Yttrande över Kompletterande promemoria till betänkandet Enhetlig och effektiv marknadskontroll (SOU 2020:49) – förslag till förordningsändringar del 2

Regelrådet konstaterar att konsekvensutredningen i innevarande promemoria, som i huvudsak innehåller förslag till förordningsförändringar, i princip helt saknar beskrivningar av konsekvenser för företag. Regelrådet vill därför åter hänvisa till tidigare lämnade yttranden i sin helhet. Regelrådet vill särskilt understryka vikten av att de samlade effekterna för svenska företag av nya regelverk utreds och redovisas vid något tillfälle i lagstiftningsprocessen, och oavsett om nya bestämmelser framgår direkt av överordnad rättsakt, på EU- eller nationell nivå, eller i senare förslag till genomförande.

Yttrande över utkast till lagrådsremissen Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning – del 2

EU-förordningen om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter (2019/1020) trädde i kraft den 15 juli 2019 och ska tillämpas i sin helhet från och med den 16 juli 2021. I betänkandet från 2019 års marknadskontrollutredning – ”En enhetlig och effektiv marknadskontroll” (SOU 2020:49) – föreslogs författningsändringar som syftade till att anpassa svensk lagstiftning till EU-förordningen. Förslagen remitterades 2020. Regelrådet var en av remissinstanserna som yttrade sig och bedömde då att konsekvensutredningen inte uppfyllde 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning (RR 2020-262). Remissen följdes av en kompletterande promemoria till betänkandet innehållande begränsade förslag till anpassningar. Denna promemoria remitterades, dock inte till Regelrådet. Regelrådet konstaterar emellertid att den kompletterande promemorian inte omhändertog de synpunkter som framförts av Regelrådet. Detsamma gäller den efterföljande propositionen 2020/2021:189 – ”Anpassningar till EU:s marknadskontrollförordning” – som överlämnades i april 2021 till riksdagen.

Regelrådet konstaterar att inte heller innevarande utkast till lagrådsremiss, som innehåller ytterligare kompletteringar till anpassningar, omhändertagit Regelrådets tidigare lämnade synpunkter vad avser det nya regelverkets effekter för företag. Regelrådet vill därför hänvisa till tidigare yttrande i sin helhet.

Regelrådet vill utöver detta även anföra att det inom ramen för innevarande utkast till lagrådsremiss hade varit särskilt relevant att föra ett mer utförligt resonemang kring effekterna av de föreslagna nya bemyndigandena för statliga och kommunala myndigheter att meddela föreskrifter om avgifter för marknadskontroll. Som konstateras i promemorian finns det i befintliga produktlagar i flera fall möjlighet för myndigheterna att ta ut en avgift för marknadskontroll, medan det i andra saknas sådana bestämmelser. Promemorian anger att för att möjliggöra för marknadskontrollmyndigheterna att i framtiden kunna finansiera kontrollen bör det finnas en möjlighet för myndigheterna att, vid sidan av statlig finansiering, ta ut en avgift från ekonomiska aktörer. Promemorian anger vidare att flera remissinstanser i anslutning till remitteringen av betänkandet SOU 2020:49 uttryckt osäkerhet kring vilken verkan artikel 15 i EU:s marknadskontrollförordning är avsedd att ha och vilken effekt den får för uttaget av avgifter i Sverige beträffande såväl årsavgifter som timtaxa. Denna oklarhet kvarstår i utkastet till lagrådsremiss. Då det är fråga om ett mycket stort antal företag som berörs av det nya regelverket, och att utformningen av (kommande) avgiftsmodeller kan ha stor betydelse för företag, inte minst små företag, hade det varit önskvärt med en tydligare redovisning av regeringens och andra myndigheters ambition i detta avseende.

Vidare saknas en redovisning av konsekvenserna av att myndigheternas befogenheter och sanktionsmöjligheter förs in i ett mycket stort antal produktspecifika lagar i stället för i en horisontell lag. En horisontell lag föreslås i utredningens betänkande och anses, såvitt Regelrådet förstår, av såväl majoriteten marknadskontrollmyndigheter som den nationella samordnande myndigheten främja samverkan mellan myndigheter och underlätta för ekonomiska aktörer.

Yttrande över promemorian Förstärkt kontroll av produkter med dubbla användningsområden (Ds 2021:32)

Författningsförslagen kompletterar en reviderad EU-förordning (2021/821) om kontroll av export, förmedling, transitering och överföring av samt tekniskt bistånd för produkter med dubbla användningsområden (PDA-förordningen). Produkter med dubbla användningsområden är produkter eller teknik avsedda för civilt bruk som även kan användas för militära ändamål eller för tillverkning av massförstörelsevapen eller dess bärare. Den nya förordningen innebär bl.a. att tillämpningsområdet utökas dels till att omfatta export av cyberövervakningsprodukter, dels tillhandahållande av tekniskt bistånd för produkter med dubbla användningsområden. Nationella tilläggskrav innebär vidare att en exportör ska underrätta den behöriga myndigheten om denne har anledning att misstänka att cyberövervakningsprodukten är eller kan vara avsedd för någon av de användningar som anges i artikel 5.1 i den nya PDA-förordningen. Detsamma gäller de som avser tillhandahålla förmedlingstjänster för användningsområden som anges i artikel 4.1. Den behöriga myndigheten (Inspektionen för strategiska produkter eller Strålsäkerhetsmyndigheten) ska besluta om huruvida tillstånd ska krävas för tillhandahållande av produkten eller förmedlingstjänsten. Tillstånd krävs vidare för att tillhandahålla förmedlingstjänster och tekniskt bistånd för produkter med dubbla användningsområden som inte förtecknas i bilaga I till PDA-förordningen om tillhandahållaren eller förmedlaren har informerats av den behöriga myndigheten om att produkterna i fråga är, eller kan vara, avsedda för någon av de användningarna. Förordningen innebär även införandet av två generella tillstånd för handel inom unionen, ett för koncernintern överföring av programvara och teknik och ett för kryptering. Förslagen innehåller vidare bemyndiganden och sanktionsbestämmelser.

Förslagen innebär ändringar i lagen (2000:1064) och förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd samt följdändringar i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran samt förordningen (2008:889) om finansiering av verksamheten vid Inspektionen för strategiska produkter. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2022.

Yttrande över betänkandet Enhetlig och effektiv marknadskontroll (SOU 2020:49)

I betänkandet föreslås författningsändringar som syftar till att anpassa svensk lagstiftning till förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter (EU:s marknadskontrollförordning). Förslaget innebär att regleringen av marknadskontroll av produkter som omfattas av EU-förordningen, 70 harmoniserade produkträttsakter som förtecknas i en bilaga till förordningen, samlas i en ny sektorsövergripande lag som kompletterar EU-förordningen. I lagen regleras marknadskontrollmyndigheternas befogenheter och sanktionsmöjligheter samt den svenska organisationen av marknadskontroll. Befogenheterna rör exempelvis att begära information och handlingar, utföra oanmälda inspektioner på plats och anonyma inköp, få tillträde till lokaler, mark och transportmedel, införskaffa varuprover och kräva begränsningar av onlinegränssnitt såsom webbplatser och applikationer. Myndigheterna ska vidare få återkräva alla kostnader för utförd marknadskontroll av en relevant ekonomisk aktör om det vid kontrollen visar sig att produkten inte överensstämmer med gällande krav. Det införs nya enhetliga bestämmelser om vite och sanktionsavgift i lagen som ska ersätta sanktionsbestämmelserna i sektorslagstiftningen. Bestämmelserna ska även vara tillämpliga vid överträdelser av EU:s marknadskontrollförordning. 13 myndigheter utpekas som ansvariga för marknadskontroll och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll utpekas som centralt samordningskontor. Tullverket utpekas som ansvarig myndigheter för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden. Bestämmelser om det centrala samordningskontoret och Marknadskontrollrådet införs i en ny förordning med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen samt bestämmelser om marknadskontroll i övrigt. Förslaget medför följdändringar i sektorslagstiftningen. Bland annat införs hänvisningar till den nya lagen och bestämmelser som innebär dubbelreglering i förhållande till EU:s marknadskontrollförordning upphävs.

Den nya lagen och övriga författningsändringar föreslås träda i kraft den 16 juli 2021.

Yttrande över Kompletterande bestämmelser till EU:s konfliktmineralförordning (promemoria)

Remissen innehåller förslag till förordning med kompletterande bestämmelser till EU:s konfliktmineralförordning och förslag till ändring i förordningen (2008:1233) med instruktion för Sveriges geologiska undersökning.

I sak anges förslaget innebära följande. Den nya förordningen som kompletterar Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) 2017/821 av den 17 maj 2017 om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden. I denna förordning utpekas Sveriges geologiska undersökning som behörig myndighet enligt EU-förordningen och myndighetens uppgifter i dessa avseende beskrivs. Vidare föreslås en ändring i förordningen med instruktion för Sveriges geologiska undersökning. Ändringen innebär att myndigheten ska fullgöra de
uppgifter som myndigheten har enligt den nya förordningen. Den nya förordningen och förordningsändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2021.

Promemorian om proportionalitetsprövning av krav på yrkeskvalifikationer

Rubricerade ärende, ert diarienummer UD2020/04337/HI, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet saknar möjlighet att behandla ärendet inom den angivna svarstiden och avstår därför från att yttra sig i detta ärende.

Kompletterande bestämmelser till EU-förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster

Rubricerade ärende, ert diarienummer UD2018/07645/HI, har remitterats till Regelrådet.

Regelrådet har i sin granskning av rubricerat ärende kunnat konstatera att förslaget till kompletterande nationella bestämmelser inte får effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Översyn av vissa bestämmelser om tullfrihet (Ds 2019:11)

Såvitt Regelrådet kan bedöma har regelgivarens utrymme att självständigt utforma sitt förslag varit begränsat i förhållande till bland annat rådets förordning (EG) nr 1186/2009 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. I övrigt bedömer Regelrådet att förslaget inte medför effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Del- och slutbetänkandet för Utredningen för ett effektivt offentligt främjande av utländska investeringar (UD 2018:01)

Rubricerade ärende, ert diarienummer UD2019/07660, har remitterats till Regelrådet.

Remissen innehåller inget förslag till författningstext. Remissen omfattas därmed inte av Regelrådets granskning och borde därför inte ha remitterats till Regelrådet.

 

 

Genomförande av EU:s geoblockeringsförordning

Rubricerat ärende, diarienummer UD2018/09107/HI, har remitterats till Regelrådet.

Såvitt Regelrådet kan bedöma har regelgivarens utrymme att självständigt utforma sitt förslag till författning varit synnerligen begränsat i förhållande till Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2018/302 av den 28 februari 2018 om åtgärder mot omotiverad geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kunders nationalitet, bosättningsort eller etableringsort på den inre marknaden och om ändring av förordningarna (EG) nr 2006/2004 och (EU) 2017/2394 samt direktiv 2009/22/EG. De eventuella effekter av betydelse för berörda företag som förslaget medför får därmed anses härröra från överordnad författning. Regelrådet väljer med anledning av detta att inte yttra sig i det nu remitterade ärendet.

Yttrande över EU-kommissionens konsekvensanalys avseende Europaparlamentets och Rådets förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster KOM (2018) 238 slutlig

Remissen innehåller förslag till en ny EU-förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster. De leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som omfattas av förslaget är onlinebaserade e-marknadsplatser, onlinebaserade butiker för mjukvarutillämpningar och sociala medier online.

Onlineplattformar anges ha en stor betydelse för den digitala handeln. Det anges att i dagsläget bedriver mer än en miljon företag inom EU handel via onlineplattformar för att nå sina kunder och man beräknar att transaktionerna avseende omkring 60 procent av den privata konsumtionen och 30 procent av den offentliga konsumtionen av varor och tjänster relaterade till den totala digitala ekonomin sker via onlinebaserade förmedlingstjänster. Det anges att företagens beroende av onlineplattformar ökar eftersom plattformarna är så gott som nödvändiga för att nå marknader och konsumenter eftersom antalet förmedlingar via onlineplattformar likaså ökar. Vidare anges att det råder asymmetri mellan ett litet antal starka onlineplattformar och utbudssidan som till sin natur är fragmenterad och består av tusentals små näringsidkare. Det anges att den sortens dynamik inte iakttas hos onlineplattformar som erbjuder förmedlingstjänster företag till företag, i den mån som sådana finns, eftersom både företagsanvändarna och onlineplattformarna där tenderar att vara stora företag som är mer beredda att säkerställa balanserade avtalsförhållanden.

I remissen anges att det finns en stor potential i form av effektiv tillgång till gränsöverskridande marknader, men att de europeiska företagen inte kan utnyttja den onlinebaserade plattformsekonomins hela potential på grund av ett antal potentiellt skadliga affärsmetoder och bristen på ändamålsenliga prövningsmekanismer i unionen. Det anges att samtidigt har leverantörer av onlinetjänster problem med att vara verksamma på hela den inre marknaden på grund av den framväxande fragmenteringen.

Det anges att företagens beroende av vissa onlinetjänster innebär att leverantörerna av dessa onlinebaserade förmedlingstjänster har utrymme att använda ett antal potentiellt skadliga affärsmetoder som begränsar företagsanvändarnas försäljning via dem och riskerar att undergräva deras förtroende, exempelvis genom ändringar av de allmänna villkoren utan information i förväg, tillfälligt avbrytande av konton utan att skälen anges tydligt, otydliga villkor för tillgång till och användning av de data som leverantörer samlar in och så kallade mest-gynnad-nationsklausuler som begränsar företagens möjligheter att erbjuda mer attraktiva villkor via andra kanaler än förmedlingstjänsterna online.

Förslaget anges syfta till att säkerställa rättvisa, förutsebara och förtroendebyggande rättsliga villkor för företagsanvändare, företagswebbplatsanvändare, leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer. Vidare anges att förslaget syftar till att begränsa användningen och följderna av skadliga affärsmetoder i relationen plattform till företag vilka tillämpas inom vissa onlineverksamheter och kommer därigenom att garantera förtroendet för den onlinebaserade plattformsekonomin och förebygga ytterligare rättslig fragmentering på den digitala inre marknaden. Här kan noteras att EU-kommissionen bedömer att förekomsten av de aktuella skadliga affärsmetoderna tenderar att skapa en press på nationella lagstiftare att ingripa mot plattformarna. Eftersom sådana nationella regler inte blir harmoniserade är utgångspunkten för EU-kommissionens analys att de aktuella skadliga affärsmetoderna riskerar att leda till en fragmentering av den digitala inre marknaden, genom att sinsemellan olika nationella regler kommer att gälla i olika medlemsstater. Initiativet anges därmed bidra till målen i strategin för den digitala inre marknaden.

Förordningen innehåller reglering om följande:

Artikel 1 – anger syfte och tillämpningsområde av förordningen.

Artikel 2 – anger definitioner av begrepp som används i förordningen.

Artikel 3 – innehåller bestämmelser om allmänna villkor i förordningen – exempelvis att leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska säkerställa att deras allmänna villkor är formulerade i klara och entydiga ordalag, är lättillgängliga och anger de objektiva skälen för beslut att tillfälligt avbryta eller avsluta tillhandahållandet av deras onlinebaserade förmedlingstjänster till företagsanvändare.

Artikel 4 – innehåller bestämmelser om tillfälligt avbrytande eller avslutande. För dessa fall anges att leverantören utan onödigt dröjsmål ska tillställa den berörda företagsanvändaren en redogörelse för skälen bakom beslutet.

Artikel 5 – innehåller bestämmelser om rangordning. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor ange de huvudparametrar som bestämmer rangordningen och skälen för dessa huvudparametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar.

Artikel 6 – innehåller bestämmelser om differentierad behandling och att leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska inkludera en beskrivning av alla differentierade villkor som de erbjuder, i sina allmänna villkor.

Artikel 7 – innehåller bestämmelser om tillgång till data. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor inkludera en beskrivning av den tekniska eller kontraktsenliga tillgång eller frånvaro av sådan, som företagsanvändare har till alla personuppgifter eller andra data som företagsanvändare tillhandahåller för användning av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

Artikel 8 – innehåller bestämmelser om inskränkningar i fråga om möjlighet att erbjuda olika villkor på andra sätt. Om leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster, vid tillhandahållandet av sina tjänster, inskränker företagsanvändares möjlighet att erbjuda samma varor och tjänster till konsumenter på olika villkor på andra sätt än genom dessa tjänster, ska de inkludera skälen för inskränkningen i sina allmänna villkor och göra dessa skäl lättillgängliga för allmänheten.

Artikel 9 – innehåller bestämmelser om ett internt system för hantering av klagomål. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska tillhandahålla ett internt system för hantering av klagomål från företagsanvändare. Detta system ska vara lättillgängligt för företagsanvändare.

Artikel 10 – innehåller bestämmelser om medling. Leverantörerna ska i sina allmänna villkor ange en eller flera medlare som de är villiga att använda för att försöka nå en överenskommelse med företagsanvändare om lösning, utanför domstol, av eventuella tvister som uppstår mellan leverantören och företagsanvändaren i samband med tillhandahållandet av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna. Detta inbegriper klagomål där ingen lösning uppnåtts med hjälp av det interna system för hantering av klagomål som avses i artikel 9.

Artikel 11 – innehåller bestämmelser om specialiserade medlare. Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster samt organisationer och sammanslutningar som företräder dem att individuellt eller gemensamt inrätta en eller flera organisationer som tillhandahåller medlingstjänster.

Artikel 12 – innehåller bestämmelser om rättsliga förfaranden som inleds av representativa organisationer eller sammanslutningar och av offentliga organ. Organisationer och sammanslutningar som har ett legitimt intresse av att företräda företagswebbplatsanvändare, samt offentliga organ som har inrättats i medlemsstater, ska ha rätt att vidta rättsliga åtgärder vid nationella domstolar i unionen i enlighet med lagen i den medlemsstat där talan väcks, för att stoppa eller förbjuda eventuell bristande uppfyllelse av de relevanta kraven i denna förordning som leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller leverantörer av sökmotorer gör sig skyldiga till.

Artikel 13 – innehåller bestämmelser om uppförandekoder. Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster samt organisationer och sammanslutningar som företräder dem att utarbeta uppförandekoder som är avsedda att bidra till en korrekt tillämpning av denna förordning, med beaktande av särdragen hos de olika sektorer där onlinebaserade förmedlingstjänster tillhandahålls samt de specifika egenskaperna hos mikroföretag samt små och medelstora företag.

Artikel 14 – innehåller bestämmelser om översyn. Senast tre år efter dagen för ikraftträdande och därefter vart tredje år, ska kommissionen utvärdera denna förordning och rapportera till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Artikel 15 – innehåller bestämmelser om ikraftträdande och tillämpning.

Marknadskontrollmyndigheter – befogenheter och sanktionsmöjligheter (SOU 2017:69)

Rubricerade ärende , diarienummer UD2017/14817/HI, har remitterats till Regelrådet.

Såvitt kan bedömas medför förslaget inte effekter av sådan betydelse för företag att Regelrådet yttrar sig.

Förslag till Europaparlamentet och rådets förordning om upprättande av en ram för granskning av utländska direktinvesteringar i Europeiska Unionen, KOM (2017) 487 samt tillhörande meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln Att välkomna utländska direktinvesteringar men samtidigt skydda vitala intressen 2017 (494)

Regelrådet ska enligt sitt uppdrag bistå regelgivarna, om dessa begär det, med att granska konsekvensutredningar till förslag från Europeiska unionen som bedöms få stor påverkan för företag i Sverige och lämna råd om vad en svensk konsekvensutredning bör innehålla. Rubricerad remiss innehåller förslag till förordning men saknar konsekvensutredning. Regelrådet avstår därför från att yttra sig i ärendet.

Yttrande över EU-kommissionens konsekvensanalys avseende förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en ram för det fria flödet av icke-personuppgifter i Europeiska unionen, (KOM (2017) 495 slutlig)

Förslaget innebär att det fastställs regler avseende datalokaliseringskrav, tillgång till uppgifter för behöriga myndigheter och dataportering för professionella användare. Detta för att säkerställa fri rörlighet för andra uppgifter än personuppgifter på den inre marknaden eftersom rörligheten för icke-personuppgifter över gränserna idag är begränsat i många medlemsstater genom lokaliseringsbegränsningar eller på grund av rättslig osäkerhet på marknaden. Förslaget syftar till att göra det lättare för yrkesmässiga användare av datalagring eller andra databehandlingstjänster att byta tjänsteleverantör och dataportera samtidigt som en alltför stor börda inte skapas för tjänsteleverantörerna eller att marknaden snedvrids. Detta genom att lokalisering av data för lagring eller annan behandling inom unionen inte får begränsas till en viss medlemsstats territorium och lagring eller annan databehandling i annan medlemsstat får inte förbjudas eller begränsas om det inte är motiverat av hänsyn till allmän säkerhet. Förslaget innebär även att kommissionen ska uppmuntra och underlätta utarbetandet av självreglerande uppförandekoder avseende portering av data. Behöriga myndigheternas befogenhet att begära och få tillgång till information för reglerings- och tillsynsändamål för till exempel inspektion och verifiering ska inte påverkas av förslaget.

Yttrande över EU-kommissionens konsekvensanalys avseende förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster m.m. (COM (2017) 256 final)

Remissen innehåller förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster m.m. (COM (2017) 256 final) och EU-kommissionens konsekvensanalys avseende detta förslag.

Förslaget innehåller bland annat bestämmelser om följande.

Hur den gemensamma digitala ingången ska se ut och vad den ska omfatta.
Kvalitetskriterier för tillhandahållandet av information samt förklaringar av de förfaranden och hjälptjänster som ingången kommer att länka till. Allmänna kvalitetskrav ställs också när det gäller onlineförfaranden och avseende hjälp- och problemlösningstjänsterna.
En mekanism för elektroniskt utbyte av bevis ska finnas och EU-kommissionen ges befogenhet att fastställa de tekniska funktionerna hos en sådan.
Det krävs också att medlemsstaterna utser nationella samordnare och att dessa får ett specifikt ansvar när det gäller ingången.

Yttrande över EU-kommissionens konsekvensanalys avseende förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om villkoren och förfarandet för kommissionen att begära och tillhandahålla information från företag i förhållande till den inre marknaden och närliggande områden, (COM (2017) 257 final)

Det föreslås en ny förordning om villkoren och förfarandet för EU-kommissionen att begära och tillhandahålla information från företag i förhållande till den inre marknaden och närliggande områden.
Förslaget innebär att det införs ett marknadsinformationsverktyg som syftar till att hjälpa kommissionen att begära in nödvändig information direkt ifrån företag i de fall där den inre marknaden fungerar bristfälligt. (Förordningen ska omfatta den inre marknaden, jordbruk och fiske, undantaget bevarande av levande resurser i haven samt omfatta transporter och miljö.) Förordningen ska hjälpa kommissionen att övervaka och kontrollera efterlevnaden av reglerna för den inre marknaden. Detta genom en specialinriktad begäran om information vilket ska göra det möjligt att snabbt få utförlig och tillförlitlig kvantitativ och kvalitativ information från utvalda marknadsaktörer. Detta mot bakgrund av att när kommissionen eller medlemsstaterna underrättas om ett hinder på den inre marknaden, måste det kunna bevisas att det orsakats av att unionsrätten överträtts. Informationen anges vara svår att få, särskilt i gränsöverskridande fall och för närvarande är EU:s verktyg otillräckliga för att kunna få denna information från företag, enskilda eller nationella myndigheter. Förslaget ska således säkerställa att kommissionen har tillgång till relevant, tillförlitlig, korrekt och jämförbar information på företagsnivå, i de exceptionella fall där tillgång till sådan information är nödvändig och inte kan erhållas på annat sätt. Därmed ska, utöver det övergripande målet om att säkerställa en bättre fungerande inre marknad, förslaget även underlätta tillgången till jämförbara gränsöverskridande uppgifter, underlätta tillgången till konfidentiell information på företagsnivå, se till att insamlade uppgifter är korrekta, fullständiga och opartiska samt se till att informationen är tillräcklig detaljerad, disaggregerad och fås i läglig tid. Det föreslås även att kommissionen ska ges befogenhet till att sanktionera företag som lämnar oriktig eller vilseledande uppgift som svar på begäran på information. Detta även om ett företag inte lämnar några uppgifter eller ofullständiga uppgifter.

Det anges att för att kommissionen ska få utfärda en informationsförfrågan behöver kommissionen formellt först anta ett beslut som anger dess avsikt samt att följande huvudvillkor är uppfyllda:

att det finns tillräcklig information tillgänglig som tyder på att ett allvarligt problem med tillämpningen av unionsrätten undergräver ett viktigt unionspolitiskt mål i förhållande till målet att upprätta och säkerställa den inre marknadens funktion, framförallt när det gäller ekonomiska eller sociala konsekvenser, att informationen som avses efterfrågas är nödvändig för kommissionen för att utföra sina uppgifter i enlighet med fördragen på den inre marknaden, det vill säga att, för att visa att det finns ett allvarligt hinder på den inre marknaden eller för att kommissionen ska kunna svara på ett sådant hinder,

att informationen som avses efterfrågas inte finns tillgänglig någon annanstans, vilket innebär att den inte kan fås eller inte kan fås i rätt tid på annat sätt.

Det anges vidare att det i beslutet även bör anges vilka kriterier som ska gälla vid valet av vilka företag som begäran om information ska riktas till. Efterfrågan av information ska dock endast riktas till marknadsaktörer som kan förväntas ge tillräckligt relevant information och som har informationen tillgänglig.

Synpunkter på Europeiska kommissionens meddelande om en europeisk dataekonomi

Rubricerade ärende, diarienummer xxxxxx, har remitterats till Regelrådet.

Remissen innehåller inget förslag till författningstext. Remissen omfattas därmed inte av Regelrådets granskning och borde därför inte ha remitterats till Regelrådet.

 

Yttrande över EU-kommissionens konsekvensanalys avseende förslag till förordning om att introducera ett elektroniskt europeiskt tjänstekort (KOM (2016) 824 slutlig), förslag till direktiv om ett ramverk för ett elektroniskt europeiskt tjänstekort med tillhörande bilaga (KOM (2016) 823 slutlig) samt förslag till direktiv om en anmälningsprocedur för tillståndsförfarande och krav relaterade till tjänster (KOM (2016) 821 slutlig)

Regelrådet har i uppdrag att på begäran bistå regelgivare med att granska konsekvensutredningar till sådana förslag från EU-kommissionen (kommissionen) som bedöms ha stor påverkan på företag i Sverige och lämna råd om vad en svensk konsekvensutredning bör innehålla. Den 13 januari 2017 fick Regelrådet av Utrikesdepartementet en begäran att granska konsekvensanalysen till kommissionens förslag om ett elektroniskt europeiskt tjänstekort.

Kommissionen presenterade den 10 januari 2017 ett paket med förslag som syftar till att förenkla för företag och yrkesutövare att erbjuda sina tjänster på EU:s inre marknad. Paketet, som är en del av kommissionens inremarknadsstrategi från 2015, består av följande lagstiftande initiativ:

• Ett förslag till en förordning om att introducera ett elektroniskt europeiskt tjänstekort (KOM (2016) 824 slutlig)

• Ett förslag till ett direktiv om ett ramverk för ett elektroniskt europeiskt tjänstekort med tillhörande bilaga (KOM (2016) 823 slutlig)

• Ett förslag till direktiv om en anmälningsprocedur för tillståndsförfarande och krav relaterade till tjänster (KOM (2016) 821 slutlig)

 

I motiveringen till förslagen redogörs det att tjänstemarknaden utgör cirka 70 % av EU:s samlade bruttonationalprodukt (BNP) och antalet anställda. Därför är insatser som stärker konkurrenskraften på den europeiska tjänstemarknaden central för att skapa tillväxt och arbetstillfällen i EU. Trots att den inre marknaden för tjänster funnits under lång tid och flera rättsakter, bland annat tjänstedirektivet från 2006 , med syfte att förbättra tjänstemarknaden antagits anges att det inom tjänstesektorn fortfarande finns en stor outnyttjad potential. Till exempel anges att gränsöverskridande handel med tjänster fortfarande ligger på relativt låga nivåer. Detta anges bero på flera faktorer såsom administrativa hinder, olika regler och regeltillämpning runt om i medlemsstaterna och svårigheter för främst små och medelstora företag som har att göra med nödvändiga ansvarsförsäkringar. Genom att förbättra förutsättningarna för tjänstesektorn menar kommissionen att det finns potential för att öka EU:s samlade BNP med 1,7 % . En förbättrad tjänstemarknad, som resulterar i ökad konkurrens, lägre priser och högre kvalitet, skulle också få positiva följdverkningar på den europeiska industrins konkurrenskraft. Detta då EU:s tillverkningsindustri utgör en viktig köpare och slutanvändare av tjänster.

I detta förslag har tjänster inom byggsektorn och affärstjänster identifierats som mest lämpliga att fokusera på enligt kommissionen. Detta då det enligt kommissionen bland annat fortfarande i dessa sektorer finns omfattande hinder för gränsöverskridande tjänstehandel, sektorerna utgör en stor del av den totala tjänstesektorn inom EU (de två sektorerna omfattar över 9 miljoner företag inom EU) och båda sektorer i sin helhet omfattas av tjänstedirektivet som är det regelverk det aktuella förslaget bygger vidare på.

Kommissionens anger ett generellt mål med initiativet för en förbättrad tjänstemarknad samt tre specifika mål. Det generella målet är att öka marknadsintegrationen av både byggtjänster och affärstjänster samt öka produktivitetstillväxten i båda sektorer. De tre specifika målen är följande:

1. Förenkla och gör det mindre kostsamt för företag att erbjuda tjänster i andra medlemsstater.

2. Ingjuta mer förtroende på nationella tjänstemarknader gentemot utländska tjänsteleverantörer genom att öka transparensen och tillgänglig information.

3. Möjliggöra ökad marknadsdynamik och konkurrens på den europeiska tjänstemarknaden vilket ska leda till ökad valmöjlighet och mervärde för konsumenter

 

Yttrande över Skärpt exportkontroll av krigsmateriel (SOU 2015:72) och Sanktionsväxling – effektivare sanktioner på exportkontrollområdet (SOU 2014:83)

I remissen föreslås en ny lag om kontroll av krigsmateriel och tekniskt bistånd. Därutöver föreslås ändring i vapenlagen (1996:67), lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, lagen (2003:148) om straff för terroristbrott samt luftfartslagen (2010:500).

Den föreslagna nya lagen om kontroll av krigsmateriel och tekniskt bistånd innehåller förtydliganden om formkrav för en ansökan om tillstånd enligt lagen, samt även tillägg i ett flertal paragrafer att svenska medborgare ska omfattas av kretsen av tillståndspliktiga aktörer. Vidare föreslås en ny bestämmelse som anger att tillståndsprövningen ska, förutom när de internationella förpliktelserna medför att tillstånd inte får lämnas, baseras på en samlad bedömning av de säkerhets-, försvars-, och utrikespolitiska skäl som talar för respektive emot att tillstånd beviljas. Vid tillståndsprövningen avseende utförsel och annan utlandssamverkan föreslås att särskilt avseende ska fästas vid den mottagande statens demokratiska status, statens respekt för mänskliga fri- och rättigheter eller om staten befinner sig eller riskerar att hamna i en väpnad konflikt.

Ikraftträdande av den nya lagen föreslås ske den 1 april 2016, då lagen (1992:1300) om krigsmateriel ska upphöra att gälla. De ovan nämnda föreslagna ändrade författningarna avser uteslutande uppdaterade hänvisningar till den föreslagna nya lagen istället för den nu gällande på området.

 

Utrikesdepartementets promemoria Marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn (Ds 2013:12)

Förslaget medför såvitt kan bedömas endast begränsade effekter för företag. Regelrådet avstår därför från att yttra sig i detta ärende.

Alla nyheter