I remissen ingår förslag till förordning för producentansvar för fiskeredskap som innehåller plast. Vidare ingår förslag till ändring i 15 kap. 15 § miljöbalken (1998:808) och ändring i miljötillsynsförordningen (2011:13).  Det ingår också förslag till ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken och ändring i förordning om miljösanktionsavgifter (2012:259). Dessutom föreslås ändring i avfallsförordningen (2011:927), i förordning (2011:619) med instruktion för Havs- och vattenmyndigheten samt i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641).

I sak anges kraven i den föreslagna nya förordningen innebära följande. Engångsplastdirektivets krav som ska införas i förordningen gäller för fiskeredskap som innehåller plast och omfattar yrkesfiske, fritidsfiske och vattenbruk. Engångsplastdirektivet, liksom avfallsdirektivet, är minimidirektiv vilket innebär att medlemsstaterna får införa strängare regler i sin nationella lagstiftning. Den föreslagna förordningen ska tillämpas på fiskeredskap som innehåller plast som används i både marint vatten och sötvatten, dvs. i vattenmiljön. En sådan tillämpning går utöver engångsplastdirektivets omfattning som enbart innefattar redskap som används i marina vatten. Det ingår bestämmelser om definition av producent och ombud, omfattningen av fiskeredskap som innehåller plast, insamlingsnivåer och återvinningsmål, producentens anmälan om tillgängliggörande av fiskeredskap på marknaden och uttjänta fiskeredskap om denne inte är ansluten till ett insamlingssystem, producentansvar för utformning och märkning av redskap, tillståndspliktiga insamlingssystem och deras årliga rapporteringskrav av uttjänta fiskeredskap samt Havs-och vattenmyndighetens överföring av dessa uppgifter till Naturvårdsverket, informationskrav (medvetandehöjande åtgärder) för producenter, rutiner för systemens internkontroll, avgifter till insamlingssystem samt sanktioner. Flera av de bestämmelser som införs i förordningen anges vara allmänt hållna och föreslås preciseras genom att Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter, dels genom verkställighetsföreskrifter, dels genom bemyndigande att föreskriva för specifika områden där detta befinns nödvändigt.

Alla förslagen till ändring i befintliga förordningar är följdändringar till följd av att den nya förordningen införs.