Det föreslås en ny lag, alternativt integrering i miljöbalken, och en ny förordning om utsläpp av växthusgaser som ska ersätta den befintliga lagen och förordningen om handel med utsläppsrätter. Den nya lagen och förordningen ska anpassas till ett reviderat EU-regelverk om handel med utsläppsrätter, framför allt det senaste ändringsdirektivet, direktiv (EU) 2018/410 för att främja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och koldioxidsnåla investeringar, men även genomförandeförordningar som antagits med stöd av direktivet[1]. Det gäller bland annat ny terminologi, nya hänvisningar till de nya rättsakterna och den nya handelsperioden (2021-2030) och borttagande av dubbelreglering. Förslagen innehåller nya bemyndiganden för kompletterande föreskrifter samt skärpta krav på tillsyn. Det införs en ny avgift för försenad rapportering av verksamhetsnivå och en höjning av avgiften för försenad utsläppsrapport. Samtidigt föreslås många nationella bestämmelser flyttas från lagnivå till förordningsnivå.

Ändringsdirektivet innebär bland annat att:

–          Takten i de årliga minskningarna av utsläppsrätter ökas från 1,74 till 2,2 procent, vilket ska motsvara en utsläppsminskning på cirka 556 miljoner ton mellan 2020 och 2030.

–          Nya gränser för den årliga minskningstakten för utsläppsrätter som tilldelas gratis införs.

–          Gratis tilldelning av utsläppsrätter kommer främst att ges till de sektorer som löper störst risk för utlokalisering av produktionen utanför EU.

–          Medlemsstaterna får rätt att undanta anläggningar med utsläpp som årligen är lägre än 2 500 ton koldioxidekvivalenter samt reservanläggningar med en årlig drifttid som är lägre än 300 timmar.

–          Utsläppsrätter ska i enlighet med huvudregeln auktioneras ut, om de inte ska tilldelas gratis, placeras i reserven för marknadsstabilitet eller annulleras.

–          Av de utsläppsrätter som auktioneras ut ska en viss andel fördelas mellan sådana medlemsstater som på grund av solidaritets-, tillväxts- och sammankopplingshänsyn har ett särskilt behov.

–          Målsättningen att gratis tilldelning ska avskaffas från och med år 2027 stryks.

–          Utsläppsrätter som utfärdats från och med den 1 januari 2013 ska vara giltiga på obestämd tid.

–          Marknadsstabiliseringsreserven stärks.

–          Nya bestämmelser med övergångsåtgärder för att stödja vissa energiintensiva industrier som riskerar koldioxidläckage införs,

–          Det befintliga stödet för innovation (NER300) fylls på med 400 miljoner utsläppsrätter.

[1] Huvudsakligen förordning (EU) 2018/2066 om övervakning och rapportering av växtgasutsläpp, förordning (EU) 2018/2067 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer och diverse ändringar i registerförordningen (EU) 389/2013