I remissen ingår förslag till Statens jordbruksverks föreskrifter om specialistkompetens för veterinärer.

Det anges att föreskriftsändringen innebär att det i första hand föreskrivs om inom vilka specialiteter som specialistkompetens kan uppnås och om vad utbildningen ska innehålla. Många av idag gällande regler som kräver beslut från Jordbruksverket tas bort och större utrymme lämnas åt Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap (SVS) att hantera det praktiska kring utbildningen. Utbildningen kommer, i likhet med läkarnas specialisttjänstgöring, att ha ett ökat fokus på att veterinären under handledning av en specialistutbildad handledare arbetar sig till de relevanta färdigheter och kunskapsmål som regleras för respektive specialistområde. Det ankommer på handledaren att intyga att veterinären genomfört och behärskar specialistutbildningens olika moment. Genom att ta bort ett idag gällande krav att kliniker som ska fungera som utbildningsplatser ska vara godkända av Jordbruksverket och kravet att tjänstgöringen inom ramen för utbildningen ska utföras på en sådan utbildningsplats anges det skapas ett mer flexibelt system. Det anges innebära att en veterinär lättare kan utföra delar av sin utbildning vid en annan klinik än där han eller hon har sin huvudsakliga anställning. Jordbruksverket kommer enbart att kontaktas när den som gått utbildning ansöker om att få ett godkännande som specialist.