Yttrande över Justitiedepartementets kompletterande remissbehandling av promemoria om skadeståndsansvar och försäkringsskyldighet vid transporter av passagerare till sjöss

Regelrådet yttrade sig den 30 maj 2012 (N2008:05/2012/126) över betänkandet Skadeståndsansvar och försäkringsplikt vid sjötransporter – Atenförordningen och försäkringsdirektivet i svensk rätt (SOU 2012:8). Regelrådet tillstyrkte utredningens förslag men fann i sitt yttrande konsekvensutredningen bristfällig. Samma utredning har utgjort ett underlag för den nu aktuella promemorian från Justitiedepartementet, men promemorian innehåller för det första några lagstiftningsförslag som inte fanns med i utredningen, för det andra har några av de förslag som utredningen lämnade justerats i den aktuella promemorian.

De förslag som lämnas i promemorian innebär förändringar i lagen (1992:1672) om paketresor, sjölagen (1994:1009), fartygsäkerhetslagen (2003:364), marknadsföringslagen (2008:486) samt i lagen (2013:328) om ändring i sjölagen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörers skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss (Atenförordningen) innebär att transportörer åläggs ett strikt ansvar för personskador och en skyldighet att ha en försäkring eller en annan ekonomisk säkerhet för person- och sakskador vid transporter av passagerare till sjöss. Förordningen tillämpas sedan den 31 december 2012. Annan internationell lagstiftning som har en direkt koppling till de förslag som lämnas i promemorian är 1974 års Atenkonvention och 2002 års protokoll till denna konvention, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/20/EG av den 23 april 2009 om fartygsägares försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I-förordningen) som trädde i kraft den 7 juli 2008 och tillämpas på avtal som har ingåtts den 17 december 2009 eller senare.

I promemorian föreslås att Atenförordningen ska tillämpas även på en transport av passagerare mellan avgångs- och bestämmelseorter inom svenskt sjöterritorium med fartyg av annan fartygsklass än A eller B, under förutsättning att fartyget är godkänt för transport av fler än tolv passagerare. För dessa ytterligare transporter som förordningen ska tillämpas på ska det inte finnas något strikt ansvar för transportören för skador till följd av terrorhandlingar eller krav på krigsförsäkring. Det ska inte heller finnas något krav på att i dessa fall medföra ett certifikat ombord som visar att försäkringsskyldigheten är uppfylld. Vidare föreslås att ett utländskt fartyg som anlöper eller lämnar en hamn på svenskt sjöterritorium och som är godkänt för transport av fler än tolv passagerare ska ha en försäkring eller annan ekonomisk säkerhet enligt Atenförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgifter för prövningen av certifikat. Redarens skyldighet att ha en försäkring eller annan betryggande säkerhet enligt 7 kap. sjölagen ska begränsas i den utsträckning försäkringsskyldighet föreligger enligt Atenförordningen. Lagen om paketresor ska ändras så att skador som uppkommer vid transporter där Atenförordningen är tillämplig ersätts enligt förordningen.

 

Transportörens ansvarsgräns för personskada, som enligt 15 kap sjölagen inte ska överstiga 175 000 särskilda dragningsrätter (SDR), föreslås höjas till 400 000 SDR, vilket är det som gäller i de fall som Atenförordningen ska tillämpas. Ansvarsgränsen i 9 kap sjölagen för fordringar med anledning av personskada som har tillfogats fartygets egna passagerare ska höjas till 250 000 SDR multiplicerat med det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat har tillstånd att befordra. Detta förslag avviker från den tidigare utredningens som föreslog en ansvarsgräns vid 400 000 SDR.

Befälhavaren ska medföra ett certifikat som visar att transportörens försäkringsskyldighet är fullgjord. Vid vissa inrikes transporter ska dock befälhavaren i stället medföra ett försäkringsbevis. Försäkringsbevis avses vara tillräckligt i tidigare nämnda fall av transporter med fartyg av annan klass än A eller B. Transportstyrelsen ska, om förhållandena inte föranleder något annat, vid sin inspektion kontrollera om ett certifikat eller försäkringsbevis medförs ombord på fartyget. Vid en hamnstatskontroll av ett utländskt fartyg ska en kontroll av att ett certifikat medförs alltid göras. Ett fartyg som ombord saknar ett certifikat eller ett försäkringsbevis som visar att försäkringsskyldigheten enligt Atenförordningen är uppfylld föreslås få beläggas med nyttjandeförbud. Detsamma ska gälla för ett fartyg som ombord saknar ett bevis enligt 7 kap 3§ sjölagen. Vidare föreslås regler för straffansvar när försäkring saknas eller certifikat eller försäkringsbevis inte medförs ombord. För transportörer som underlåter att informera passagerare om deras rättigheter enligt Atenförordningen föreslås att marknadsföringslagens sanktionssystem ska användas med undantag för lagens bestämmelser om marknadsstörningsavgift.

Slutligen föreslås att riksdagen ska godkänna 2002 års protokoll till 1974 års Atenkonvention och att Sverige vid tillträdet av det samma gör de förbehåll som följer av IMO:s riktlinjer och att bestämmelserna om avtalsvillkors giltighet i 15 kap. sjölagen upphävs i den utsträckning som de strider mot Rom I-förordningen.

 

Det bakomliggande förslaget

Remiss ()