I remissen lämnas förslag som härrör från Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (bolånedirektivet). Det föreslås att en ny lag om kreditgivare och kreditförmedlare av bolån ska införas samt att ändringar ska göras i konsumentkreditlagen (2010:1846). Den nya lagen föreslås innehålla krav på tillstånd för de som vill vara verksamma inom området. Kraven föreslås gälla även för dem som vill bedriva yrkesmässig verksamhet med rådgivning om bolån. Vidare föreslås krav på berörda företags ersättningssystem, kunskap och kompetens hos personal och ledning samt standarder för värdering av en bostad i det fallet den ska ställas som säkerhet för ett lån. Företagen föreslås stå under tillsyn av Finansinspektionen (FI) vilka kommer att ha rätt att meddela sanktioner. Vidare föreslås även kreditinstituten behöva tillämpa reglerna om ersättningssystem, kunskap och kompetens samt bostadsvärdering.

Vad gäller de nya bestämmelserna i konsumentkreditlagen föreslås bland annat krav på marknadsföring och allmän information om bolån samt krav på förhandsinformation. Vidare föreslås att konsumenter ska få sju dagars betänketid innan ett erbjudande om bolån behöver accepteras. Förslag lämnas också på reglering av kreditgivares möjligheter att ställa upp villkor för konsumenten där denne måste köpa andra finansiella produkter för att få ett bolån. Bestämmelser om rådgivning avseende bolån föreslås också liksom regler om hur konsumenten ska informeras om rådgivningen och under vilka förutsättningar den erbjuds. Det föreslås också att rådgivningen ska dokumenteras. Nya bestämmelser om kreditprövning vid bolånegivning föreslås också. De nya reglerna innebär till stora delar en kodifiering av de krav som redan följer av FI:s och Konsumentsverkets allmänna råd om kreditprövning. Det föreslås också vissa nya bestämmelser om bolån i utländsk valuta. De föreslagna reglerna innebär att en konsument som tar ett lån i utländsk valuta ska erbjudas en försäkring eller liknande som begränsar riskerna med valutakursförändringar, samt meddelas varningar om att kursförändringar kan påverka betalningsförmågan.

Det föreslås också vissa ändringar i konsumentkreditlagen som inte har sitt ursprung i direktivet. Dessa ändringar avser att öka öppenheten om hur räntas bestäms. För att uppnå detta föreslås det att konsumenten ska få information om olika faktorer som påverkar den erbjudna räntan. Vidare föreslås också att konsumenten ska få information om kreditgivarens genomsnittliga ränta under den föregående 12-månadersperioden och kreditgivarens kostnader för att finansiera lånet. Om ett paket av produkter har erbjudits ska information om ränta och kostnader ges för varje produkt. Vidare föreslås det att kreditgivare ska diskutera amortering med konsumenten och presentera en individuellt anpassad amorteringsplan som ligger i konsumentens intresse. Konsumenten föreslås också få rätt att under bolåneavtalets löptid på begäran presenteras en anpassad amorteringsplan.

Vidare föreslås följdändringar och redaktionella ändringar i en rad lagar.