Yttrande över Justitiedepartementets promemoria Tvingande regler om betalningstider i näringslivet

Promemorian innehåller förslag till upphävande av det undantag som enligt 2 a § räntelagen (1975:635) kan användas mellan näringsidkare – att betalning av en fordran får ske senare än trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på att fordran ska betalas, om borgenären uttryckligen har godkänt detta.  Förslaget innebär att avtalsfriheten mellan näringsidkare begränsas och att det inte är möjligt att avtala om längre betalningstider än trettio dagar.

Promemorians förslag är föranlett av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, som regeringen
redan har lämnat förslag till lagändringar för att genomföra i propositionen Snabbare betalningar (prop. 2012/13:36). Beträffande betalningstider föreslogs att en fordran ska betalas senast trettio dagar efter det att borgenären har framställt krav på betalning. I ett förhållande mellan näringsidkare föreslogs att en längre betalningsperiod kan gälla om borgenären uttryckligen har godkänt det. Riksdagen har antagit regeringens förslag till lagändringar, som trädde i kraft den 16 mars 2013. Behandlingen i riksdagen av regeringens proposition utmynnade även i ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag om hur de små och medelstora företagens ställning fortsatt kan stärkas avseende betalningstider, däribland med förslag till lagstiftning som inte tillåter längre betalningsfrister än trettio dagar i förhållanden näringsidkare emellan, vilket har föranlett det nu föreliggande förslaget.