med ägaren till skogsmarken. Resultatet av samrådet ska anges i en anmälan om avverkning. I betänkandet föreslås slutligen att det i Jordabalken införs en möjlighet till s.k. renskogsavtal, dvs. avtal om vad en markägare ska tåla eller underlåta för att tillgodose behov från rennäringen.