Yttrande över promemorian En förbättrad förpackningsinsamling – nya roller för kommuner och producenter

Regelrådets ställningstagande:

Konsekvensutredningen uppfyller kraven

Innehåll förslaget

Promemorian innehåller förslag till ett system för utökat producentansvar för förpackningar som ska genomföras i tre etapper 2024–2026. Förslagen innebär bland annat följande:

  • Producenter har det ekonomiska ansvaret för insamling och behandling av förpackningsavfall, medan det operativa ansvaret för insamling av förpackningsavfall fördelas mellan kommuner och producentansvarsorganisationer.
  • Kommunerna tar över det operativa ansvaret för insamlingen från hushåll och verksamheter vars avfallshantering är samlokaliserad med hushåll.
  • De vanligast förekommande förpackningsslagen (papper, plast, glas och metall) ska samlas in fastighetsnära, övriga (t.ex. trä, keramik och textil) eller skrymmande förpackningar på lättillgängliga platser.
  • Nya utsorteringskrav införs. Den som har en förpackning som innehåller avfall ska se till att förpackningen särskiljs från innehållet och farligt avfall ska sorteras ut och hanteras skilt från annat avfall.
  • Kommunerna ska lämna över det insamlade förpackningsavfallet till producentansvarsorganisationerna utifrån organisationernas marknadsandelar per materialslag.
  • Kommunerna ska på producentansvarsorganisationernas bekostnad samla in utsorterat förpackningsavfall i utomhusmiljöer.
  • Den största producentansvarsorganisationen ska ordna minst en mottagningsplats i varje kommun för insamling från övriga verksamheter och blir även ansvarig för att informera verksamheterna om insamlingen. En producentansvarsorganisation som inte ansvarar för mottagningsplatserna ska ersätta den ansvariga producentansvarsorganisationen för skäliga kostnader.
  • Verksamheter ska kunna lämna sitt avfall på en mottagningsstation i sin kommun utan avgift, oavsett volym och frekvens. Avfallet tas om hand av producentansvarsorganisationerna
  • Nuvarande tillståndskrav för insamlingssystem (producentansvarsorganisationer) ersätts av en något mindre omfattande godkännandeprövning. Ett godkännande får förenas med de villkor som behövs och ska begränsas till att avse viss tid, dock längst till tio år.
  • När en producentansvarsorganisation är godkänd ställs krav på ekonomisk säkerhet motsvarande kostnaderna för att under en period av nio månader samla in och behandla det förpackningsavfall som den ansvarar för och offentliggörande av uppgifter om bl.a. vilka producenter som har anlitat organisationen, avgifter, återvinning och hur organisationen når upp till materialåtervinningsmål.
  • Vid beräkningen av den ersättning som en producentansvarsorganisation tar ut från en enskild producent (förpackningsavgifter) ska hänsyn tas till den mängd förpackningar som producenten tillhandahåller på den svenska marknaden och till förpackningarnas återanvändbarhet, materialåtervinningsbarhet och innehåll av återvunnet material.
  • En producentansvarsorganisation ska inte få dela ut vinst till sina ägare.
  • Marknadsdrivna system för insamling från verksamheter ska vara skyldiga att ge in en mer omfattande anmälan till Naturvårdsverket. Det ska styrkas att systemen bidrar till en bättre materialåtervinning av det aktuella materialslaget jämfört med producentansvarsorganisationernas system.
  • Producentansvarsorganisationerna ska betala avgifter för att finansiera kommunernas och Naturvårdsverkets verksamhet.
  • En ersättningsmodell för hur kommunernas kostnader ska beräknas ska ske utifrån en fastställd formel i förordningen som utgår från olika typkommuner
  • En producent av förpackningar som är etablerad i Sverige och säljer förpackningar till ett annat land i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) där producenten inte är etablerad ska utse ett ombud i det landet. Ombudet ska fullgöra det ansvar som producenten har i det landet enligt de nationella bestämmelser som genomför förpackningsdirektivet.
  • Den som är etablerad i Sverige och som yrkesmässigt förmedlar distansförsäljning till slutanvändare i Sverige av förpackningar ska endast få förmedla sådan försäljning från producenter som har tillhandahållit eller anlitat en producentansvarsorganisation. Förmedlaren ska till Naturvårdsverket lämna uppgifter om namn, kontaktuppgifter, person- eller organisationsnummer och på vilket sätt det säkerställs att de producenter som säljer sina produkter via förmedlaren har tillhandahållit eller anlitat en producentansvarsorganisation.
  • Producenter som årligen släpper ut förpackningar på marknaden vars sammanlagda vikt underskrider 1 000 kg ska inte behöva rapportera in uppgifter till Naturvårdsverket eller betala tillsynsavgift. För dessa producenter ska det räcka med en anmälan till producentregistret. Detta gäller dock inte producenter av förpackningar som är engångsplastprodukter (t.ex. plastlock till muggar, matlådor och muggar)
  • En producent av plastflaskor och metallburkar som ingår i ett retursystem ska betala en avgift som baseras på mängden plastflaskor och metallburkar som släppts ut på marknaden
  • Naturvårdsverket tar över ansvaret från Jordbruksverket för godkännandeprövning och tillsyn av det nuvarande retursystemet för plastflaskor och metallburkar.

Flera bestämmelser från 2018 års förpackningsförordning, samt bestämmelser som nyligen tillförts med anledning av genomförandet av engångsplastdirektivet, förs oförändrade eller med redaktionella ändringar över till den nya förordningen. Det gäller bl.a. bestämmelser om tillämpningsområde, mål för materialåtervinning och minskad nedskräpning, utformning av förpackningar, rapportering och tillsyn. Bestämmelser från förordningen om retursystem för plastflaskor och returburkar förs med vissa anpassningar över till den nya förordningen,

 

Förutom införandet av en ny förordning om producentansvar för förpackningar innebär förslagen upphävandet av förordningen om retursystem för plastflaskor och returburkar (2005:2020) samt ändringar i miljöbalken, förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken, offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641), miljötillsynsförordningen (2011:13), förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter och i avfallsförordningen (2020:614).