Yttrande över Rapporteringspliktiga arrangemang – ett nytt regelverk på skatteområdet (SOU 2018:91)

Regelrådets ställningstagande:

Konsekvensutredning är ej godtagbar

Innehåll förslaget

Betänkandet innehåller förslag till lag om rapporteringspliktiga arrangemang och förslag till ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet med flera.

Det föreslås att ett nytt regelverk om uppgiftsskyldighet avseende rapporteringspliktiga arrangemang ska införas. Regelverket ska omfatta såväl gränsöverskridande som rent inhemska arrangemang. Det är primärt rådgivare som föreslås bli uppgiftsskyldiga och i vissa fall föreslås användare av rapporteringspliktiga arrangemang bli uppgiftsskyldiga. Genom förslagen genomförs DAC 6[1] i svensk rätt. Regelverket går dock utöver vad som följer av DAC 6 genom att det även omfattar rent inhemska arrangemang.

För att ett arrangemang ska vara rapporteringspliktigt krävs att det uppvisar åtminstone ett av ett antal så kallade kännetecken som indikerar att det kan finnas en risk för skatteundandragande. Bland kännetecknen finns omvandling av inkomst, användning av ett förvärvat företags underskott och standardiserade arrangemang. I fråga om arrangemang som inte är gränsöverskridande föreslås ett undantag från rapporteringsplikt för arrangemang vars skattemässiga effekter är en direkt och förutsedd följd av skattelagstiftningen.

Betänkandet innehåller även förslag till en ny särskild avgift i form av en rapporteringsavgift som ska tas ut om den som ska lämna uppgifter inte har gjort det i rätt tid. DAC 6 medför även en skyldighet för medlemsstaterna att utbyta information om arrangemang med varandra genom automatiskt utbyte av upplysningar.

[1] Rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang.

Det bakomliggande förslaget

Förslag ()