Yttrande över En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79)

Remissen innehåller slutbetänkandet av utredningen Ett moderniserat konsumentskydd.

Utredningen har kommit fram till att det nuvarande skriftlighetskravet vid telefonförsäljning inte ska utökas. I det remitterade betänkandet finns det därför inte några författningsförslag som förordas. För det fall att ett skriftlighetskrav ändå skulle komma att införas har utredningen ett utkast till författningstext i betänkandets bilaga 3. Enligt utredningen bör i sådana fall ett skriftlighetskrav gälla generellt för alla typer av spel som omfattas av spellagens tillämpningsområde. En placering i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (i det följande förkortad DAL) skulle kunna leda till osäkerhet hos konsumenter och näringsidkare när det gäller lagens tillämpningsområde.

Av utkastet till ändring i spellagen (2018:1138) framgår att om den som tillhandahåller spel kontaktar en konsument per telefon i syfte att ingå ett distansavtal om spel som omfattas av spellagen, är det ett krav att konsumenten ska få del av viss information i början av samtalet. Om ett avtal ska ingås till följd av en sådan kontakt ska tillhandahållaren bekräfta sitt anbud i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.
Ett avtal ingås genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar anbudet. Ett avtal som inte ingås på det sättet är ogiltigt och konsumenten är då inte skyldig att betala för några varor eller tjänster. Detta ska konsumenten informeras om i bekräftelsen av anbudet.

Det saknas information om ikraftträdande av utkastet till författningsändring.

Yttrande över En uppföljning av skriftlighetskravet vid telefonförsäljning (SOU 2021:79)

Remissen innehåller slutbetänkandet av utredningen Ett moderniserat konsumentskydd.

Utredningen har kommit fram till att det nuvarande skriftlighetskravet vid telefonförsäljning inte ska utökas. I det remitterade betänkandet finns det därför inte några författningsförslag som förordas. För det fall att ett skriftlighetskrav ändå skulle komma att införas har utredningen ett utkast till författningstext i betänkandets bilaga 3. Enligt utredningen bör i sådana fall ett skriftlighetskrav gälla generellt för alla typer av spel som omfattas av spellagens tillämpningsområde. En placering i lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (i det följande förkortad DAL) skulle kunna leda till osäkerhet hos konsumenter och näringsidkare när det gäller lagens tillämpningsområde.

Av utkastet till ändring i spellagen (2018:1138) framgår att om den som tillhandahåller spel kontaktar en konsument per telefon i syfte att ingå ett distansavtal om spel som omfattas av spellagen, är det ett krav att konsumenten ska få del av viss information i början av samtalet. Om ett avtal ska ingås till följd av en sådan kontakt ska tillhandahållaren bekräfta sitt anbud i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten.
Ett avtal ingås genom att konsumenten efter samtalet skriftligen accepterar anbudet. Ett avtal som inte ingås på det sättet är ogiltigt och konsumenten är då inte skyldig att betala för några varor eller tjänster. Detta ska konsumenten informeras om i bekräftelsen av anbudet.

Det saknas information om ikraftträdande av utkastet till författningsändring.

Europeiska kommissionens förslag om ett nytt direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet

Rubricerade ärende har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet saknar möjlighet att behandla ärendet som inkom till Regelrådet den 8 mars 2022 med angiven svarstid den 14 mars 2022 och avstår därför från att yttra sig i detta ärende.

Granskning av utländska direktinvesteringar (SOU 2021:87)

Remissen innehåller förslag till:

  • lag (2022:000) om anmälan och granskning av utländska direktinvesteringar;
  • förordning (2022:000) om anmälan och granskning av utländska direktinvesteringar;
  • lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400);
  • förordning om ändring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) samt
  • förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister.

I betänkandet föreslås ett system för anmälan och granskning av utländska direktinvesteringar som kan vara en risk för Sveriges säkerhet, allmän ordning eller allmän säkerhet i Sverige. Förslaget innebär i korthet att en fysisk eller juridisk person som har för avsikt att investera i viss verksamhet inom vissa särskilt utpekade områden ska anmäla investeringen till Inspektionen för strategiska produkter (ISP). Sedan anmälan gjorts ska ISP enligt förslaget bedöma om investeringen kan lämnas utan åtgärd eller om den bör granskas närmare och därefter antingen godkännas, godkännas med villkor eller förbjudas.

Granskningssystemet ska enligt förslaget kunna tillämpas på alla investeringar i svenska företag som bedriver skyddsvärd verksamhet, oavsett juridisk form. Lagen ska således gälla för investeringar i aktiebolag, handelsbolag, enkla bolag, enskild näringsverksamhet, ekonomiska föreningar och stiftelser med säte i Sverige. Förslaget har utformats med utgångspunkt i principerna om effektivitet, rättssäkerhet, enkelhet och snabbhet.

 Det granskningssystem som föreslås innefattar inte någon löpande tillsynsfunktion. Det är alltså inte aktuellt med någon årlig avgift för att täcka en motprestation i form av tillsyn, Samtidigt föreslås att en sanktionsavgift ska kunna beslutas om investeraren eller investeringsobjektet lämnar oriktiga uppgifter eller inte tillhandahåller granskningsmyndigheten de uppgifter som myndigheten begär. Sanktionsavgiften ska bestämmas till lägst 25 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Yttrande över Ett förbättrat system mot arbetskraftsexploatering m.m. (SOU 2021:88)

Det remitterade betänkandet innehåller förslag till ändring i utlänningslagen (2005:716), utlänningsförordningen (2009:97) och förordningen (1999:1134) om belastningsregister. I de föreslagna reglerna finns exempelvis straff- och sanktionsbestämmelser, såsom vad som ska gälla om arbetsgivaren har blivit påförd en sanktion, om arbetsgivare exploaterar en utlänning, samt om arbetsgivaren tar emot en ersättning för att ansöka om arbetstillstånd för utlänningen som står i uppenbart missförhållande till motprestationen.

Likaså finns förslag kring att Migrationsverket får förelägga arbetsgivare till en utlänning att lämna en skriftlig uppgift om de anställnings- och boendevillkor som gäller för utlänningen. Om arbetsgivaren tillhandahåller en bostad till en utlänning föreslås dels att hyran inte får stå i missförhållande till utlänningens lön eller boendets standard, dels att bostaden ska uppfylla allmänna säkerhets- och hälsobestämmelser. Om en fysisk eller juridisk person bryter mot detta ska en särskild avgift betalas.

Vidare finns förslag om vad som ska gälla för Migrationsverket till följd av förslaget. I förordningen om belastningsregister specificeras något i vilka fall Migrationsverket får begära sådant utdrag till följd av ärenden enligt utlänningslagen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2023.

Alternativt förslag, inkomstnivå och anställningsgrad
I betänkandet resoneras kring åtgärder för att motverka att systemet för arbetskraftsinvandring missbrukas. Det diskuteras om höjda inkomstkrav eller om begränsning av anställningsgraden ska vara möjligt att göra. Utredningens bedömning är att ett höjt inkomstkrav eller en begränsning av anställningsgraden inte behöver införas eftersom det inte är ändamålsenligt för att motverka det missbruk som utredningen har klarlagt.[1] I denna del finns ett alternativt förslag presenterat av utredningen som går ut på att om inkomstnivån ska höjas och anställningsgraden regleras ska det krävas att anställningen motsvarar minst 75 procent av en heltidstjänst och gör det möjligt för utlänningen att uppnå goda levnadsvillkor.

Inkomstnivån
Gällande inkomstnivå förs i det alternativa förslaget ett resonemang kring att det i Sverige inte finns några lagstadgade minimilöner, att införa sådana för just arbetskraftsinvandrare skulle strida mot den svenska modellen. Man resonerar kring om medel- eller medianlönen i Sverige skulle kunna användas, men att det skulle medföra en stor förändring av det nuvarande systemet och att vissa branscher inte skulle kunna rekrytera utländsk arbetskraft. Det anges att ett sådant förslag inte skulle vara förenligt med utredningens direktiv att det nuvarande systemet ska värnas. Ett annat förslag anges vara att inkomstnivån skulle knytas till konsumentprisindex och räknas upp med det, men att det också måste utgå från en viss nivå.

Vidare bedömer utredningen att det knappast är rimligt att begreppet försörja sig ges olika innebörd beroende på vilken sorts tillstånd som prövningen avser. Man vill därför införa ett annat uttryck i bestämmelsen som reglerar arbetstillstånd och som också medger att nivån höjs något i förhållande till vad som gäller nu. För att beviljas arbetstillstånd skulle det då krävas att anställningen – det vill säga inkomsten – ska göra det möjligt för utlänningen att uppnå goda levnadsvillkor. Utredningen anser att begreppet goda levnadsvillkor innebär en högre nivå än skälig levnadsnivå. Genom att använda ett begrepp som inte är knutet till försörjningsförmågan och därmed till de belopp som används för att beräkna skälig levnadsnivå och förbehållsbeloppet enligt utsökningsbalken, så får Migrationsverket möjlighet att använda sig av en annan beräkningsmodell än den som man hittills har använt. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd, och kan med stöd av det bemyndigandet utfärda närmare föreskrifter om vad som avses med goda levnadsvillkor.

Anställningsgraden
Det anges att utredningen inte har fått fram uppgifter om hur anställningsgraden ser ut för arbetskraftsinvandrare inom respektive bransch men har fått information om anställningar där lönen understiger 25 000 kronor i månaden de senaste tio åren. Av de uppgifterna framgår att uppskattningsvis 10 procent av alla tillstånd under 2020 och 7 procent under 2019 utgjorde deltidsanställningar eller anställningar med en lön under 25 000 kronor. Eftersom utredningen inte har fått uppgifter per år anges att felmarginalen på uppgifterna kan vara stor. Av uppgifterna framgår att det var vanligast med en anställningsgrad om 75 procent för alla med en lön om 25 000 kronor eller mindre. Utredningen för ett resonemang, och anger att en reglering av deltidsanställningar möjligen inte är förenligt med utredningens direktiv enligt vilket det nuvarande systemet för arbetskraftsinvandring ska värnas. Vidare anges att detta ska särskilt ses mot bakgrund av att missbruket, såvitt utredningen kan se, främst inte är kopplat till deltidsanställningar. I betänkandet redogörs för att missbruket i stället består av att en person får en uppgiven lön i anställningserbjudandet och i avtalet, som denne sedan måste återbetala del av till arbetsgivaren. I de fallen anges det snarare ligga i arbetsgivarens intresse att erbjuda en heltidsanställning – eftersom lönen då framstår som högre. Vidare resoneras kring besöksnäringen, där deltidsanställningar är nödvändiga för att kunna bedriva verksamhet.

Utredningen anger att om det, trots det angivna, skulle finnas en önskan att reglera vilken lägsta anställningsgrad som är rimlig för en tredjelandsmedborgare som ska ges tillstånd att arbeta här, lämnas ett alternativt förslag för hur en sådan reglering kan se ut.

En lösning anges vara att göra det obligatoriskt med heltidsanställningar och sedan införa en möjlighet att göra undantag från det. Enligt utredningen framstår det dock inte som effektivt eller motiverat att avvikelser från heltidskravet ska prövas i varje enskilt fall, särskilt inte med tanke på vad det skulle innebära för Migrationsverkets handläggningstider och resurser. Det skulle då också bli svårt för den sökande och arbetsgivaren att förutse om tillståndet kan komma att beviljas om anställningen inte avser en heltidstjänst. Enligt utredningen är det då ett bättre alternativ att bestämma en viss nivå på anställningsgraden direkt i lagtexten. Det anges att det framgår av den sammanställning som utredningen har fått från Migrationsverket att de allra flesta som kommer till Sverige med ett anställningserbjudande där lönen understiger 25 000 kronor erbjuds en anställning om minst 75 procent. Om anställningsgraden ska begränsas föreslår utredningen därför att ett arbetstillstånd bara får ges om anställningen motsvarar minst 75 procent av en heltidstjänst.

Alternativt förslag, skadestånd till arbetstagare som utnyttjas
Det anges att utredningen i sitt första delbetänkande har föreslagit en rad åtgärder för att minska risken för att arbetskraftsinvandrare inte ska kunna få förlängning av sitt arbetstillstånd om villkoren inte har nått upp till de krav som ställs för tillstånd. Det saknas därför skäl att införa en särskild ersättning för den gruppen. Vidare anges att utredningen föreslår att det införs ett nytt brott, exploatering av utländsk arbetskraft, som bland annat kan ge rätt till skadestånd till de arbetstagare som drabbats. De arbetskraftsinvandrare som utnyttjats kommer därmed att kunna tillerkännas ersättning i samband med domstolsprövningen av brottet.

Enligt direktiven ska utredningen lämna författningsförslag om rätt till skadestånd för de arbetstagare som utnyttjas och redovisa för och nackdelar med ett sådant förslag. Utgångspunkten ska vara att det är arbetsgivaren som ska betala ersättningen. Som ett alternativt förslag anges att om en rätt till ett särskilt skadestånd för arbetskraftsinvandrare ska införas bör det regleras i en särskild lag och ge rätt till ersättning motsvarande tre månadslöner om arbetsgivaren insett eller borde ha insett att anställningen inte uppfyllde villkoren enligt utlänningslagen och uppehållstillståndet därför återkallas eller inte förlängs.

 

[1] Betänkandet s 224, avsnitt 5.3.7.

Yttrande över förslag över promemorian Tryggare bostadsrätt

Förslaget avser ändring i bostadsrättslagen (1991:614) samt i årsredovisningslagen (1995:1554).

Det föreslås att det inte längre ska vara möjligt att genom stadgarna avvika från regeln om lika rösträtt vid föreningsstämman.

Det föreslås att en bostadsrättsförening som vill ingå ett förhandsavtal ska lämna förhands-tecknaren ett bindande erbjudande i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för honom eller henne. Erbjudandet ska innehålla samtliga avtalsvillkor och tillsammans med det ska föreningen lämna klar och begriplig information om avtalet och om de risker som är förknippade med det. Informationen ska innehålla uppgifter om bland annat de viktigaste stegen i byggprojektet, avtalsrelationen med förhandstecknaren, föreningens ekonomi, privatekonomiska risker förknippade med avtalet, byggföretagets och andra utom-ståendes inflytande i föreningen, risken för att det under byggprojektet sker förändringar av bland annat förhandstecknarens lägenhet och vilka möjligheter det finns att frånträda avtalet.

Betänketiden som förhandstecknaren får från bostadsrättsföreningen för att överväga ett erbjudande om att ingå ett förhandsavtal ska inte understiga sju dagar.

Den beräknade tidpunkten för upplåtelse av lägenheten med bostadsrätt som anges i ett förhandsavtal ska inte få avse ett tidsintervall om mer än tre månader.

Om upplåtelsen av lägenheten med bostadsrätt inte sker inom skälig tid efter den beräknade tidpunkten för upplåtelse, ska förhandstecknaren få frånträda avtalet, även om förseningen inte har orsakats av bostadsrättsföreningens försummelse. I stället ska förhandstecknaren kunna frånträda avtalet så länge förseningen inte beror på honom eller henne eller något förhållande på hans eller hennes sida.

Till den ekonomiska planen ska en teknisk underhållsplan som visar fastighetens underhålls- och återinvesteringsbehov de kommande 50 åren bifogas. Bestämmelser om den ekonomiska planens innehåll i övrigt ska tas in i lagen.

En bostadsrättsförening ska i årsredovisningens förvaltningsberättelse lämna upplysningar om sådana nyckeltal som kan underlätta en bedömning av föreningens ekonomi, såsom:
1. årsavgift per kvadratmeter upplåten med bostadsrätt,
2. skuldsättning per kvadratmeter,
3. sparande för underhåll och återinvesteringar per kvadratmeter,
4. räntekänslighet, och
5. energikostnad per kvadratmeter.
I en bostadsrättsförenings årsredovisning ska det också ingå en kassaflödesanalys. Om bostadsrättsföreningen i årsredovisningen presenterar ett negativt resultat ska föreningen lämna en upplysning om vad förlusten innebär för föreningens möjlighet att finansiera sina framtida ekonomiska åtaganden.

Yttrande över Upphovsrätten på den digitala inre marknaden (Ds 2021:30)

I den remitterade promemorian föreslås författningsändringar som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/790 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden och om ändring av direktivet 96/9/EG och 2001/29/EG, i det följande benämnt direktivet. Det föreslås nya och ändrade regler i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, och lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister.

Följande föreslås i promemorian:
-Inskränkningar i upphovsrättslagen för syften som rör text- och datautvinning, undervisning och bevarande av kulturarvsinstitutioners samlingar. Den som har lovlig tillgång till ett verk ska få framställa exemplar av verket för text- och datautvinningsändamål, om inte upphovsmannen på lämpligt sätt har förbehållit sig den rätten. Forskningsorganisationer, sådana bibliotek som är tillgängliga för allmänheten, arkiv, samt institutioner för film- eller ljudarvet ska alltid få framställa exemplar av sådana verk, med undantag för datorprogram, för att utföra text- och datautvinning för forskningsändamål. Deras rätt ska dock inte hindra upphovsmannen från att vidta proportionerliga åtgärder för att säkerställa säkerhet och integritet i nätverk och databaser som innehåller verk. Exemplaren ska inte få användas
för andra ändamål än text- och datautvinning eller forskning, och de ska inte få behållas längre än vad som är nödvändigt för respektive ändamål. Exemplar framställda för forskningsändamål ska lagras på ett sätt som hindrar obehörig användning. Vidare ska lärare och elever vid utbildningsanstalter ha rätt att i illustrativt syfte återge verk i samband med undervisning. Vid undervisning på distans ska verk endast få återges i en säker elektronisk miljö.

-Undantag från den rätt fotografer har till sina fotografier för att underlätta spridningen av bildkonstverk som inte längre är upphovsrättsligt skyddade.

-En ny avtalslicens för att underlätta för kulturarvsinstitutioner att digitalisera och tillgängliggöra verk som finns i deras samlingar men inte i handeln och generella regler om informationsplikt för de organisationer som ingår avtal med avtalslicensverkan. Avtalslicensen ska inte gälla användning som sker i förvärvssyfte eller om upphovsmannen hos någon av parterna meddelat förbud mot utnyttjandet. Det är en kollektiv förvaltningsorganisation som ska kunna ingå licensavtal och de ska på grundval av sitt mandat vara tillräckligt representativ i fråga om rättsinnehavare avseende den typ av verk som avses och de rättigheter som är föremål för licensen. Den kollektiva förvaltningsorganisationen ska vara skyldig att tillhandahålla rättighetshavare information om de möjligheter organisationen har att träffa avtal med avtalslicensverkan och om de avtal som ingås. Organisationen ska också tillhandahålla information om möjligheten för upphovsmän som inte företräds av organisationen att meddela förbud mot användning.

-Utgivare av presspublikationer föreslås få en ny till upphovsrätten närstående rättighet till sina publikationer. Rätten ska gälla på internet och i förhållande till nyttjanden av leverantörer av informationssamhällets tjänster. Den ska inte hindra privatpersoners användning, länkning till tidningars webbsidor eller användning av mycket korta utdrag. Rätten ska gälla till utgången av det andra året efter det år då presspublikationen offentliggjordes. Rätten ska också vara föremål för i huvudsak samma undantag och inskränkningar som övriga till upphovsrätten närstående rättigheter. De upphovsmän vars verk ingår i en presspublikation ska ha rätt till en lämplig andel av de intäkter som utgivaren av presspublikationen får från tjänsteleverantörerna. Upphovsmannens rätt till ersättning ska vara föremål för kollektiv förvaltning.

-Stora leverantörer av onlinetjänster för delning av innehåll får ett upphovsrättsligt ansvar för det innehåll deras användare laddar upp på tjänsten. Leverantörerna ska dock inte hållas ansvariga om de agerar på visst sätt för att ingå avtal med rättsinnehavare och för att hålla olovligt material borta från tjänsten. Leverantörerna åläggs också skyldigheter i förhållande till användarna så att inte laglig användning ska hindras. Av promemorian framgår att onlinemarknaden för innehåll har blivit alltmer komplex de senaste åren. Onlinetjänster som ger tillgång till en stor mängd upphovsrättsskyddat innehåll som laddas upp av användarna har blivit viktiga källor för tillgång till innehåll online och är ett sätt att skapa bredare tillgång till kulturella och kreativa verk. Onlinetjänsterna erbjuder även goda möjligheter för de kulturella och kreativa branscherna att utveckla nya affärsmodeller, tjänsterna möjliggör mångfald och gör innehåll lättillgängligt men skapar även utmaningar när upphovsrättsskyddat innehåll laddas upp utan tillstånd från rättsinnehavarna. I direktivet finns därför bestämmelser om att vissa leverantörer av onlinetjänster, som möjliggör för sina användare att ladda upp och dela med sig av innehåll, ska ha ett upphovsrättsligt ansvar för det innehåll som tillgängliggörs på tjänsten. De nya bestämmelserna ska tillämpas på sådana informationssamhällets tjänster som har som ett huvudsyfte att lagra och ge allmänheten tillgång till en stor mängd verk som laddats upp online av tjänsternas användare – om tjänsteleverantören ordnar och marknadsför verken i vinstsyfte och tjänsten spelar en viktig roll på innehållsmarknaden genom att konkurrera med andra slags onlinetjänster för innehåll.

-Rätt till skälig ersättning för upphovsmän, utövande konstnärer och fotografer som avtalsparter. Detta syftar till att stärka nämnda verksamhetsutövare som avtalsparter och de ska ha rätt till skälig ersättning när de överlåter sina rättigheter till någon som avser att utnyttja rätten i förvärvsverksamhet. Om det i efterhand visar sig att en erhållen ersättning är oproportionerligt låg i förhållande till förvärvarens intäkter, ska de ha rätt till ytterligare skälig ersättning. Upphovsmän, utövande konstnärer och fotografer föreslås också få rätt till viss information om hur deras verk och prestationer används och en rätt att häva avtal om förvärvaren inte utnyttjar ett verk eller en prestation.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2022.

Hittegods i kollektivtrafiken (Ds 2021:26)

Rubricerade ärende har remitterats till Regelrådet.

Såvitt Regelrådet kan bedöma medför förslaget inte effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Ett oberoende tvistlösningsförfarande för kollektiva hyrestvister (Ds 2021:23)

Rubricerade ärende har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Yttrande över betänkandet En ny lag om ordnings-vakter m.m. (SOU 2021:38)

Betänkandet omfattar förslag till lag respektive förordning om ordningsvakter samt ändringar i följande rättsakter: lagen (1958:205) om förverkande av alkohol m.m., lagen (1974:191) om bevakningsföretag, lagen (1976:51) om omhändertagande av berusade personer m.m., polislagen (1984:387), ordningslagen (1993:1617), alkohollagen (2010:1622) Det föreslås även ändringar i förordningen (2014:1106) om handläggning av ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa befattningshavare samt i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag.

Enligt förslaget ska ordningsvakter få användas för att medverka till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt främja trygghet. Med att upprätthålla den allmänna ordningen inbegrips hela den egentliga polisverksamheten, det vill säga både brottsbekämpande, brottsförebyggande och trygghetsfrämjande uppgifter. Ordningsvakter får användas endast om det finns ett beslut om tillstånd att använda ordningsvakter eller om det följer av lag eller annan författning. Ett beslut om tillstånd ska avse en viss plats, ett visst område eller en viss verksamhet. Beslutet får förenas med villkor och ska meddelas för viss tid. Ett beslut om tillstånd får återkallas.

Enligt förslaget ska tillstånd inte behövas för användning av ordningsvakter vid allmänna sammankomster som avses i 2 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617), offentliga tillställningar som avses i 2 kap. 3 § ordningslagen eller lokaler eller utrymmen där alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat serveras till allmänheten med tillstånd enligt 8 kap. 2 § alkohollagen (2010:1622), om villkor om sådan användning redan föreskrivits med anledning av ett beslut som har meddelats enligt angivna lagar. Tillstånd krävs inte heller för Polismyndighetens användning av ordningsvakter i myndighetens egen verksamhet.

En ordningsvakt ska även fortsättningsvis stå under Polismyndighetens ledning och kontroll. Ordningsvakter ska vara skyldiga att rapportera till Polismyndigheten. Ingripanden ska dokumenteras.

Regler för vem som får förordnas till ordningsvakt föreslås avseende ålder, utbildning och laglydnad och lämplighet. Polismyndigheten ska fortsatt vara den som beslutar om förordnandet som ordningsvakt. Ett förordnande som ordningsvakt ska meddelas för viss tid. I förordning bör anges att ett förordnande som ordningsvakt får meddelas för högst fem år. Regler om polisens behandling av personuppgifter och inhämtning av uppgifter för lämplighetsprövning föreslås. Ett förordnande ska få återkallas om ordningsvakten inte längre uppfyller villkoren, åsidosätter sina skyldigheter med mera. Ordningsvakter ska kunna stängas av enligt nuvarande regler.

Ordningsvaktsutbildningen ska förstärkas. Det bör anges i ordningsvaktsförordningen att en ordningsvakts grundutbildning ska uppgå till minst 160 timmars undervisning. Polismyndigheten ska även fortsättningsvis ha möjlighet att erbjuda fortbildning och påbyggnadsutbildningar.

Polismyndigheten får möjlighet att överlämna till ordningsvakt att omhänderta personer och transportera den omhändertagne till en plats som Polismyndigheten anger.

Förslaget avser vidare regler om identitetskontroll, liksom regler om vad som gäller vi förstörande av egendom. Regler om tystnadsplikt införs, liksom regler om Polismyndighetens skyldighet att föra viss statistik.

En ordningsvakts ingripande utgör myndighetsutövning om det sker med stöd av 24 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken, 27 kap. 4 § rättegångsbalken eller 35 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om tillstånd att använda ordningsvakter, förordnande av ordningsvakter, rapporteringsskyldighet, ordningsvakters utbildning och utrustning, samt avgifter för utbildning och ärendehandläggning. För den som genomgått väktar- eller skyddsvaktsutbildning får Polismyndigheten föreskriva en kortare utbildningstid än vad som anges i 14 §.

Polismyndighetens beslut enligt denna lag bör även fortsättningsvis få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten

Kravet på registerkontroll enligt säkerhetsskyddslagen vid prövning av anställda i bevakningsföretag (medborgerlig pålitlighet) ska tas bort. Länsstyrelsen ska ges möjlighet att inför godkännandeprövningen begära ett yttrande hos Polismyndigheten rörande sökanden. Tidsfristen för godkännandeprövningen i förordningen om bevakningsföretag ska tas bort och ersättas med ett krav på att prövningen ska göras skyndsamt. Auktoriserade bevakningsföretag ska inte ges möjlighet att anställa personer i avvaktan på länsstyrelsens beslut om godkännande. Länsstyrelserna ska ges ett tydligare ansvar för tillsyn och kontroll av anställda vid auktoriserade bevakningsföretag. Bevakningsföretagen ska ha ett ansvar för att säkerställa personalens lämplighet utöver de kontroller som länsstyrelsen genomför.

Europeiska kommissionens förslag till direktiv om konsumentkrediter

Rubricerade ärende har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet saknar möjlighet att behandla ärendet inom den angivna svarstiden och avstår därför från att yttra sig i detta ärende.

Yttrande över betänkandet Bolags rörlighet över gränserna (SOU 2021:18)

Förslagen syftar till att genomföra direktiv (EU) 2019/2121 om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar. Förslagen innebär bl.a.

–          bestämmelser om i vilka situationer ett gränsöverskridande förfarande inte får inledas, t.ex. vid konkurs, företagsrekonstruktion och tvångslikvidation.

–          Varje förfarande ska inledas med att bolagsstyrelsen upprättar en plan (fusionsplan, delningsplan eller ombildningsplan) för hur detta ska gå till och vilka rättigheter bl.a. aktieägarna ska ha.

–          Planen ska också innehålla uppgifter om vilka följder som förfarandet kan få för arbetstagarna i bolaget, vilken rätt dessa ska ha till insyn och medverkan i processen samt uppgifter om vilka säkerheter som bolagets borgenärer erbjuds.

–          Styrelsen ska upprätta en redogörelse som särskilt ska beskriva förfarandets konsekvenser för bolagets framtida verksamhet och sannolika konsekvenser för bolagets borgenärer, arbetstagare och aktieägare. Redogörelsen ska innehålla viss specificerad information, riktad till aktieägare och arbetstagare.

–          Planen och redogörelsen ska granskas av en eller flera revisorer och aktieägare och borgenärer och arbetstagare ska informeras om att de får lämna synpunkter på planen.

–          Planen, styrelsens redogörelse och revisorsyttrandet ska ges in till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret samt vara elektroniskt tillgängliga för aktieägare och arbetstagare.

–          För att bolaget ska kunna gå vidare med planen måste denna godkännas på bolagsstämman.

–          Bolaget ska efter godkännandet av planen skriftligen underrätta sina kända borgenärer om det pågående förfarandet.

–          Bolaget ska därefter ansöka hos Bolagsverket om tillstånd att få verkställa planen.

Bestämmelserna föreslås föras in i aktiebolagslagen (2005:551), lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, försäkringsrörelselagen (2010:2043), lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse, lagen (2015:1016) om resolution samt tillhörande förordningar.

Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 31 januari 2023.

Insolvensdirektivet och reglerna om skuldsanering (Ds 2021:6)

Rubricerade ärende, ert diarienummer Ju2021/00749, har remitterats till Regelrådet.

 

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget, såvitt kan bedömas, inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Struktur för ökad motståndskraft (SOU 2021-X)

Rubricerade ärende, ert diarienummer Ju2021/00971, har remitterats till Regelrådet.

 

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Yttrande över Andra chans för krisande företag – En ny lag om företagsrekonstruktion (SOU 2021:12)

I remissen ingår förslag till lag om företagsrekonstruktion och förslag till lag om offentlig skulduppgörelse. Det föreslås också ändring i brottsbalken, ändring i jordabalken och ändring i äktenskapsbalken. Vidare ingår förslag till ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva och ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge. Därutöver föreslås ändring i förmånsrättslagen (1970:979) och i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister samt i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. I remissen föreslås även ändring i lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land, ändring i preskriptionslagen (1981:130), om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer och ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Det föreslås också ändring i konkurslagen (1987:672), i köplagen (1990:931), i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och i lönegarantilagen (1992:497). Vidare föreslås ändring i stiftelselagen (1994:1220), i inkomstskattelagen (1999:1229), i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet och i försäkringsavtalslagen (2005:104). Därutöver föreslås ändring i aktiebolagslagen (2005:551), i lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter och i offentlighets och sekretesslagen (2007:400). Slutligen föreslås ändring i lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete, i skuldsaneringslagen (2016:675), i lagen (2016:676) om skuldsanering för företagare och i lagen (2017:473) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning. Det ingår också förordningsförslag. Således föreslås förordning om företagsrekonstruktion och förordning om offentlig skulduppgörelse. Vidare föreslås ändring i aktiebolagsförordningen (2005:559), i förordningen (2016:1333) med instruktion för Kronofogdemyndigheten samt i förordningen (2017:485) med kompletterande bestämmelser till 2015 års insolvensförordning.

I sak anges förslaget innebära bland annat följande. Det föreslås betydande förändringar av de regler som styr hur en företagsrekonstruktion ska genomföras. Den största nyheten anges vara att inte bara den ekonomiska uppgörelsen – ackordet – utan även övriga åtgärder som behövs för att komma till rätta med ett företags ekonomiska problem ska kunna fastställas i en rekonstruktionsplan och därigenom ges bindande verkan. Det föreslås också en lång rad andra förändringar, bl.a. när det gäller vilka som ska få tillgång till förfarandet, vilka regler som ska gälla för gäldenärens avtal under förfarandet och vilka krav som ska ställas på rekonstruktörerna. Utöver nya materiella bestämmelser föreslås dessutom omfattande strukturella och redaktionella förändringar som är så långtgående att förslagsställaren bedömt att den nuvarande företagsrekonstruktionslagen ska upphävas och ersättas med en ny lag. Ett skärpt s.k. livskraftstest föreslås. Enligt förslaget ska en företagsrekonstruktion endast få inledas om det finns skälig anledning att anta att rekonstruktionen kan säkra verksamhetens livskraft[1]. I likhet med vad som gäller i dag ska gäldenären behålla den formella rådigheten över sina tillgångar under en rekonstruktion. Det föreslås emellertid att rekonstruktören måste lämna samtycke för att gäldenären

ska få fullgöra en förpliktelse som inte ingår i verksamhetens dagliga drift och för att fullgöra en förpliktelse som uppkommit före beslutet om företagsrekonstruktion. Därutöver föreslås nya regler som styr gäldenärens avtal under en rekonstruktion. Gäldenären ska ha rätt att begära att ett avtal ska fullföljas medan motparten ska ha rätt att begära att gäldenären lämnar besked om han eller hon avser att fullfölja avtalet. Genom förslaget om att domstolen ska fastställa rekonstruktionsplaner anges det exempelvis bli möjligt att i en sådan plan besluta om nyemission för att få in mer kapital i företaget. Byte av styrelse eller verkställande direktör kan genom rekonstruktionsplanen utgöra ett villkor för ny finansiering. Superförmånsrätten[2] kommer att finnas kvar i det nya förfarandet och kunna omfatta både ny finansiering som syftar till en långsiktig kapitaltillförsel och tillfällig finansiering som syftar till att trygga gäldenärens verksamhet under rekonstruktionen. Den kommer emellertid att begränsas. Om en rekonstruktion avslutas utan att någon rekonstruktionsplan fastställs, ska superförmånsrätten som utgångspunkt upphöra tre månader efter rekonstruktionsavslutet. Om rekonstruktionen i stället avslutas med att en rekonstruktionsplan fastställs, ska villkoren för en eventuell superförmånsrätt framgå av planen. Det föreslås också vissa regler om arbetstagarnas ställning under rekonstruktionsförfarandet. Det anges att enligt rekonstruktions- och insolvensdirektivet ska arbetstagare ha fullständigt arbetsrättsligt skydd under rekonstruktionsförfarandet. En arbetstagare kan ha rätt att frånträda sin anställning utan att iaktta gällande uppsägningstid om arbetsgivaren inte betalar lön. Utöver modellen med en rekonstruktionsplan föreslås också ett alternativt förfarande för de fall där gäldenären endast är i behov av en skulduppgörelse för att få sin verksamhet lönsam igen. Enligt detta förfarande kan en skulduppgörelse fastställas utan att vara del av en rekonstruktionsplan. Vidare föreslås att handläggningen av ärenden om företagsrekonstruktion ska koncentreras till ett färre antal domstolar än i dag. Det föreslås skärpta krav på vem som ska få utses till rekonstruktör. Enligt förslaget ska valet av rekonstruktör som utgångspunkt göras bland de personer som har erfarenhet av att i egenskap av konkursförvaltare driva vidare verksamhet för ett konkursbos räkning. Det ska krävas starka skäl för att utse någon annan än en sådan konkursförvaltare som rekonstruktör. Utredningen föreslår också uttryckliga regler om rekonstruktörens skadeståndsansvar. Därutöver föreslår utredningen att rekonstruktörerna ska ställas under tillsyn. Ansvaret för tillsynen ska ligga på Kronofogdemyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska beredas tillfälle att yttra sig innan en rekonstruktör utses och kunna begära att en rekonstruktör avsätts samt att rekonstruktörens ersättningsanspråk prövas av tingsrätten. Tillsynen föreslås finansieras genom tillsynsavgifter. I likhet med vad som gäller vid myndighetens konkurstillsyn bör det tas ut en tillsynsavgift som baserar sig på viss procent av rekonstruktörens arvode.

[1] I dagens bestämmelser är motsvarande krav formulerat som att ett beslut om företagsrekonstruktion inte får meddelas, om det saknas skälig anledning att anta att syftet med företagsrekonstruktionen kan uppnås.
[2] Enligt dagens regler anges en borgenär få s.k. superförmånsrätt för vissa fordringar som uppkommit under ett rekonstruktionsförfarande. Superförmånsrätten gäller för fordringar som grundar sig på avtal som gäldenären ingått under rekonstruktionen med rekonstruktörens samtycke, och ger borgenären en prioriterad rätt till betalning om gäldenären senare skulle gå i konkurs.

Europeiska kommissionens förslag om ett nytt direktiv om hållbarhetsrapportering

Rubricerade ärende, ert diarienummer Ju2021/01682, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet saknar möjlighet att behandla ärendet inom den angivna svarstiden och avstår därför från att yttra sig i detta ärende.

Bättre skydd för tekniska företagshemligheter, Ds 2020:26

Rubricerade ärende, ert diarienummer Ju2020/4525/L1, har remitterats till Regelrådet.

 

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Bättre skydd för tekniska företagshemligheter, Ds 2020:26

Rubricerade ärende, ert diarienummer Ju2020/4525/L1, har remitterats till Regelrådet.

 

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Gränsöverskridande tillgång till radio- och tv-program (Ds 2020:25)

Rubricerade ärende, ert diarienummer Ju2020/04028, har remitterats till Regelrådet.

 

Såvitt Regelrådet kan bedöma medför förslaget inte effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Yttrande över En ny lag om konsumentskydd vid köp och vissa avtal (SOU 2020:51)

I betänkandet föreslås en ny lag om konsumentskydd vid köp och vissa andra avtal. Med anledning av den föreslagna nya lagen görs även vissa följdändringar och förtydliganden i lagen (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker, köplagen (1990:931), produktansvarslagen (1992:18), marknadsföringslagen (2008:486) samt kommissionslagen (2009:865).

I den föreslagna lagen finns bestämmelser om skydd för konsumenter vid köp av lösa saker (varor) om köparen är konsument och säljaren, eller en förmedlare av köpet, är näringsidkare. Lagen innehåller även bestämmelser om konsumentskydd vid avtal där en näringsidkare tillhandahåller en konsument digitalt innehåll eller digitala tjänster. Nu gällande regler i konsumentköplagen som inte har ansetts stå i strid med unionsrätten har flyttats över till den föreslagna lagen. Konsumentköplagen (1990:932) ska upphöra att gälla när det remitterade förslaget träder i kraft.

De främsta nya eller ändrade reglerna, i förhållande till vad som gäller idag, är följande:

·       Om en bestämmelse i en annan författning avviker från bestämmelserna om avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll eller digitala tjänster i denna lag ska bestämmelsen i den andra författningen ha företräde, om den har sin grund i unionsrätten (föreslagen 1 kap 7 §).

·       Om inte annat följer av avtalet, ska ett digitalt innehåll eller en digital tjänst i en vara med digitala delar tillhandahållas i den senaste version som fanns tillgänglig när avtalet ingicks (föreslagen 4 kap 3 §).

·       En vara med digitala delar ska anses felaktig om säljaren underlåter att säkerställa att köparen informeras om och tillhandahålls de uppdateringar som är nödvändiga för att upprätthålla avtalsenlighet hos varan med digitala delar. Det gäller inte om köparen har underlåtit att installera de tillhandahållna uppdateringarna inom skälig tid, under förutsättning att säljaren har informerat köparen om att uppdateringen finns att tillgå och om konsekvenserna av utebliven installation, och att underlåtenheten eller den felaktiga installationen inte har berott på brister i de anvisningar som behövts för installationen (föreslagen 4 kap 5 §).

·       Vid köp av ett levande djur där priset överstiger en tiondel av prisbasbeloppet enligt 2 kap.
6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken gäller följande. Om köparen före köpet har undersökt det levande djuret eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka det, får köparen inte som fel åberopa vad han eller hon borde ha märkt vid undersökningen, om inte säljaren handlat i strid mot tro och heder (föreslagen 4 kap. 11 §).

·       Vid omleverans ska säljaren på egen bekostnad återta den felaktiga varan. Om det behövs för avhjälpande eller omleverans ska säljaren ta bort den felaktiga varan och installera en avtalsenlig vara eller bära kostnaden för borttagandet och installationen. Denna skyldighet gäller dock endast en sådan vara som innan felet blev uppenbart hade installerats på ett sätt som var förenligt med varans natur och ändamål (föreslagen 5 kap 8 §).

·       Vid hävning ska köparen meddela säljaren att han eller hon häver köpet. Köparen får inte häva köpet om säljaren visar att felet är ringa (föreslagen 5 kap 11 §).

·       Om endast en del av de varor som köpet avser är felaktiga, tillämpas bestämmelserna om hävning på denna del. Köparen får häva köpet av resterande varor om det skulle vara oskäligt att kräva att köparen ska behålla dem (föreslagen 5 kap 12 §).

·       I 10 kap. i den föreslagna lagen finns bestämmelser om avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll eller digitala tjänster, och vilka av de övriga bestämmelserna i lagen som ska tillämpas på motsvarande sätt på sådana avtal.

Ändringarna i övriga ovan omnämnda regelverk är mer av redaktionell karaktär, med hänvisningar som uppdaterats och liknande. Vad gäller ändringen i marknadsföringslagen (2008:486) är den mer utförlig och går ut på att om en näringsidkare vid marknadsföringen erbjuder åtaganden som går utöver vad som följer av lag föreslås krav på näringsidkaren med anledning av sådana åtaganden.

De nya och ändrade författningarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.

Alla nyheter