I juli 2018 trädde fyra EU-direktiv i kraft som ändrar sex direktiv på avfallsområdet (ändringsdirektiven)[1]. I promemorian lämnas förslag till hur dessa ändringar ska genomföras i Sverige. Förslagen innebär i huvudsak följande:

• Begreppet kommunalt avfall ersätter begreppet hushållsavfall.
• En möjlighet till s.k. frival för hantering av kommunalt avfall som uppstår i eller i samband med en yrkesmässig verksamhet införs. Frivalet innebär att verksamheterna har en möjlighet att hantera avfallet på annat sätt än genom att lämna det till kommunen.
• Bestämmelserna om kontrollplaner i plan- och bygglagen (2010:900) kompletteras så att en kontrollplan ska omfatta uppgifter om allt bygg- och rivningsavfall samt byggprodukter som kan återanvändas.
•  Krav på källsortering av bygg- och rivningsavfall införs.
• Kommunernas ansvar för bygg- och rivningsavfall förtydligas.
• Det införs ett förbud mot förbränning och deponering av avfall som samlats in separat för att förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas.
• Bestämmelser om när avfall upphör att vara avfall införs i miljöbalken.
• Det tydliggörs vem som har ansvaret för att uppfylla tillämpliga författningskrav för material och produkter när avfall upphör att vara avfall.
• Det införs nya bestämmelser om avfallsförebyggande, t.ex. ska den som driver ett insamlingssystem informera användare av förpackningar om fördelarna med en ökad återanvändning av förpackningar och verka för att de producenter som låter förpackningar omfattas av systemet ökar andelen återanvändbara förpackningar som släpps ut på marknaden.
• Det införs en skyldighet för den som samlar in eller behandlar avfall att lämna ut information om innehav av avfall som kan förberedas för återanvändning men som inte avses att behandlas på det sättet, och på begäran erbjuda avfallet till den som avser att yrkesmässigt förbereda det för återanvändning.
• Målen för materialåtervinning av förpackningar revideras så att de minst överensstämmer med de nya målen i förpackningsdirektivet för 2025 respektive 2030, vilket innebär en höjning av målen för vissa material, bland annat trä. Specifika nivåer för förpackningsavfall av järnmetall och aluminium ersätter det tidigare målet för förpackningsavfall av metall.
• Det införs krav på leverantörer av varor att tillhandahålla information om förekomst av särskilt farliga ämnen i varorna till Europeiska kemikaliemyndigheten genom en särskild databas som kommer att vara tillgänglig för aktörer inom avfallshantering och konsumenter (samma uppgifter som redan är ett krav enligt Reach).
•  Det inrättas en nationell digital lösning för registrering av uppgifter om avfall där det föreskrivs om vilka uppgifter som ska lämnas, av vilka aktörer och när.
• Sekretessbestämmelser kopplade till uppgifter i avfallsregistret införs.

Förslagen innebär ändringar i 16 lagar och förordningar[2] samt införandet av en ny förordning om avfallsregister.

[1] Direktiv (EU) 2018/851 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall; direktiv (EU) 2018/850 om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall; direktiv (EU) 2018/852 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall; direktiv (EU) 2018/849 om ändring av direktiven 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller elektrisk och elektronisk utrustning.
[2] Miljöbalken, Offentlighets- och sekretesslagen, Plan- och bygglagen, lagen om skatt om avfall som förbränns, avfallsförordningen, förordningen om förbränning av avfall, plan- och byggförordningen, förordningarna om deponering av avfall, handel med utsläppsrätter, retursystem för plastflaskor och metallburkar resp. kemiska produkter och biotekniska organismer samt förordningarna om producentansvar för batterier, läkemedel, elutrustning, förpackningar och returpapper.