Förslaget innebär ändringar i förmånsrättslagen (1970:979) och lagen (2015:1016) om resolution till följd av antagande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2017/2399/EU[1] och avser införande av en ny fordringsklass i den svenska förmånsrättsordningen. Fordringar i den nya klassen ska tas ut efter oprioriterade fordringar, men före efterställda fordringar. Det gäller fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran hänförlig till ett sådant instrument framgår av det avtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet.

Det föreslås också att det i lagen om resolution ska tydliggöras dels turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget i fråga om andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten, dels att skuldnedskrivningsverktyget ska tillämpas på kvalificerade skulder enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning.

[1] Europaparlamentets och rådets direktiv 2017/2399/EU av den 12 december 2017 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki.